Hoppa till huvudinnehåll

Veckans Sibbe: Alkoholen var njutning, förbannelse och medicin

Symposion-tavlan av Axel Gallén
Symposion-tavlan av Axel Gallén oskar merikanto

Jean Sibelius gillade att dricka och tidvis drack han mycket. Men han blev aldrig alkoholist. Han lyckades begränsa sitt begär och många år kunde han vara helt nykter.

Under studieåren i Wien och Berlin bekantade sig Sibelius med champagne, den dryck som blev hans favorit vid sidan av konjak, whisky, vin och likör. Någon vän av öl var han aldrig och ju äldre han blev desto mera föredrog han sötare drycker.

Kroglivet i Helsingfors

Då Sibelius var i 30-årsåldern satt han ofta på krogen. Favoritplatsen var Hotell Kämp i Helsingfors. Axel Galléns (senare Akseli Gallen-Kallela) Symposion-tavla från 1894 ger en uppfattning om hur det kunde gå till. På tavlan ser man förutom Gallén en rufsig cigarrökande Sibelius, en hålögd Robert Kajanus och en avslocknad Oskar Merikanto runt ett bord med halvtomma flaskor och glas.

"I våra sammanträden använde man inte så mycket sprit som folk kanske tror", påstod Sibelius långt senare.
Bevarade restaurangkvitton från Kämp talar ett annat språk:

”2 kaffe, konjak, 3 cigarrer, konjak, 2 cigarrer, konjak, 2 cigarrer, 2 kaffe, konjak”.

Musetten ur Sibelius musik till skådespelet Kung Kristian II blev i folkmun nidvisan ”Minä menen Kämppiin takaisin”:

Vad gäller maten var Sibelius en finsmakare och till hans favoriter hörde ostron. Men då han hade ont om pengar kunde han nöja sig med en smörgås och en flaska champagne. Under de nyktra perioderna var drycken sodavatten med citronsaft och socker.

Alkoholen är min enda vän

Sibelius drickande begränsade sig inte bara till Helsingfors. Sommaren 1902 då han befann sig i Hangö och Tvärminne (och skrev sången ”Var det en dröm”) drack han fem dagar i sträck och blev tvungen att gå till läkare och fick då höra att ”någonting gått sönder i magen”.

Den nyktra Sibelius

1908 genomgick Sibelius en halsoperation och det fick honom att hålla sig nykter i sju år. Hustrun Aino har beskrivit den här tiden som den lyckligaste i deras liv. Samma gällde för de 15 sista åren i Sibelius liv.
Men från år 1915 började Sibelius smaka på bål och snart föll han in i samma mönster som tidigare.

Spriten flödade under förbudstiden

Förbudslagen åren 1919-32 hade inte någon inverkan på Sibelius alkoholkonsumtion. Han hade goda kontakter och från apoteket i Kervo fick han ”för medicinska ändamål” sprit, medicinalkonjak och -vin. I oktober 1927 gjorde han enligt bevarade kvitton en beställning på "10 flaskor whisky och 10 flaskor Sauternes, båda av gott märke".

1924 komponerade Sibelius sin sjunde symfoni. Mellan varven stimulerade han sig med whisky och läkarsprit. Den 6 januari skrev han i dagboken:

”Alkohol för att bedöva nerverna + sinnet. Hur oändligt tragiskt är inte en åldrande kompositörs öde. Arbetet går inte i samma takt som förr och självkritiken växer tills den blir omöjlig."

Hustrun Aino led

Det var en fruktansvärd tid för Aino Sibelius. Hon "darrade av förtvivlan och snyftningarna fick henne att skaka" (enligt Sibelius-biografen Erik Tawaststjerna) då hon berättade om nätterna då maken skrev partitur med flaskan framför sig. Händernas darrande var ett stort problem för Sibelius och han märkte att handen vanligen stabiliserades med hjälp av ett par glas. Däremot såg han det som en hederssak att aldrig komponera en enda not i berusat tillstånd.

Aino kunde inte förstå att han tog till flaskan. Hon skrev ett långt brev till sin man:

"Mitt liv är så svårt när jag ser i vilken återvändsgränd du som tidigare var så stark har hamnat. Sätter du verkligen värde på det arbete som du gör med konstgjord inspiration? … Förlåt mig om jag säger rent ut att det är slappt, saknar kraft och är slöseri med dyrbar, eller borde jag rentav säga, helig tid."

1923 gav Sibelius en konsert i Göteborg i berusat tillstånd. Han trodde att han befann sig på en repetition och slog av sjätte symfonin trots att publiken fanns på plats. Aino skämdes och meddelade att hon härefter inte kommer att besöka konserter där hennes man dirigerar.

Lyckades övervinna alkoholen

Från att ha varit hans vän hade alkoholen nu blivit hans fiende, och Sibelius bestämde sig för att bokföra allt han drack sommaren 1927. Nöjd skrev han i dagboken: "Min alkoholkonsumtion mycket måttlig." Efter det här verkar det som om alkoholen inte skulle ha orsakat honom problem.

Med tanke på hälsan var de mest kritiska perioderna i hans liv åren 1902-1908 och 1920-1927. Då stod Sibelius bokstavligen på alkoholismens brant.
Men han levde länge. Då Sibelius dog var han nästan 92 år.

Källor: www.sibelius.fi, ”Jean Sibelius dagbok 1909-1944” och boken ”Aina poltti sikaria”.

Jean Sibelius röker cigarr
Jean Sibelius röker cigarr cigarrökning

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje