Hoppa till huvudinnehåll

Ulfs svenska hjärta brinner för engelskan och Finland

Profilbild på Ulf Persson.
Profilbild på Ulf Persson. Bild: Yle/ Tiina Grönroos författarskap

När skåningen Ulf Persson berättade för sina vänner att han tänker flytta till Finland fick han höra att han är lite konstig. Han fick till och med en gåva, ett konstverk som skall föreställa en knäppgök.
I Helsingfors talar Ulf mera engelska än vad han gjorde i Sverige trots att han jobbade som lärare i engelska. Han är en sann anglofil som reciterar Shakespeare och gillar engelsk teater.



Egentligen borde det inte vara speciellt konstigt att Ulf Persson har flyttat till Finland. Många byter hemland på grund av kärlek och Ulf är de facto gift med Kerttu från Finland. Men de två har varit gifta i 40 år och de första 35 åren av äktenskapet bodde de i Sverige.

- Kerttu blev faktiskt rätt förvånad när jag sade att jag vill flytta till Finland.

”Vi prövar på Finland i två år”

Vad är det då som anses så konstigt eller spännande med att flytta till Finland? Och varför ville Ulf flytta?

Ulf Persson föddes 1945 i Malmö. Han växte upp i Malmö, studerade engelska i Lund och har i många år bott i Trelleborg, en ort med cirka 30 000 invånare. Bor man i södra Sverige är det vanligare att man flyttar till Danmark. Att flytta till Finland är ovanligt.

- Men i mitt och min frus fall var det mer praktiskt att flytta till Finland eftersom Kerttu hade hållit kvar sin lägenhet i Helsingfors under alla dessa år som vi varit gifta och bott i Sverige.

Det hela startade med att Perssons beslöt sig för att sälja huset i Trelleborg. De ville i stället ha en mindre lägenhet. Men hur de än letade i Malmö med omnejd så hittade de inget som de riktigt gillade. Det var då Ulf kom att tänka på lägenheten i Helsingfors, Kerttus gamla hem, en bostad som hade varit uthyrd i många, många år.

Vännerna tyckte som sagt att det var en lite lustig idé det här med att flytta till Finland, men samtidigt tyckte de också att det lät helt roligt. Ulfs och Kerttus fullvuxna döttrar tyckte också det var bra att de numera pensionerade föräldrarna åkte ut på nya äventyr.

- Från början tänkte Kerttu och jag att vi prövar på Finland i två år. Nu är vi inne på femte året.

Ulf och Kerttu träffades i juli 1971. De träffades ingalunda i Sverige eller Finland utan i södra England.

- Vi träffades på neutral mark i Agatha Christies hemstad Torquay. Vi var båda där som lärare på språkkurser.

Ulf blev väldigt intresserad av den blonda flickan som förstod svenska, men påstod att hon inte talade svenska.

-De första åren talade vi och skrev brev till varandra på engelska, men sedan tyckte vi det kändes lite konstigt och övergick till svenska. När vi gifte oss flyttade Kerttu till Sverige och talar sedan många år tillbaka flytande svenska.

- Det skulle varit betydligt värre om vi redan då bott här i Helsingfors och jag på samma premisser försökt mig på att tala finska. Då skulle det inte blivit mycket sagt i det här huset.

”Finskan är ett ganska obegripligt språk”

Ulf läser nuförtiden finska på Helsingfors arbis, men han säger att det går ganska trögt framåt.

- Jag överlever på finska, men jag har blivit lat och bekväm med åren. Finskan är ärligt talat ett ganska obegripligt språk. Jag förstår att det inte pratas av desto fler än fem miljoner.

Ulf skrattar. Det mesta han säger om Finland är sagt med värme och med glimten i ögat.

Ulf skämtar glatt om sina mer eller mindre misslyckade försök att tala finska. Han berättar om en relativt färsk incident som skedde när han tittade på tröjor i ett varuhus i Helsingfors. Expediten frågade på finska vilken storlek han sökte, varpå Ulf svarade kort och gott M. Expediten övergick genast till engelska.

- Vet du varför? Jo jag sade ”emm” och expediten sade att jag borde sagt ”ämm” för att hon skulle ha låtit sig luras till att jag kan finska.

Ulf talar faktiskt mera engelska än svenska i Helsingfors. Han säger att finländarna föredrar att tala engelska framom svenska.

”Tycker om när det händer”

Ulf och Kerttu är båda väldigt aktiva pensionärer. De brukar skämta om att de möts i hemdörren, den ena kommer hem, den andra är på väg ut.

- Kerttu har återfått kontakten till sina gamla finskspråkiga vänner. Hon är också aktiv i flera föreningar och sjunger i kör.

Ulf har inte heller legat på latsidan vad gäller att skapa sig ett eget socialt nätverk. Men han har inte blivit bekant med speciellt många finländare. Han plaskar inte heller runt i den finlandssvenska ankdammen. I Ulfs fall handlar det främst om engelskspråkiga kontakter. Han är speciellt engagerad i en finsk-engelsk teater- och dramaförening, The Finn-Brit Players.

- Vi tycker om att göra sådant som jag kallar kreativ verksamhet. Jag tycker om när det händer någonting och att man gör saker. Vad är alternativet; att vi skulle sitta hemma och rulla tummarna?

Redan under sina yrkesverksamma år i Sverige var Ulf och Kerttu aktiva kulturkonsumenter. De gick bland annat på teater. I synnerhet Ulf har ett gott öga till engelsk teater. Favoritscenen är National Theatre i London.

- Jag borde egentligen bo i London, men av praktiska och ekonomiska skäl är Helsingfors ett bättre alternativ.

Ulf har recenserat teaterföreställningar som visats på olika håll i Sverige, men också i London och Finland. Han och Kerttu besöker varje år operafestivalen i Nyslott. Förutom kulturrecensioner har operafestivalen också gett upphov till en bok, en deckare i operamiljö. Teaterbesöken till London har resulterat i en guidebok, ”På teater i London”. Ulf har också gett ut en bok om Finland. Den innehåller Ulfs personliga och humoristiska intryck av det han kallar Nordens mest exotiska land.

Ulf Persson sitter vid sin dator och skriver.
Ulf är en flitig skribent och har gett ut flera böcker. Som bäst skriver han på en pjäs. Ulf Persson sitter vid sin dator och skriver. Bild: Yle/ Tiina Grönroos författarskap

”Varför skulle jag söka mig till svenska klubben?”

Ulf och Kerttu har varit gifta i 40 år. Det betyder att Ulf har besökt Finland många gånger under årens lopp. Han har tillbringat åtskilliga somrar i Karelen, i Kerttus morföräldrars hus.

- Fördelen med att bo i Helsingfors är att vi kan åka till Karelen på sex timmar. När vi ännu bodde i Trelleborg tog det oss två dagar att komma fram till vårt sommarställe.

Numera vistas paret Persson långa perioder i Karelen, som skiljer sig ytterligare från miljöerna och människorna i Helsingfors.

- Första gångerna jag kom till Joensuu kändes staden som en ytterst tråkig och trist plats. Förlåt alla som bor där, men jag fick ingen kontakt med människorna. Ingen ville prata engelska och där fanns inga utländska tidningar att köpa. Idag är Joensuu något helt annat. Staden har blivit betydligt mer internationell.

- Det finns till och med en svensk klubb som träffas en gång per månad. Klubben har funnits i minst tio år och finns till för alla som vill öva sin svenska. Den brukar jag besöka om jag befinner mig i Karelen.

I övrigt bryr sig inte Ulf om svenska klubbar, det vill säga de klubbar där svenskspråkiga ( i vissa fall enbart herrar) träffas för att umgås.

- Hela Sverige är ju som en enda stor ”Svenska klubben”, varför skulle jag som flyttat till Finland söka mig till sådana föreningar? Vad är då meningen med att flytta till ett annat land?

Däremot leder Ulf ett svenskt språkcafé i biblioteket i Böle för personer som är intresserade av att tala svenska i sällskap med andra icke-svenskspråkiga.

”35 rader kan jag nog utantill”

Samma dag vi träffas ska Ulf uppträda i en litterär afton. Han ska recitera ett stycke ur William Shakespeares ”Julius Caesar” och ”En midsommarnattsdröm”.

- Som pensionär kan man träna sitt minne med att lösa korsord eller sudoku. Jag har valt att lära mig engelska texter utantill.

På kvällen åker vi tillsammans in till Helsingfors centrum. Ulf tittar på sina papper, medan vi väntar på att föreställningen ska börja.

- 35 rader, säger han om utdraget ur ”Julius Caesar”.

Publik i en bokhandel. De sitter och väntar på att en föreställning ska börja. En hund väcker publikens förtjusning.
I väntan på att kvällens litterära afton ska börja. Publik i en bokhandel. De sitter och väntar på att en föreställning ska börja. En hund väcker publikens förtjusning. Bild: Yle/ Tiina Grönroos finnbritplayers

- 35 rader, jag kan det nog utantill, men det skadar aldrig att ögna sig igenom texten en gång till.

Det återstår några minuter. Sedan ska Ulf upp på scenen. På gång har han också en pjäs, som han själv skrivit och som han hoppas att Finn-Brit Players tar sig an nästa år.

Men i kväll är det William Shakespeare som gäller.

- Jag skriver inga dikter, men jag har märkt att den här Shakespeare inte är så tokig. Lägg hans namn på minnet, han är en ”coming man”.

Han är en rolig man, Ulf Persson från Skåne.

Du kan lyssna på Ulf Persson i ett Samtal om livet fredagen den 13.11 kl 11.03 och lördagen den 14.11 kl 20.03. Programmet finns också på Yle Arenan.

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle