Hoppa till huvudinnehåll

Gerillakrig i Paris

Antonythasan Jesuthasan som Dheepan.
Antonythasan Jesuthasan som Dheepan. Antonythasan Jesuthasan som Dheepan. antonythasan jesuthasan

Den före detta tamilska gerillasoldaten Antonythasan Jesuthasan lyser i titelrollen i Dheepan, en lika brutal som känslig film om våld, kärlek och utbytt identitet.

På ett bål i en djungel brinner offren för striden. En man (Antonythasan Jesuthasan) slänger sina soldatkläder i lågorna. I ett kaotiskt folkvimmel hittar en ung kvinna (Kalieaswari Srinivasan) en föräldralös flicka (Claudine Vinasithamby). De tre, ännu helt främmande för varandra, får nya pass och nya namn: Dheepan, Yalini, Illayal. Som en familj, en familj som egentligen är död, lämnar de Sri Lanka och tar sig till Paris.

De hittar hem, arbete och skola, men ingen trygghet. De omges av de allt för välbekanta ljuden som det aldrig går att vänja sig vid: skott och skrik. I bostadskomplexet patrullerar droggäng på taken.

Samhälle i samhället

Den franske regissören Jacques Audiard återkommer till de laglösa samhällena i samhället. I En profet (2009) drogs den unge arabiske fängelsekunden Malik in i den korsikanska maffians underjordiska rike. I Dheepan – som kröntes med årets Guldpalm – är den omgivande, välordnade världen lika oåtkomlig som den är för Malik.

Därför handlar Dheepan inte om integrationssvårigheter. Kommunikationen är förstås en utmaning när ingen av de tre huvudpersonerna till en början kan mer än ett par ord på franska – en omständighet som närmast leder till varm komik. Men de hittar sin plats, de blir accepterade, till och med uppskattade.

Det är bara det att den nya världen inte är en värld som någon verkligen kan vilja bli integrerad i.

Ansikten att tro på

Antonythasan är ett sensationellt skådespelarfynd. Som sexton- till nittonåring stred han med de tamilska befrielsetigrarna (LTTE). Han flydde via Thailand till Frankrike, där han livnärde sig på allsköns ströjobb medan han skrev pjäser, essäer och romaner. Idag är han en erkänd författare på tamil.

Antonythasans mångskiftande erfarenheter står skrivna i hans ansikte. Den ljusa, milda rösten är lika äkta som den vredgade blicken. Och när den parisiska förorten allt mer börjar likna en krigszon är han skrämmande trovärdig i sin frambubblande krigiskhet.

Kalieaswari Srinivasan som Yalini.
Kalieaswari Srinivasan som Yalini. Bild: Paul Arnaud dheepan

Med sparsmakade men intensiva medel ger Srinivasan gestalt åt Yalinis känslovärld, där allt är ambivalent. Relationen till den spelade maken Dheepan, förtjusningen i gängbossen Brahim (Vincent Rottiers), viljan att stöta bort den spelade dottern Illayal. ”Tror du att det här är på riktigt?! Tror du vi är en familj?!” ropar hon i förtvivlan åt Dheepan när han hindrar henne från att ensam rymma iväg.

I Vinasithambys barnaögon ryms en hel förlorad barndom. Illayal får med sin läraktighet axla ansvaret som låtsasfamiljens språkrör och enda länk till omvärlden.

Inte en flyktingfilm

Dheepan är inte en berättelse om att vara flykting. Den strävar inte efter någon allmängiltighet. Filmen är en berättelse om tre människor som under outhärdliga omständigheter smälter ihop med de roller de tagit på sig i hopp om ett bättre liv. Ingen av dem har något kvar – förutom varandra, och det bara till pappers och så länge relationen är nödvändig. Genom hela filmen håller Audiard kameran tätt inpå karaktärerna.

Men just i och med att Dheepan inte är en film om ett fenomen blir den desto mer uppmanande och omruskande. Fransmännen står oförstående men inte särskilt nyfikna bredvid medan livsavgörande dramatik utspelar sig mellan Dheepan och Yalini.

Hur många lika starka samtal, lika viktiga berättelser rinner förbi oss varje dag? Om vi ändå kunde, eller ja, om vi ändå försökte lyssna på dem.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje