Hoppa till huvudinnehåll

Idrottsföreningarna når inte invandrarna

En fotboll på gräsplan.
En fotboll på gräsplan. Bild: Yle/ Bubi Asplund Raseborg,västnyland

Idrott lyfts ofta fram som ett verktyg när det gäller att integrera invandrare. Samtidigt som endast en minoritet av invandrarna deltar i föreningarnas idrottsverksamhet. Hur har det blivit så här? Den frågan diskuterades i Slaget efter tolv.

De vanligaste orsakerna till att invadrare inte är aktiva inom idrottsföreningarna är brist på information och pengar.

– Många familjer har många barn och då väljer man vilka som får idrotta och vilka som till exempel hjälper till hemma, berättar Claudia Nystrand, verksamhetsledare för Monaliiku som satsar speciellt på att öka motioneradet och idrottandet bland invandrarkvinnor och flickor.

Saknas: Tränare med invandrarbakgrund

Dessutom saknas det tränare, lagledare och andra i ledande poster som skulle ha invandrarbakgrund.

– Vi har en kvinna som har spelat i Nigerias landslag och som kunde ha mycket att ge som tränare, berättar Nystrand. Eller en tidigare sprinter som skulle vilja bli tränare, men det är svårt att komma in på tränarutbildningar.

Föräldrarna vet inte att de kan vara med

Det finländska föreningslivet som bygger på frivilligarbete är också främmande för många.

– Föräldrarna känner helt enkelt inte till att de kan vara med i verksamheten, vilket skulle stöda barnet, fortsätter Nystrand. Många föreningar klarar inte heller av att möta invandrare. Man har till exempel fel information om kulturskillnader och så vidare.

Finansieringen för byråkratisk och tungrodd

Staten stöder idrott för invandrare med 1,5 miljoner nästa år. Det är pengar som kommunerna kan ansöka om redovisa för.

Kommunen ska själv stå för 25 procent av finansieringen och kan välja om projektet sköts med kommunala krafter eller i samarbete med till exempel en eller flera föreningar. Nästa år kan också mottagningscentralerna ansöka om stöd.

Christian Thibault, verksamhetsledare för Liikkukaa skulle gärna se att pengarna skulle styras direkt till föreningar som visar intresse för att erbjuda idrottsverksamhet för invandrare

– Det är föreningarna som når människorna och de kunde göra mycket med summor som är småpengar för en stor organisation som till exempel en kommun konstaterar Thibault och får medhåll av Nystrand.

– Vi har upplevt i vårt jobb att vi måste bevisa om och om igen vad vi kan för att få stöd. Man måste mötas någonstans i mitten. Kommunerna måste förstå att vi behövs och vi behöver kunna planera vår verksamhet på lite längre sikt.

Bollförbundet: Asylsökande får inte spela matcher

Tomislav Krstevski, tränare för futsal-laget Ruutupaidat och tidigare fotbollspelare har stött på ett annat problem när det gäller asylsökande som har visat sig vara skickliga fotbollsspelare.

Krstevski jobbar som Röda korsets handledare och håller fortfollsträningar för irakiska flyktingar två till tre gånger i veckan.

Som det nu är får de inte spela matcher på grund av nationella och internationella regler.

– Jag ringde till bollförbundet och fick svaret att de inte får spela matcher så länge de är asylsökande. Det kan ju ta ett år! utropar Kristevski.

– Det finns inte så mycket att säga, Jag lider med dem. Jag ser en framtid för några av dem inom fotbollen med vad kan jag göra?

Här kan du höra hela debatten:

Läs också

Nyligen publicerat - Sport