Hoppa till huvudinnehåll

"Skuldbelägg inte kinkiga barn"

Barn äter barnportion på restaurang.
Barn äter barnportion på restaurang. Bild: Pertti Huotari / Yle pommes frites

Det hjälper inte att skuldbelägga ett barn som är kinkigt med maten. Det fungerar inte heller att resonera logiskt med barnet eller att locka med efterrätt. Docent Eila Jeronen, som forskar i matfostran, förklarar hur genetiken och evolutionen påverkar barnets väg till olika smakäventyr.

Fortsättningsvis är den modell vuxna ger ett bra sätt att uppfostra barnet till att våga testa på olika smaker.

”Äcklig mat nu igen”, ropar barnet redan vid dörren, kommer skeptisk till bordet och blänger på sin mat. ”Vad är det där? Det där äter jag i alla fall inte”.

Det här är ett sådant ögonblick då du testas som förälder. Antagligen tar du till en typisk kliché, kanske en sådan som du alltid fick höra som barn. ”Ät nu, så får du något gott till efterrätt.” ”Om du inte äter, så växer du inte och blir stor”. Eller den eviga klassikern, att vädja till barnets (tills vidare obefintliga) världsangst: ”Barnen i u-länderna skulle vara glada över den här maten”.

Locka inte med sött

Det här är fel sätt att förhålla sig till barn som kinkar, säger Eila Jeronen. Hon är docent vid Uleåborgs universitet och forskar i matfostran. Det hjälper inte att skuldbelägga barnet, utan det kan få barnet att fasa för måltidssituationerna. Det straffar sig också i längden att locka med en söt efterrätt.

- Barnet tycker helt naturligt om sött och genom att använda sötsaker som belöning, skapar man ännu mera positiva känslor kring godsaker, som man inte vill att barnet ska äta. Det kan också leda till att annan mat känns ännu mera motbjudande, säger Jeronen.

Det är också onödigt att hänvisa till att maten innehåller vitaminer och andra nyttiga ämnen, för undersökningar visar att barn i lågstadieåldern inte ännu förstår matsmältningsprocessen.

Men vad ska man säga då? Och hur i friden har vissa barn så svårt med att äta?

Uppfostrade jag en matvägrare?

Tidigare skyllde man alla oönskade egenskaper hos ett barn på dålig uppfostran. Nuförtiden vet man att också arvsanlagen spelar en roll.

- Generna påverkar uppfattningen om mat. Föräldrar som själva undviker nya maträtter har ofta barn som är lika skeptiska, säger Jeronen.

Ett barn som också annars är blygt är ofta rädd för nya smaker. Också ett sådant barn kan lära sig att upptäcka nya smaker, men det kräver ofta mera tålamod av föräldrarna.

Också evolutionen är en förklaring till att barn har fördomar mot mat. Det ligger i människans natur att gilla sött, men man måste lära sig att tycka om surt. Till exempel är det många barn som lämnar grillad eller stekt mat, eftersom den smakar beskt.

- Sötma har betytt kolhydrater, en giftfri energikälla, medan det syrliga påminner om att maten kan vara giftig, konstaterar Jeronen.

Människans förkärlek för sötma märks redan i livmodern. Man har kunnat konstatera att fostren sväljer mera fostervatten om det är sött, vilket påverkas av den mat mamman äter.

Det lönar sig att leka med maten

Genom att hota eller tvinga barnet att äta, skapar man inte ett positivt förhållande till hälsosam mat hos barnet, fastän det kanske just den här gången äter sin sallad. Via glädje kommer man mycket längre. Hur maten presenteras och läggs fram har betydelse redan för en tvååring.

- Undersökningar visar att barnen tycker om att ha olika ingredienser på tallriken, många färger och former, och att tallriken inte är fullproppad, säger Jeronen.

Man kan låta barnet bekanta sig med maten med alla sinnen.

- Tillsammans med barnet kan man fundera på vilken färg det är på god mat, hur god mat doftar eller låter eller till exempel känna på matens struktur och temperatur, uppmanar Jeronen.

Undersökningar visar att speciellt mamman utgör en viktig förebild vid matbordet. Tröstätande och en negativ attityd till mat smittar av sig, så det lönar sig att äta själv vid måltiderna och att inte diskutera bantning då barnen hör på.

- Barnet har lättare att acceptera en ny maträtt om hen ser att en vuxen, speciellt mamman, äter samma mat. Det kan också hjälpa att i positiva ordalag diskutera gemensamma smakupplevelser.

Smakfostran är en lång och kurvig väg, eftersom barnet kan behöva smaka på en ny smak 10–15 gånger innan det vänjer sig. Det lönar sig att ta det lugnt om det kommer bakslag. Man måste inte med våld äta upp allt på tallriken.

- Det är ingenting att oroa sig för, fastän man inte äter grönsaker vid varje måltid. Det räcker med att man äter tillräckligt mångsidigt under veckan.

Fem tips för att få barnet att äta grönsaker

1. Grönsaksbitar som barnet känner igen smakar ofta bättre än en sallad. Ge barnet bitar av till exempel gurka, morötter, paprika eller kål.
2. Maträtter som har roliga namn smakar bättre.
3. Spela fruktspelet. Skär små munsbitar av sex olika frukter och grönsaker, också bär går bra. Kasta tärningen för att se vad man får smaka på.
4. Gör en smoothie av frukt och grönsaker. Det kan passa för barn som inte tycker om deras struktur.
5. Man kan belöna barn som äter grönsaker med klistermärken eller genom att lova dem roliga upplevelser. Använd inte godsaker som belöning.

Läs också: Slappna av vid matbordet

Redaktör: Piia Leino
översättning: Jenny Stenberg-Sirén

Familj

Till Buu-klubben
Till Hajbo
Till MGP