Hoppa till huvudinnehåll

Regeringskrisen for dummies

Statsminister Juha Sipilä och finansminister Alexander Stubb
Statsminister Juha Sipilä och finansminister Alexander Stubb. Inga glada miner här inte. Det är inte kul att krisa. Statsminister Juha Sipilä och finansminister Alexander Stubb Bild: Lehtikuva ministrar

Plötsligt säger statsministern att regeringen kan upplösas. Vad händer?

I natt förhandlade regeringen tills de antagligen såg dubbelt. I dag (6.11) fortsätter förhandlingarna.

Det stora regeringsgrälet kretsar mest kring en sak, och det är vårdreformen. Det här är inte helt lätt, men häng med.

Vårdreformen

Centern vill ha 18 så kallade självstyrelseområden medan Samlingspartiet vill ha färre. De kan sträcka sig till 12 stycken, men inte fler. Egentligen vill de ha endast fem områden, så antalet 12 ser de som en kompromiss.

Självstyrelseområde

Tanken bakom allt är att den offentliga social- och hälsovården koncentreras till områden som är större än kommunerna – så kallade självstyrelseområden.

Motiveringen är att trygga servicen men också spara pengar. Med färre områden blir det också mindre byråkrati och alltså lite enklare att sköta.

Men det handlar också, lite tillspetsat sagt, om något av en revirkamp mellan Samlingspartiet och Centern.

Sipilä fick nog

I går kväll (5.11) sade statsminister Juha Sipilä (Centern) att om regeringen inte kommer överens är han tvungen att gå till president Niinistö för att be om regeringens avsked. Under natten har regeringen förhandlat och diskussionerna pågick ända in på småtimmarna.

I dag är den igång igen. Samlingspartiet har sagt att de vill ge sitt beslut först på lördag (när partiets fullmäktige samlas), men Sipilä vill ha det NU!

Också finansieringsfrågor

I dagsläget är det kommunerna som sköter stora delar av vården lokalt (administration och budget). Nu har regeringen bestämt sig för att staten ska ta över, vilket innebär att kommunerna inte får bestämma över hur vården ska se ut inom sina områden och hur pengarna ska fördelas. I stället är det självstyrelseområdena som bestämmer. Pengarna ska komma via beskattningen, men exakt hur det ska gå till vet man inte riktigt. Regeringens utgångsläge är att helhetsbeskattningen inte får öka och arbete får inte heller beskattas hårdare än hittills.

Den andra frågan är om man ska låta större delar av vården bli privatiserad.

Här kan du läsa en lång och informativ analys som skrevs i våras.

Inte bara självstyrelseområden

Krisen handlar inte bara om självstyrelseområden, utan också om hur regeringen klarar av att jobba tillsammans. Regeringen står inför många utmaningar och svåra beslut, bland annat flyktingkrisen och det ekonomiska läget.

Varför vill SFP och Centern ha så många vårdområden?

Förutom Centern finns det ett parti till som gärna vill ha 18 vårdområden, och det är Svenska folkpartiet (SFP). Varför det då? Jo, för att en modell med färre områden är ganska dålig för Svenskfinland. Enligt förslaget skulle bara 12 sjukhus runtom i landet vara joursjukhus. Eftersom fem av dem är universitetssjukhus är det sannolikt att centralsjukhuset i Vasa nerklassas. Då får österbottningarna säga adjö till svåra operationer och barnafödsel. Borgå förlorar antagligen också sitt BB.

De nya vårdområdena innebär större, centraliserade enheter vilket också betyder att det blir svårare att anpassa vården till lokala behov. Centern, som gillar och står för lokalstyre i mångt och mycket, vill ha flera vårdområden (alltså mera lokalt inflytande). Samlingspartiet vill ha färre eftersom det innebär mindre byråkrati och fler öppningar för privata sjukvårdstjänster.

Vem tar över ifall det skiter sig?

Om Samlingspartiet lämnar regeringen – vem kommer då istället? Ett osannolikt scenario är att det blir nyval (det blir inte automatiskt nyval). Ett mer sannolikt scenario är att Svenska folkpartiet (SFP) och Kristdemokraterna (KD) tar över. Varför det då? Jo, SFP har inget emot 18 vårdområden, åtminstone så länge centralsjukhuset i Vasa inte förlorar specialisterna och nerklassas till kretssjukhus.

KD är inte så förtjusta i Centerns vårdmodell, men en eller två ministerposter kan kompensera för en hel del missnöje.

De gröna vill knappast regera tillsammans med Sannfinländarna. Det gick inte så bra för Socialdemokraterna och Vänsterförbundet i förra valet och de har lite att vinna på att gå med nu.

Med SFP och KD skulle Sipilä ha en regering med bara ett par rösters majoritet, och det ger en ganska ostabil grund. Hur smidigt samarbetet blir är svårt att säga – man kommer att ha lättare att komma överens i vissa frågor men inte i andra.

Sannfinländarna gillar att vara med i regeringen så de kommer förmodligen rucka på sina principer att inte sitta i regering med SFP (som de sa tidigare ). Om SFP går med på att samarbeta med Sannfinländarna är en annan fråga.

För Samlingspartiet är den nuvarande regeringen drömkonstellationen. De skulle få svårt i opposition eftersom de varit med och drivit många frågor.

Vad händer om regeringen blir kvar?

Det här är det mest sannolika scenariot. Samlingspartiet har en drömkonstellation i regeringen just nu, de har för mycket att förlora på att regeringen spricker. I synnerhet på en sådan här fråga.

Om Sipilä får igenom sina krav kommer det att stärka Centern, möjligen även höja deras siffror i opinionen. Sipilä har här tydligt markerat hur mycket lokala frågor betyder för honom och partiet.

Sannfinländarna, som redan störtdyker i opinionen fortsätter förmodligen dala, Samlingspartiet har hittills varit stabilt i siffrorna, men det här kan eventuellt påverka dem negativt

Oavsett resultatet kommer förtroende för regeringens handlingskraft att vara rätt skadeskjutet, både internt (ska Sipilä hota med kris varje gång?) och i folkets ögon (kan regeringen verkligen göra något, de drar ju bara tillbaka alla sina förslag och kan inte komma överens och håller kristal hela tiden).

Flera liknande tvister kan bli aktuella.

Nyligen publicerat - X3M