Hoppa till huvudinnehåll

"Coywolf" - Nordamerikas nya superdjur

Coywolf, en hybrid av varg, prärievarg och tamhund.
Coywolf, en hybrid av varg, prärievarg och tamhund. Bild: Wikimedia commons. hybridisering

En fjärdedel varg, en tiondel hund och resten prärievarg. Det är receptet på "Coywolf", en hybridform som de senaste åren kraftigt utvidgat sitt område i Nordamerika.

Doktor Roland Kays från North Carolina State University i Raleigh uppskattar att det redan finns miljontals "coywolves" i USA. Forskarna kan än så länge inte enas om det är en helt ny art som uppstått, men på en punkt är de fullt eniga.

- Blandningen av DNA har gett upphov till ett oerhört anpassningsbart djur, säger Kays till The Economist.

Den märkliga blodsblandningen inleddes under 1800-talet, då skogarna i östra USA höggs ner och prärierna i mellanvästern odlades upp.

Vargen, en skogsart, gick tillbaka, medan prärievargen, som föredrar öppen terräng, anpassade sig bra till de nya miljöer som uppstod.

För vargarna innebar partnerbristen att de kom att para sig med prärievargar i stället. Snart nog uppstod också hybrider med de europeiska invandrarnas hundar, i synnerhet schäfer och dobermann.

Under det senaste decenniet har hybridformen spritt sig över hela nordöstra Amerika. Nu är den är i färd med att utvidga sitt område i sydöstra USA.

Tyngre, starkare, djärvare

Hybridformer är vanliga i djurvärlden, men vanligtvis brukar de vara svagare och mindre livsdugliga än sina föräldrar. Det anmärkningsvärda med coywolfen är att den förenar de starka sidorna hos alla tre ursprungsarter.

Med en vikt på 25 kilo är den dubbelt större än en vanlig prärievarg. Den har kraftigare käkar och muskler och springer fortare. En coywolf kan fälla en hjort - en flock kan ge sig på en älg.

Hybriderna kan jaga både i skog, likt vargar, och i öppen terräng, likt prärievargar. Men de trivs också bra i tätbefolkade områden.

Möjligen är det DNA från hundar som gjort dem så orädda för människor och mindre känsliga för oväsen. I storstäder som New York, Washington och Boston lever redan ett flertal individer.

En stadsbo med jaktinstinkt

Artblandningen kan också ha breddat dieten, vilket underlättar livet i stadsmiljö. Coywolves äter pumpor, vattenmeloner och andra trädgårdsprodukter, de rotar gärna i soptunnor. Men de fångar också gnagare och andra mindre djur, det finns rapporter om att de snappat bort tamkatter.

Hybriderna klarar sig med långt mindre utrymme än sina vilda förfäder. En coywolf har bara hälften så stort revir som en prärievarg ute på landsbygden.

Coywolfen har till och med lärt sig trafikreglerna, och brukar se åt båda hållen innan den korsar en väg.

- Det är en förbluffande historia om modern evolution, som utspelas rätt inför våra ögon, sammanfattar Roland Kays.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes