Hoppa till huvudinnehåll

Veckans Sibbe: Melodramerna dyker upp på ny skiva

Skådespelaren Riko Eklundh sitter vid ett skrivbord.
Skådespelaren Riko Eklundh sitter vid ett skrivbord. Bild: Yle riko eklundh

”På sätt och vis är de en fläkt från förr. Men om man gör dem på riktigt och fullt ut så tycker jag att de ändå kan fungera” säger skådespelaren Riko Eklundh.

Åbo filharmoniska orkester och dirigenten Leif Segerstam ger under jubileumsåret ut sex skivor med musik av Jean Sibelius. En av skivorna innehåller två melodramer med Riko Eklundh som recitatör. De två är ”Grevinnans konterfej” med text av Zacharias Topelius och ”Ett ensamt skidspår” av Bertel Gripenberg.

Inte sedan 1990-talet

Det har varit svårt att få tag på skivinspelningar med de här lite udda Sibelius-verken. Man får gå tillbaka 20 år i tiden för att hitta inspelningar med bland andra Lasse Pöysti, Lilga Kovanko och Matti Lehtinen som recitatörer.

Riko Eklundh gillar melodramer

Riko Eklundh tycker inte att de gamla melodramerna känns förlegade.
- Det är en intressant utmaning att försöka göra dem så som man kan tänka sig att Sibelius har avsett från början.

Dramatik i miniatyr

Jean Sibelius skrev en stor mängd skådespelsmusik, musik som uttryckligen var avsedd för teaterscenen. Någon egentlig opera kom aldrig ur hans penna, men de här små melodramerna är ett slags dramatik i miniatyr.

Livets korthet och vårt minne

Ett ensamt skidspår” kom till 1925, först som recitation med piano och långt senare (1948) för stråkorkester och harpa. Texten är en finstämd berättelse om livets skörhet, om ensamhet och bräcklighet.

Grevinnans konterfej” handlar om minnet, men gräver inte ner sig i det förgångna utan ser fram emot en ny vår. Sibelius komponerade musiken 1906. Han använder sig enbart av stråkarna i orkestern.

Jag är den makt, som allt förmår,
jag är den evigt unga vår,
som genom tid och åldrar går,
föryngrar och förklarar.
Och till de gamla kommer jag,
jag andas på de vissna drag,
och nya rosor, nytt behag
jag än åt dem bevarar.

I kojan eller slottet född,
i vadmal klädd, på siden stödd,
med blommor eller puder strödd,
jag evigt är densamma.
Jag evigt kallar rosor opp,
ur de förgångna dagars lopp
och skapar nya vårars hopp
i höstens aftonflamma.

Och minnet är mitt glada namn,
och mänskohjärtat är min hamn.
Århundraden uti min famn
stå upp igen i blomma.
Och lycklig den, vars flydda dag
står skriven i mitt anletsdrag
med oförvissneligt behag,
när kvällarna bli skumma.

(Grevinnans konterfej av Z.Topelius)

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje