Hoppa till huvudinnehåll

”Något som inget barn borde behöva uppleva”

bild på John Johansson som bor på Kalvön i Borgå
John Johansson. bild på John Johansson som bor på Kalvön i Borgå Bild: YLE/ Tiina Grönroos john johansson

John Johanssons pappa söp ihjäl sig när John var liten. Sedan var John nära att begå samma misstag med sin pojke. Samtal om livet handlar om hur John började dricka och hur han lyckades ta sig ur sin alkoholism. Det handlar också om flera generationer pojkar och män på en ö i Borgå skärgård.

John Johansson är en 49-årig skärgårdsföretagare bosatt på Kalvö i Borgå. Han är också nykter alkoholist. Det var han inte när barnen föddes.

- Jag betedde mig som ett svin mot alla som var viktiga för mig. Jag betedde mig illa mot min exfru och mina två barn. Det går inte att skylla på att jag var i fyllan. Okej jag drack, men det är ingen ursäkt.

John Johansson vet vad han pratar om. Han har själv vuxit upp med en alkoholiserad pappa. När John var sju år skilde sig hans föräldrar och John flyttade med sin mamma och bror till Helsingfors. Men genast som John hade ledigt från skolan åkte han ut till Kalvö där pappan fortsatte leva – och dricka.

Det kan te sig lite konstigt att John frivilligt tillbringade veckosluten och skolloven hos sin alkoholiserade pappa, men förklaringen kommer när John börjar prata om Kalvö.

Kalvö har alltid varit viktig för John. Han är född på Kalvö. Det var hit han flyttade tillbaka genast efter att ha gått ut gymnasiet i Helsingfors. Numera är det endast John, hans sambo Arja och sonen som är fastbosatta på Kalvön, alla andra är fritidsbor.

John bor i samma hus som sin farfar. Det var farfars föräldrar som kom till Kalvön år 1900. Alla män har livnärt sig på fiske eller båtbygge. John började också som fiskare, men numera livnär han sig på att muddra, bygga bryggor, skjutsa på sommargäster, fixa, reparera med mera.

På sommaren är det full rulle, på vintern betydligt lugnare. På vintern är det också blåsigare, kallare och mer utmanande att ta sig till fastlandet eller ut till Kalvö.

- När det stormar på Kalvön sätter man sig här på vår inglasade, täckta terrass där vi eldar brasa och så serverar jag Arja en varm drink medan jag själv tar en kakao. Menförestider är det förstås besvärligare att röra sig här, men jag har en täckt luftkudde.

Att ta sig med motorbåt till Kalvö tar cirka tio minuter. Tiden beror förstås på hur snabb båten är. John äger flera båtar så han har att välja mellan då han ska ta sig till fastlandet. Ändå kan det ibland gå veckor utan att John lämnar Kalvö. Han skulle förstås också kunna bo på fastlandet när det stormar ute på holmen eller när det är menförestider, men…

några båtar vid en brygga i Borgå skärgård. I bakgrunden ett hus, i förgrunden en sten och sandstrand
Kalvö några båtar vid en brygga i Borgå skärgård. I bakgrunden ett hus, i förgrunden en sten och sandstrand Bild: YLE/ Tiina Grönroos john johansson
båtar, främst fiskebåtar i hamn på Kalvön i Borgå skärgård en solig oktoberdag.
Johns båtpark båtar, främst fiskebåtar i hamn på Kalvön i Borgå skärgård en solig oktoberdag. Bild: YLE/ Tiina Grönroos john johansson

- Man får inte terrassvärmen, stämningen och miljön i en lägenhet i Borgå.

Pappa söp ihjäl sig

Livet ute på Kalvön kan te sig idylliskt, men Johns barndom är fylld av minnen när hans pappa gick bärsärkagång och han själv gömde sig under sin säng.

- Vad allt som hände har jag inga klara minnen av. Jag var trots allt bara sju när min mamma, bror och jag flyttade bort. Men jag har heller inga bra minnen av min pappa. För mig är han ganska betydelselös.

- Efteråt har jag bara insett hur illa han betedde sig mot familjen, i synnerhet mot mamma.

- Pappa dog när jag var nio år gammal. Han tog livet av sig.

När Johns pappa dog blev hans farfar en fadersgestalt. En ganska sträng sådan, men också en man som lärde John en viss attityd och envishet.

- Han lärde mig att ingenting är omöjligt. Bara man jobbar hårt kan man nå sina mål.

John börjar dricka

Som barn beslöt sig John att han aldrig skulle dricka alkohol. Efteråt har John tänkt att det var ett beslut som inte var hans eget. Det var mera ett resultat av pappans drickande.

- Det här ledde till att jag inte tog någonting före jag var 18 år. Då drack jag två starköl och blev full. Min mamma märkte det och trodde först att jag var sjuk.

- Det måste ha känts hemskt för mamma att märka att hennes pojke var full, i synnerhet efter alla år med pappa.

- Sakta men säkert började jag dricka. Ännu som 25-åring var mitt drickande ganska moderat och något som skedde på veckosluten, men småningom började jag dricka allt mer.

John var som ung något av en enstöring. Han var också väldigt blyg för flickor. Enda sättet att bli modig nog för att våga närma sig dem var genom att dricka.

- Men så blev man i det skicket att det inte gick att tala med flickor eller någon överhuvudtaget.

Johns längtan efter kärlek och att känna en annan människas närhet var stark.

- Jag var 27 år när jag hade min första riktiga flickvän. Det tog slut efter några månader och efter det märkte jag att det inte gick att leva ensam längre.

John satte in en kontaktannons i en tidning. Det hade också hans blivande fru gjort, men i hennes fall gällde det en kattannons. Hennes vänner hade däremot sett Johns annons och fixade i smyg till att de två fick kontakt med varandra.

- De första åren med min fru levde jag ett ganska nyktert liv och jag minns till och med hur hon berömde mig för att jag drack så måttfullt.

- Jag såg inte mitt drickande som ett problem. Jag kunde tömma en flaska, men det var bara för att ha roligt, tyckte jag.

Mitt drickande inverkade inte på någonting. Trodde jag då.

John blev pappa 1999. Då tog drickandet ny fart.

- Kanske var det omställningen. Plötsligt var det inte bara vi två längre. Min betydelse i förhållandet minskade radikalt.

- Jag bara drogs in i drickandet. Man tog för att man hade det bra, man tog för att man mådde dåligt. Jag drack hela tiden och allt mer.

- Min fru började säga till, min mamma blev väldigt orolig, min brorsa ville hjälpa mig, men jag tyckte att allt var bra. Jag skötte jobbet och ekonomin. Mitt drickande inverkade inte på någonting. Trodde jag då.

Familjen utökades med en dotter, men rätt kort efter det flyttade frun bort med barnen. Kvar på Kalvön blev John. Ensam. Hans drickande eskalerade. Han kunde jobba med grävmaskinen eller i pråmen mitt i fyllan. Konkurrenterna skvallrade till kunderna, men John blev ändå anlitad till jobb där det skulle varit ytterst viktigt att han höll sig nykter.

Ångesten var stor, det var ett helvete att vara nykter.

- En samarbetspartner sa att jag jobbar bättre till och med i fyllan än vad de andra gör som nyktra.

Men när John mådde som sämst lekte han ibland med tanken att ta livet av sig. Inte planerat, men ifall han skulle falla i sjön så skulle han bara låta det ske.

- Ångesten var stor, det var ett helvete att vara nykter.

Beslutet

Johns dotter som endast var runt ett år gammal när föräldrarna skilde sig kom inte ut till Kalvön, men rätt snabbt började sonen hälsa på hos sin pappa. Mönstret från Johns barndom upprepade sig. John drack trots att han ensam hade ansvar för pojken.

- I något skede förstod jag nog att jag drack för mycket. Men jag förstod inte konsekvenserna.

- Dottern såg jag inte på två år, men sonen kom, han kritiserade mig aldrig och han försvarade mig varje gång hans mamma ringde.

- Tänk att en nioårig pojke ska vara tvungen att försvara och hjälpa sin farsa som är mitt i fyllan och till sist slocknar på trampolinen.

Det här är en incident bland många som inträffade när sonen var på veckoslutsbesök hos sin pappa. John säger att han inte minns alla detaljer, men pojken har i efterskott beskrivit hur John låg där med ciderflaskor som föll ut ur fickan. Till sin mamma gav han en förskönad version.

- ”Ei se niin kauheesti oo kännissä, ei se paljoo oo ottanut”.

- Det är något som inget barn borde behöva uppleva.

- Det var först när jag mitt i fyllan måste föra pojken bort från holmen, som jag vaknade upp till verkligheten. Flickan hade jag redan förlorat. Nu höll jag på att förlora pojken också.

John berättar att det ingalunda var första gången han var berusad och körde båt med pojken ombord, men den här gången kändes det annorlunda.

- Från min exfrus håll var det aldrig tal om att jag inte skulle få se mina barn längre. I alla fall så länge jag höll mig nykter. Men jag visste att jag höll på att förlora dem känslomässigt.

