Hoppa till huvudinnehåll

Lang lebe die Deutsch Amerikanische Freundschaft

Gabi Delgado, frontman i Deutsch Amerikanische Freundschaft
Gabi Delgado, frontman i Deutsch Amerikanische Freundschaft Gabi Delgado, frontman i Deutsch Amerikanische Freundschaft Bild: Yle/Peter Lüttge gabi delgado

1981, när jag var 16 år gammal, hörde jag i en punkklubb musik som jag aldrig hört förut. Jag frågade klubbägaren vad det var för ett band och han svarade Deutsch Amerikanische Freundschaft (DAF). Jag trodde att han skämtade. Namnet var ju i det närmaste no no i våra kretser i det dåvarande Västtyskland.

Men musiken var det oaktat bra. Skitbra. Nästa dag for jag till skivaffären och frågade efter bandet. Nada. Försäljaren tittade i olika kataloger och hittade sedan en skiva: Alles ist gut. Den måste beställas. Från England. Den fanns inte på ett tyskt skivbolag. Gör det, sa jag.

En vecka senare hade jag skivan i mina händer. Vilket konvolut!

Gabi Delgado, Deutsch Amerikanische FreundschaftRobert Görl, Deutsch Amerikanische Freundschaft
Det kultförklarade skivkonvolutet till DAFs största succé Alles ist gut. Bild: Yle/Peter Lüttge

Kort därefter var det slut på Deutsch Amerikanische Freundschaft. Gabi Delgado och Robert Görl hade blivit osams. 34 år senare får jag veta att DAF spelar igen. I Helsingfors. På Ääniwalli. Dags att se dem live för första gången. Och boka en pratstund med dem. Det första jag ville veta var det där med det osannolika namnet.

Visst var det ett skämt?

- Visst är det ett ironiskt namn, säger Gabi Delgado. Vi åkte genom dåvarande Östtyskland och läste överallt Lang lebe die Deutsch Sowjetische Freundschaft. Vårt namn är ett cyniskt namn. Vi kämpade mot den amerikanska popimperialismen och kulturimperialismen. Vi ville göra något unikt, något tyskt.

Då läste jag namnet rätt i början av 80-talet. Men hur var det egentligen med dem som lyssnade på DAF? Jag var ju själv punkare, då det begav sig.

Vem diggade Deutsch Amerikanische Freundschaft?

- Det var mestadels punkare och folk från New Wave-scenen men också skinheads och rockabillies. Allt det nya måste ju sättas in i ett sammanhang. Det fanns många som inte alls tyckte om oss. Antingen älskade man oss eller så förhöll man sig väldigt reseverat, infliker Robert Görl.

Nog snackat. Nu skall ni få lyssna hur Deutsch Amerikanische Freundschaft lät 1981. Och vilken intensitet de hade på sina spelningar. Punk, javisst! Klippets dåliga kvalitet understryker det punkiga. Titta, lyssna och begrunda!

Trots sin minimalism är det en svettig och dansant musik. Hård och drivande. Pulserande och, ja, fet skulle man säga idag. Här samsas punken med elektroniken, drums med tracks. Staccato. DAFs varumärke.

Varför blandade Deutsch Amerikanische Freundschaft punk och elektro?

- Vi har aldrig förstått varför vi skulle urvattna punkens nya och fräscha energi med våra fäders instrument. Vi ville göra något nytt, transponera punkens energi på ett annat sätt och där kom elektroniken in.

Okej. Låtom oss hädanefter kalla deras musik för elektropunk. Efter snacket om musiken börjar samtalet glida över i det visuella. DAF var ju på många sätt också stilbildande på det området.

Var DAF medvetna om att skapa nytt?

- När vi höll på med Alles ist gut visste vi att det kommer att uppmärksammas. Att väcka uppmärksamhet är första steget till framgång. Därför säger jag till de unga: gör inget som redan finns. Gör något nytt. Ni är utan konkurrens då. Vi gjorde det i alla fall. Punk och elektro, det gjorde ingen annan.

Innan vi fortsätter samtalet måste jag spela min absoluta älsklingslåt för er. Meine Damen und Herren! Deutsch Amerikanische Freundschaft! Der Räuber und der Prinz!

En lite ovanligare låt för att vara DAF, eller hur? Lite mera melodiös än deras övriga produktion. Vad tycker ni?

Vi fortsätter med intervjun. Senast talade vi om att väcka uppmärksamhet. Som en nyckel till framgång. Jag ville veta om det lyckades.

Fick ni credits för ert nyskapande?

- Vi fick mycket respekt. Man använde oss som en måttstock. Vi satte en ny standard. Vi jobbade trackorienterat. Inte refräng, strof, inte A, B och C utan bara ett flöde som är helt gängse idag på alla diskotek, inom hela techno- och housemusiken. Vi träffar hela tiden människor som berättar för oss att de började musicera på grund av oss.

Gabi Delgado, Deutsch Amerikanische FreundschaftRobert Görl, Deutsch Amerikanische Freundschaft
Deutsch Amerikanische Freundschaft i dag. Links Gabi Delgado, rechts Robert Görl. Bild: Yle/Peter Lüttge

Vilket betyg! Att någon börjar göra musik efter att ha hört Deutsch Amerikanische Freundschaft! Det är stort, tycker jag.

Vi höll intervjun efter soundchecken på Ääniwalli. Gubbarna är lite trötta och vill äta någonting. Och sedan vila. De skall upp på scen först efter midnatt. Men innan jag låter dem gå ville jag veta om de är nöjda med det de uppnått.

Blev DAF en föregångare?

- Vi ville förändra musiken. Och när man lyssnar på dagens musik måste man säga att vi lyckades. Vi förändrade sättet att göra musik och att recipiera musik. Det var vår idé. Vi ville skapa nytt. Ingenting som redan fanns. Det avskydde vi. När vi gjorde något i studion som påminde oss om någonting förkastade vi det genast. Det fick inte påminna om någonting. Det var vår filosofi. Vi ville glömma det förflutna. Skapa musiken som påminde oss om ingenting. Kanske om framtiden. Men aldrig om det förflutna.

Stora ord. Men med all rätt. Till sist skall ni få lyssna på DAFs största hit. Här skall det dansas. Du och jag, Jesus Christus och självaste Adolf Hitler. Låten är uppkallad efter ännu en dansare i låten: Der Mussolini.

Och så ännu en godbit. Mest för mig. Efter 34 år fick den ikonografiska skivan Alles ist gut sina autografer. En på var sin sida. Äntligen.

Skip Instagram post

Hur var konserten, tänker du kanske? Vad tror du? Men jag är förstås jävig. Väldigt jävig.

Besöket möjliggjordes av Finlands Goethe-Institut. Vi tackar!

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje