Hoppa till huvudinnehåll

”Människor behandlas som kycklingar i Eritrea”

Många eritreaner flyr till Finland
Många eritreaner flyr till Finland Bild: Yle/Lise-Lott Lindström människorättsfrågor

Femtio asylsökande eritreaner anlände till Finland som en del av EU:s omplaceringssystem förra veckan. Trots att eritreanerna är den tredjestörsta gruppen som kommer till Europa, blir absolut största delen kvar som flyktingar i Afrika.

Rökelsedoften som är så typisk för ställen där det serveras etiopiskt kaffe slår emot mig när jag stiger in på en gård några kilometer från Kenyas huvudstad Nairobis centrum.

På ett litet träbord står många små kaffekoppar och runt det sitter flera män. Bakom dem i ett litet utomhuscafé sitter fler människor.

I det här området bor många etiopier och eritreaner som har flytt sitt hemland. När jag säger att jag vill tala med eritreaner vill ingen ge sig till känna.

- Frågar du vilken eritrean som helst var som helst berättar de samma historia. Det är det tråkiga med stället. Alla har samma upplevelser, alla har levt i samma skit, det är allt jag har att säga, säger en skäggig man.

”De är alla rädda”

Den skäggige mannen heter Dawit. Snart kommer det fram att han växte upp i Etiopien och trodde att han var etiopier – tills Eritrea och Etiopien började kriga.

Som 18-åring blev han deporterad till Eritrea – ett land han inte alls kände var hans. Han bodde där i fyra år och livnärde sig på att förfalska id-handlingar. Sedan stack han. Det är många år sen nu. Via Sydafrika gick färden ända till Sverige.

- Jag har glömt mycket, säger han på knagglig svenska.

Sedan byter han till engelska.

- Jag saknar stor stark. Jag brukade dricka stor stark, säger han och flinar.

Dawit säger att de alla är rädda – eritreanerna. Därför vill ingen tala med mig. Det finns hur många som helst här, men de sitter mest och trycker i sina rum, fortsätter han.

Fruktansvärt människorättsläge

Eritrea har kallats Afrikas Nordkorea, och inga utländska journalister har haft tillträde sedan år 2001.

Om någon tror att det kommer att finnas demokrati eller ett flerpartisystem i det här landet så kan den personen tänka på sådana saker i en annan värld.― President Isaias Afwerki

Människorättsläget är bland de värsta i världen. Människorättsorganisationen Human Rights Watch skriver att det inte har funnits någon fungerande lagstiftning, fri press eller samhällsorganisationer sedan år 2001.

- Om någon tror att det kommer att finnas demokrati eller ett flerpartisystem i det här landet så kan den personen tänka på sådana saker i en annan värld, sa presidenten Isaias Afwerki i början av 2014.

Presidenten styr landet med järnhand. En rapport från FN som publicerades i somras konstaterar att den eritreanska regeringen gör sig skyldig till tortyr, mord och godtyckliga gripanden. FN kallar en del av den eritreanska regimens aktioner för brott mot mänskligheten.

”Ingen skulle ens hålla djur där”

Efter ett tag knackar någon mig på axeln. En trådsmal man med insjunkna kinder och frånvarande ögon viftar åt mig att komma med. Vi sätter oss inne i den lilla etiopiska restaurangen bakom caféet.

Mannen heter Solomon Haile. Han petar konstant på det stora träkorset han bär kring halsen och ser mig inte i ögonen. Det är svårt att avgöra om han är 35 eller 50.

Några bilder är det inte tal om – han är rädd. Men han vill berätta.

Solomon var soldat, som så många andra som flyr. Eritrea har värnplikt som regeringen säger att ska ta 1,5 år – men är du väl där tjänar du till döden eller tills du förlorat dina ben, säger Solomon.

De hade aldrig ledigt, de fick dålig lön, de förbjöds att se sina familjer. Unga män fick inte synas på stan, lämnade någon armébasen greps de och fördes genast tillbaka.

Han själv var ansvarig för att utbilda rekryter, men påpekar gång på gång att han inte gjorde det frivilligt.

- Jag blev tvingad, du måste förstå det, säger han.

Som hållhake har de familjen. Gör man något dumt burar de in dem på livstid.

”Glöm vem du var”

Han nämner tre militärbaser, Galallo, Mital och Sawa. Han tjänade i sju år på Sawa.

- När man rycker in i armén säger de åt en att glömma sitt civila liv, nu är man soldat. Jag kan inte förstå att det kan finnas ett sådant ställe på jorden, säger han.

Man får en brödlimpa och en flaska vatten. Sedan förs man ut i öknen. En vecka senare plockar de upp dem som överlevt.― Solomon Haile

Solomon petar på sitt kors. Han snurrar det runt, runt sitt band.

- Det är ett ställe olämpligt för all sorts liv, ingen skulle ens hålla djur där, säger han tyst.

En vanlig dag steg de upp klockan fem för att springa. Sedan var det skjutövningar, bärande, reparationsarbete. Mera löpning. Mera skjutande. Det var vardag – men värst var det som Solomon kallar förtvivlans vecka – som alla rekryter måste gå igenom.

- Man får en brödlimpa och en flaska vatten. Sedan förs man ut i öknen. En vecka senare plockar de upp dem som överlevt, säger han.

De ansågs tillräckligt starka att strida för Eritrea. Solomon kan inte säga hur många som dör. Många. Många, säger han bara och stirrar på korset.

Tortyr i mörka fängelsehålor

Tre gånger försökte Solomon fly innan han lyckades. Före det fjärde försöket satt han fyra år i fängelse.

Han beskriver svarta hål under jorden där det kunde bli 40 grader varmt. Han tar av sig skorna och visar sina fötter – de är helt deformerade efter tortyren.

Det är nog bara gud som kan hjälpa oss, ingen människa kan få slut på det där.― Solomon Haile

Han fördes tillbaka till Sawa efter fyra år i nästan bara mörker, men stod inte ut längre. Han meddelade sin familj att nu ska han fly – eller dö.

De är många som gör just det – dör när de försöker fly. Till exempel Solomons bror. Efter så många år på Sawa hade han lärt sig var han skulle ta sig över gränsen obemärkt, säger han.

Människorna i Eritrea behandlas som kycklingar, säger Solomon.

- Det är nog bara gud som kan hjälpa oss, ingen människa kan få slut på det där.

Nu kramar han korset hårt i sin slutna näve. Den smala mannen försvinner i en mörk korridor någonstans längre in i byggnaden.

Ute sitter Dawit fortfarande och dricker kaffe med sina vänner.

- Ser du, det är tråkigt. I över 20 år samma förbaskade historier. Krig och problem, krig och problem, krig och problem, säger Dawit.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes