Hoppa till huvudinnehåll

Oblivia - en success story

Trygve Söderling och Annika Tudeer
"Ni har varit sega och hållit ut." Trygve Söderling samtalar med Annika Tudeer kring 15-åriga dans-och performancegruppen Oblivia. Trygve Söderling och Annika Tudeer Bild: YLE, Jessica Edén trygve söderling och annika tudeer

”Det roliga med att vara föregångare är att plötsligt är man bara gångare. Tiden har hunnit ikapp oss. I dag gör ’alla’ det som vi gjorde för 5-10 eller 15 år sedan. Vi börjar småningom vara nästan mainstream.”

Annika Tudeer, grundare till dans-och performancegruppen Oblivia som i år fyller 15 år, funderar på hur allt blev som det blev.

Det gör hon i ett samtal med Trygve Söderling i Nicken Nu-serien Dramatiska processer, som du också kan lyssna till i Dramapodden. Och tonen är just så avslappnad och associationsrik som den bara måste vara när man talar om Oblivia – gruppen vars 10-årsskrift fick heta ”Att vara cool i barer”.

Det blir många roliga minnen från Oblivias första tid, då man uppträdde i vardagsrum, i källarhålor och på gräsmattor och nådde bara en liten grupp entusiaster.

Fyra teatersamtal

Svenska Yle förmedlar under hösten fyra teatersamtal på Svenska Teatern i Helsingfors. Möt Sofia Aminoff, Milja Sarkola, Annika Tudeer och Akse Pettersson.
Här hittar du artiklarna om och poddarna från samtalen med Sofia Aminoff och Milja Sarkola.

Men vi får också en bild av det ganska professionella arbete som ligger bakom dagens Oblivia. En dans- och performancegrupp som just nu är mitt uppe i ett extremt aktivt år, med en handfull premiärer. Som ger föreställningar som live-streamas på andra sidan jordklotet. Som kan berätta om en turné i fjorton länder och ett kontaktnät modell större.

Eller, som Trygve Söderling konstaterar: Oblivia är en success story.

Det måste göras!

Det blir också tal om den nya satsningen på solon, och om hur Annika gör Svansjön kom till senaste vår. Och om hur vi snart (premiär 10.12 på Nicken) kan se fram emot Annika på nya äventyr. Det sker när hon i Annikas Sacre griper sig an Våroffer, Nijinskijs balett till Stravinskijs musik – den som väckte skandal och tumult vid uruppförandet i Paris 1913.

Som sagt: 2015 är Oblivia inne i en explosion av aktivitet. ”Kanske vi nästa år i stället gör bara en halv föreställning”. Men - "det måste göras. Så känns det.”

Själva den dramatiska processen står självfallet också i fokus för samtalet och vi får höra om hur arbetsprocessen kan se ut när Oblivia kör igång med sina projekt. Liksom också om hur den här processen har förändrats under årens lopp.

Det blir tal om hur man gått från noll text till att låta texten bli ett allt viktigare element i föreställningarna. Hur man söker sig fram till text som sitter i kroppen. Hur man fogar samman helheter av små enheter.

Och om hur en del glöms bort på vägen, bara för att kanske återanvändas en annan gång.

Recycling är det som gäller.

Fyra Viktiga Saker

Det som också gäller är att Oblivias grundare och eldsjäl bjuder glatt både på sig själv och på Oblivia.

Hon berättar om processer som först är roliga, sedan hemska, och sedan roliga igen. Hon berättar om Dogmer och om Fyra Viktiga Saker för Oblivia – rum, publik, kropp, politik.

Fyra saker som, så vitt jag kan bedöma, egentligen borde vara fem. För när det gäller Oblivia är humorn är också alltid närvarande.

Och, sist men inte minst, får vi höra om ett arbetssätt som genomgående är kollektivt och demokratiskt. Och om vikten av ett bra arbetsklimat och en fungerande organisation.

Fyra Viktiga Saker som många betydligt större organisationer än Oblivia gjorde gott i att ta efter.

Liksom den Femte: detta att kunna skratta. Att tillåta sig att tänka: ”Om ribban är för hög, gå under ribban.”

Läs också