- Det här var motivationen, det här fick mig att besluta att jag skulle sluta dricka. Jag hade flera gånger tidigare tänkt i samma banor eller att jag åtminstone skulle minska på drickandet. Men nu när jag för första gången på allvar beslöt mig för att sluta så var det inga problem längre. Jag visste varför jag inte kunde fortsätta.

Tillnyktrandet

Med samma envishet och målinriktade attityd som John hade byggt upp sitt hemställe och företag, tog han sig an sin alkoholism. I samma veva gick han också ner 50 kilo på ett år.

- Alla värden var åt skogen och läkaren sa att jag inte skulle se min 50-årsdag om jag inte fick ner i vikt. Efter det var det lätt att också skippa sockret och griskasslern.

Nu var det viktigt att få hälsan i skick och en rätsida på livet.

- Jag satte motivationen i skick och tog slut på behovet. Då behöver man inte försöka. Jag gick på en diskussion för alkoholister och fick höra att jag inte klarar av tillnyktrandet på egen hand. Men som tidigare enstöring fungerade ensamheten för mig. Flaskan blev min fiende och efter en månad kändes det redan bättre.

John har talat med sin son om åren som full. Till skillnad från John som har förträngt det mesta av sin pappas fyllor minns sonen allt.

- Vi har talat om många situationer då jag var i fyllan och hur han har hjälpt mig. Vi kan i dag diskutera om allting. Han kan hantera det som han varit med om. Känslomässigt är han på en otroligt hög nivå.

Ny kärlek

John har varit nykter i sju år (2015). Efter sitt tillnyktrande har John märkt att han har ett större behov av sällskap och socialt umgänge. Han har inga problem att gå på fester utan att dricka och han vågar till och med dansa.

en man och en kvinna sitter på en bänk i solsken, okober, de ser lyckliga ut
John och Arja på "kärleksbänken" en man och en kvinna sitter på en bänk i solsken, okober, de ser lyckliga ut Bild: YLE/ Tiina Grönroos johns sambo arja

John sticker inte under stol med att hans danskunskaper inte är de bästa, men det faktum att han ändå vågade sig upp på dansgolvet är en orsak till att hans sambo Arja föll för honom.
De två träffades under en resa. För John sade det klick med en gång. Han har från allra första början varit öppen om sin alkoholism och ganska fort flyttade Arja till Kalvö. De har nu levt ihop i fem år.

Gammal kärlek rostar aldrig - Kalvö

Idag säger John att han mår bättre än vad han egentligen förtjänar att må. Ryggen har tagit stryk av många års tungt arbete, men han har en sambo som han älskar, en fin relation till sonen och god kontakt med exfrun och dottern.

Man kan förstås fråga sig hur Johns liv skulle ha gestaltat sig om han inte redan som tonåring hade flyttat tillbaka till Kalvö. Skulle det blivit annorlunda?

- När farfar dog hade vi två alternativ, att sälja stället eller ta över. Jag valde att komma tillbaka eftersom jag inte ville att mitt gamla hem skulle bli ett sommarställe. Mitt beslut styrdes också av en viss pliktkänsla gentemot mina förfäder.

Johns son studerar som bäst i Kotka. Han ska bli sjökapten eller maskinmästare. John hoppas att sonen eller dottern tar över hemstället.

- Men jag vill inte att de ska göra det av pliktkänsla, utan för att de vill det. Man kan jobba med annat, till exempel på sjön och sedan tillbringa sin lediga tid här.

Det är helt klart att John är glad över att han valde Kalvön efter gymnasiet.

skärgårdsvy en solig dag i oktober. Blått hav, några stenar i förgrunden, skogbeklädd holme i bakgrunden
Utsikt från Johns hemställe skärgårdsvy en solig dag i oktober. Blått hav, några stenar i förgrunden, skogbeklädd holme i bakgrunden Bild: YLE/ Tiina Grönroos innerskärgård
blått hav  vid en stenig strand, lite klippor, solreflexe i vattnet, solig dag i oktober
Utsikt från "kärleksbänken" blått hav vid en stenig strand, lite klippor, solreflexe i vattnet, solig dag i oktober Bild: YLE/ Tiina Grönroos hav och sten

- Jag har många gånger tänkt att man borde ta ett fotografi varje dag. Bilden skulle tas från samma ställe och vid samma tidpunkt. Efter ett år är det intressant att se hur olika det ser ut här. Idén har jag fått från ett program på tv. Då var det en gata i New York, men det här skulle vara Kalvön i Borgå.

Du kan höra John Johansson i ett Samtal om livet fredagen den 23.10 kl 11.03 och lördagen den 24.10 kl 20.03. Programmet finns också på Yle Arenan.

Läs också

Nyligen publicerat - Vega