Hoppa till huvudinnehåll

Sorgens och kärlekens vilda landskap

Tom Malmquist
Tom Malmquist har skrivit en bok om sorg och kärlek. Tom Malmquist Bild: Viktor Gårdsäter/Förlaget Natur och Kultur tom malmquist

En av höstens stora läsupplevelser är den svenska poeten Tom Malmquists prosadebut I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv där han går djupt in i sorgens vilda landskap efter att han totalt oväntat förlorade sin sambo när hon var gravid i 33:e veckan.

Tom och Karin har levt tillsammans i tio år och de glädjer sig åt att bli föräldrar för första gången. I slutskedet av graviditeten drabbas Karin av symptom som tyder på en kraftig förkylning, såsom feber, hosta, illamående.

När Karin några dagar senare får svårt att andas åker de till sjukhuset där man genomför undersökningar som snart visar att Karin drabbats av akut myeloisk leukemi.

En chockad Tom vandrar genom sjukhusets korridorer och kulvertar och registrerar allt: från hur sköterskorna klipper upp Karins linne och sportbehå till vilka mediciner som pumpas in i Karins blodomlopp, från sabelliknande tatueringar på sköterskans muskulösa armar till knallgula avfallshinkar längs sidorna i operationssalen.

Man beslutar sig nämligen för att förlösa barnet med kejsarsnitt.

På avdelningen för nyfödda ligger så ett för tidigt fött flickebarn i en kuvös samtidigt som barnets mor kämpar för sitt liv på intensivvårdsavdelningen.

Att skriva ner händelseförloppet så exakt som möjligt är också ett sätt att hålla tankarna samlade, att lyckas fokusera på någonting överhuvudtaget i den obegripliga situation som han befinner sig i. Att förmå stänga ute känslorna för att kunna agera. Ta kontroll över situationen.

Sorg och ilska

Språket är nyktert och exakt när Tom Malmquist pressar läkare och sköterskor för att utan omskrivningar eller kryptiska formuleringar få veta precis vad som sker.

Och där, än i anhörigrummet, än vid dotterns bädd på neonatalavdelningen, än vid dialysmaskinen på thoraxintensiven gör han anteckningar som han tänker att kan vara intressanta för Karin att läsa. Sedan, när allt är över, och hon kan komma hem.

Men Karin kommer aldrig hem – sjukdomsförloppet är snabbt och obarmhärtigt, och Karin dör bara några dagar efter att de kommit till sjukhuset.

Pärmen till Tom Malmquists bok "I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv"
Pärmen till Tom Malmquists bok "I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv" Bild: Förlaget Natur & kultur tom malmquist

Tom återvänder till lägenheten med sin lilla dotter Livia, och det som finns kvar efter Karin är i första hand konkreta och påtagliga spår, som hennes hår i hårborsten, några försenade låneböcker, ett påbörjat brev i ett dokument i datorn, några kaffefläckar på skrivbordet som Tom inte nänns torka bort, en liten ugglestatyett som trillat ner under bokhyllan …

I boken I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv skriver Malmquist naket och öppet om sin bottenlösa sorg, sin oändliga saknad, sin rädsla för att drabbas av depression, sin frustration över svärföräldrar och föräldrar som bara vill väl, och inte minst sin ilska över oomkullrunkeliga och osmidiga system som bl.a. ifrågasätter hans faderskap (eftersom Tom och Karin inte var gifta är inte Tom registrerad som far till barnet, utan enligt Överförmyndarnämnden är dottern Livia endast fosterplacerad hos Tom osv.).

Parallellt med chocken och sorgen över en förlorad livskamrat löper också berättelsen om Toms pappa, en hårdkokt och uppskattad sportjournalist vid Expressen, som drabbats av cancer tio år tidigare och som dör bara 4 månader efter att Karin dött.

Det visar sig att Toms relation till fadern varit problematisk och under bokens gång försöker Tom förstå och bearbeta sina motstridiga känslor inför en far som ofta tedde sig auktoritär och kompromisslös.

En bok bortom vackert och fult

I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv har berört många läsare, och i litteraturlivsstilsmagasinet ”Books & Dreams” (nr 3/2015) konstaterar Malmquist själv att det förefaller som om han lyckats skriva ”en bok som är bortom bra och dåligt, bortom vackert och fult, en bok som kräver att läsaren måste möta boken med samma mod som har krävts för att skriva den. De som har orkat läsa boken utan att blunda tycks ha vuxit som människor.”

Under ett publikt samtal på bokmässan i Göteborg konstaterade Tom Malmquist att han under skrivprocessens gång känt sig som antikens Orfeus som spelade och sjöng för att locka tillbaka sin älskade Eurydike från dödsriket. Så länge Malmquist skrev på boken kändes det som att han kunde hålla sin Karin vid liv.

Och trots att boken tar sin utgångspunkt i döden blir boken också till en kärleksfull berättelse om hur Tom och Karin möttes (på en kurs i litterärt skrivande), hur deras gemensamma liv såg ut (berg- och dalbana såsom de flesta andras liv), och hur livet och vardagen ter sig för Livia och Livias pappa där de traskar vägen fram på väg till förskolan medan de nynnar på någon låt av Shirley Collins, Joni Mitchell eller Nina Simone.

Ta del av ett samtal med Tom Malmquist på Svenska Kyrkans scen på bokmässan i Göteborg i september 2015:

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje