Hoppa till huvudinnehåll

Inbördeskriget - ett äventyr eller en tragedi?

anna lindholm
Anna Lindholm anna lindholm Bild: Anna Dönsberg anna lindholm

Hur tänkte kvinnorna inför det som skulle bli ett av svartaste kapitlen i Finlands historia? I Projekt Ines belyser Anna Lindholm inbördeskriget 1917 – 18 ur fem kvinnors synvinkel.

Tre av dem är vita och två röda. Uppgiften är inte lätt, dels eftersom materialet är så varierande och dels för att Anna Lindholm kommer från en familj där man av tradition sett sig som hörande till den vita sidan och inte ifrågasatt den hållningen. Men genom att skriva in sina egna reaktioner i texten lyckas Anna (hon omtalar också sina huvudpersoner med förnamn så jag tar mig den friheten) med något så paradoxalt som att skriva en ”feel-good” bok om Finlands självständighet och inbördeskrig.

Känsligt ämne

Antagligen är det just detta krav att betrakta inbördeskriget som ett frihetskrig som på något plan ligger till grund för att Anna skrev boken. Det och en känsla av att en viktig del av historien går förlorad om det bara är män som får komma till tals.

Det är väldigt olika kvinnor Anna belyser. Gnistan till hela boken kan sägas vara de brev Annas morfarsmor Ines Nyberg skriver till sin man Verner som fängslats av de röda i Kronohagen. Hon har ångest över tanken att han kanske inte kommer hem igen.

pärmen till anna lindholms bok projekt ines
pärmen till anna lindholms bok projekt ines anna lindholm: projekt ines

Den enas glädje, den andras sorg

Men när Verner kommer hem är det Josefina Häggs tur att oroa sig. Josefina är Annas gudmors farmor, också hon hemma från Snappertuna. Hennes man Alfred har av grannarna anmälts för ”illslughet” eftersom han är medlem i en arbetarförening och skickats till det röda fånglägret på Sveaborg. Josefin samlar namnkunniga personer som skriftligen kan intyga att Alfred är en hyvens man och inte en landsförrädare. Hon måste ha varit övertygande, för han överlever.

Kalaspingla

Anita Topelius, den vita societetsflickan, är något av en flapper och kalaspingla som i sina dagböcker svärmar för en klasskamrat. Hon tvingas flytta omkring för att hålla sig undan de röda, men kan ganska långt betrakta det hela som ett äventyr. För hennes föräldrar och manliga studiekamrater är faran dock större.

En hjältinna bland hjältar

Dagmar Ruin som fungerat som sjuksköterska i ryska armén under första världskriget, får hedersuppdraget att bli översanitär i Mannerheims armé och beskriver i sina böcker om den Gröna Bataljonen mannar som strider för den rätta och ädla saken mot det röda patrasket.

Socialisten Anna Forsström tillhör socialdemokratins innersta krets. Hon oroar sig över utvecklingen och anar att det hela kommer att sluta i elände i och med tyskarnas landstigning i Hangö under våren 1918.
Hon gifte sig sedermera med en av de röda ledarna K.H. Wiik.

En väv av idér

Det fina med Anna Lindholms bok är att hon breddar bilden av inbördeskriget till idéplanet. Hon presenterar den ryska socialisten Aleksandra Kollontaj som talar för den nya kvinnan. Hennes frigörelse och jämställdhet med mannen kräver en omdaning av det rådande ekonomiska systemet. Kollontajs tes är att patriarkat och kapitalism hänger ihop och att de borgerliga feministerna missar detta.

Bilden av den nya kvinnan har också påverkat. Edith Södergrans dikter. Hennes modernistiska kosmopolitism går inte ihop med nationalromantisk fosterlandskärlek.

Du är vem du umgås med

Att det bara skulle handla om pengar och vilken samhällsklass man hamnat i nyanserar Anna med hjälp av den franske filosofen Pierre Bourdieu. Han debatterar mot marxistisk klassteori genom att hävda att klasser inte är oföränderligt givna utan de skapas.

Istället för klasser talar han om strukturer i sociala rum. De sociala rummen beskriver han som kraftfält d.v.s. mänskliga kulturer och sociala sammanhang. Bourdieu framhäver betydelsen av relationer och påpekar att de här relationerna inte är synliga. Så här överför Anna resonemanget till den aktuella tiden och platsen:

”De som dominerar över andra domineras själva av strukturer. Det finns människor som ingår i en dominerande klass och de står i relation till andra människor som de kan dominera över. Här kommer vi direkt till botten och grunden till den oro som börjar drivas till sin spets i Finland 1917. En grupp står över en annan. I Finland 1917 är strukturerna inte längre diffusa. De är synliga”.

Och vem var Kerenskij?

Anita Topelius träffar den ryska justitieministern Alexandr Kerenskij när han besöker samskolan i Grankulla. Eftersom hon talar franska flytande får hon till och med möjlighet att växla några ord med honom. Anita är begeistrad av Kerenskij som lett Marsrevolutionen som ledde till att kejsaren avgick. Han talar om frihet och Anita är redo att aldrig svika idealen. Hur nära de var hennes egna kan man ändå undra.

Kerenskij var en moderat socialist vars regering störtades av bolsjevikerna i den så kallade Oktoberrevolutionen. Denna Kerenskij upplöste den lantdag där socialdemokraterna hade majoritet och tvingade därmed fram nyval som ger de borgerliga partierna makten.

Hur kunde de?

När Anna i sitt skrivande kommer så långt som till våren 1918 och arkebuseringarna börjar den inkännande, hermeneutiska skrivmetoden tära på. ”Det är sommar nu och jag har inbördeskriget upp i halsen. Jag mår rent ut sagt skit.” skriver hon, och undrar om Anita, Ines och de vita riktigt förstod hur hemskt det var det som hände. För Anna tränger det som händer i världen idag med krig och flyktingströmmar in medvetandet och handlingsförlamar henne.

Den känslan kan även läsaren känna igen. Krig är den yttersta formen av patriarkat, skriver hon och undrar när ett krig egentligen är över.

Så här skriver hon: ”I början av 2000-talet sammanställdes de krigsdöda i Finland. 1918 dog totalt 34 277 personer i inbördeskriget. Av dem var 27 426 människor röda. Av dem som avrättades och mördades var 7 207 röda och 1 321 vita. I fångläger dog 11 785 röda och 6 vita. Statistiken känns så förbluffande att jag behöver kontrollera flera gånger att jag faktiskt sett rätt.”

Inte von oben

Det är det yttersta beviset på att maktstrukturerna verkligen var synliga i Finland i nådens år 1918. Hur olika dessa dramatiska händelser drabbade enskilda människor lyckas Anna verkligen beskriva. För en del blev det ett ”lyckligt slut” för andra nattsvart förtvivlan och krossade drömmar.

Det fina med Projekt Ines är att Anna låter läsaren ta del av personernas egna röster på samma gång som hon själv reagerar och ifrågasätter sina tidigare uppfattningar. Hon placerar sig på samma nivå som läsaren och delar generöst med sig av det hon lär sig under processen. Någon historiebok i egentlig mening är Projekt Ines inte. Men nog en bok som ger historiska kunskaper och känslomässiga insikter. Den är en värdefull del av det bibliotek som gradvis uppstått kring den här delen av vår historia.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje