Hoppa till huvudinnehåll

Statsbolagens kryphål

heikki telkki
Henri Telkki, jurist på Finnwatch heikki telkki Bild: Yle/Kjell Lindroos henri telkki

Inga skatteparadis, inget fiffel. Det var tanken när våra statsbolag ålades att idka så kallad landsvis skatterapportering. Slutresultatet blev en halvmesyr full av kryphål, menar juristen Henri Telkki.

Det var i fjol som regeringen satte ner foten. Arbetet mot internationellt skattefusk skulle tas på allvar. Därför drev man igenom en handlingsplan för att råda bot på problemet.

Ett konkret beslut som då fattades var att de bolag där staten är majoritetsägare skulle gå i bräschen för öppen skatteredovisning.

- Vi ville uppnå så mycket transparens och öppenhet som möjligt, intygar Pekka Haavisto (Gröna), som var minister med ansvar för statens ägarstyrning ännu i fjol.

pekka haavisto
Pekka Haavisto (Gröna), tidigare minister med ansvar för statens ägarstyrning pekka haavisto Bild: Yle/Kjell Lindroos pekka haavisto

Systemet som ska garantera denna öppenhet kallas landsvis rapportering. Precis som namnet antyder förutsätts bolagen i sin skatterapportering bland annat berätta i vilka länder de har verksamhet, och att de rapporterar om skatterna från de länder där man har verksamhet.

Välfärdsstaten lider

Servicecentralen för utvecklingssamarbete Kepa hör till de organisationer som mest målmedvetet har drivit på systemet med landsvis rapportering. Ett av deras huvudargument är att det är de fattigaste länderna i världen som tar de hårdaste stötarna av ett system där aggressiv skatteplanering tillåts.

Men också skattebetalarna i de mera utvecklade länderna skulle ha mycket att vinna på mera transparens.

- Som ett resultat av särskilt de stora multinationella bolagens avancerade skatteplanering går välfärdsstaten miste om stora summor, säger sakkunniga Pauliina Saares på Kepa.

Pauliina Saares
Pauliina Saares, expert på skatteparadis Pauliina Saares Bild: Yle/Kjell Lindroos pauliina saares

Hennes specialområde är uttryckligen frågor som berör skatteparadisen. Saares berättar att Kepa tillsammans med Taloustutkimus lät utföra en opinionsmätning år 2013 där man ville höra sig för vad finländarna anser om just landsvis rapportering.

- 90 procent av de tillfrågade var för systemet, sammanfattar Saares resultatet.

Kritisk rapport

Juristen Henri Telkki på medborgarorganisationen Finnwatch har skrivit en diger rapport om statsbolagens skatterapportering: Valtioenemmistöisten yhtiöiden veroraportit.

- Systemet är fullt med kryphål, slår Telkki fast.

I praktiken betyder det att de bolag som har internationell verksamhet inte rapporterar landsvis.

- Till exempel Fortum struntar i att rapportera landsvis om sin verksamhet i skatteparadis, berättar Henri Telkki.

Fortum har över 20 dotterbolag i Benelux-länderna; de flesta av dem finns i Holland. Bolaget har också dotterbolag på Guernsey och Irland.

De här platserna betecknas av många – bland dem Henri Telkki – som skatteparadis. Det beror på att de erbjuder mycket förmånliga skattelösningar åt utländska bolag.

Inte heller Neste eller Finnair öppnar upp sin skatterapportering på ett sådant sätt att kriteriet för landsvis rapportering skulle uppfyllas, menar Henri Telkki.

Vad är ett skatteparadis?

marjaana helminen
Marjaana Helminen, professor i internationell skatterätt marjaana helminen Bild: Yle/Kjell Lindroos skatterätt,Helsingfors universitet

Det stora antalet dotterbolag i till exempel Benelux-länderna väcker alltså frågor. Och en grundläggande fråga är: finns det skatteparadis inom EU?

Professorn i internationell skatterätt Marjaana Helminen på Helsingfors universitet är en av vårt lands ledande experter på området.

- Det beror på hur man definierar skatteparadis. Det finns stater inom EU som erbjuder mycket förmånliga skattelösningar.

Finnwatch säger att det finns en hel drös med dotterbolag i Benelux-länderna – är det ett tecken på att de är skatteparadis?

- När man bedriver verksamhet i Benelux-länderna är det ett tecken på att man idkar aktiv skatteplanering. Det är naturligt för internationella bolag.

Helminen påpekar att bolagsskatten i Benelux-länderna de facto är högre än i Finland. Det som gör dem intressanta ur skattesynpunkt är att de erbjuder vissa förmåner.

- Försäljningsvinsterna kan i vissa fall vara befriade från skatt. Eller så kan man rentav komma överens om hemliga skatteavtal med bolag.

Det finns ett uttryck för detta: skatteshopping.

Bolagen tiger

Spotlight kontaktar de berörda statsbolagen för att de ska få en möjlighet att kommentera kritiken som riktas mot dem. Med magert resultat.

Finnair lovar till en början att ställa upp bara de får frågorna på förhand. Efter att de har fått frågorna backar de ur intervjun. Via mejl svarar de så här på frågan om de faktiskt följer reglerna om landsvis rapportering:

"Finland representerar 99,37 % och alla andra länder totalt 0,63 % av hela koncernens omsättning (2.3 miljarder år 2014). Vi anser att fördelningen av andra ländernas andel av 0,63 % till mindre bitar skulle inte förtydliga helheten avsevärt."

Fortum hänvisar först till att de är alltför upptagna med årets tredje kvartalsrapport och meddelar senare att de i vilket fall som helst inte låter sig intervjuas. De meddelar i alla fall via mejl att EU-länder inte är att betrakta som skatteparadis.

Neste meddelar i sin tur att de deltar i skattediskussionen enbart via mejl. Vi publicerar Nestes svar i slutet på artikeln.

Enligt Fortum är EU-länder inte att betrakta som skatteparadis.

Slappa instruktioner ger slappa rapporter

Tidigare ministern för ägarstyrning Pekka Haavisto menar att de riktlinjer som gavs till statsbolagen var tydliga nog.

- Jo, landsvis rapportering var något man ville ha.

Har det rapporterats landsvis?

- Det har rapporterats landsvis på ett sådant sätt som bolagen vill. Det är viktigt att man ger mera instruktioner till bolagen om man inte är nöjd, tillägger Haavisto.

Henri Telkki är mera rakt på sak i sin kritik.

- Slappa instruktioner har gett slappa skatterapporter. Det handlar om ett värdeval. Som det är nu vill man inte främja landsvis rapportering.

Ägaren är nöjd

Det är statsministern själv – Juha Sipilä (C) – som ansvarar för ägarstyrningen i den nuvarande regeringen. Det hör till ovanligheterna att statsministern tar sig an den uppgiften. Rent praktiskt sköts ägarstyrningen från avdelningen för ägarstyrning vid statsrådets kansli.

eero heliövaara
Överdirektör Eero Heliövaara eero heliövaara Bild: Yle/Kjell Lindroos statens ägarstyrning

Överdirektör Eero Heliövaara är chef där; och han är nöjd med rapporteringen.

- Det är viktigt att få litet transparens i det hela. Vi är trendsättare, de första som sysslar med det här.

Ser man nu var bolagen har haft sina pengar?

- Nå, delvis. Vi kan säkert förbättra det. Det är litet orättvist mot bolagen som haft bara några månader tid att göra den landsvisa rapporteringen.

Kommer ni att förnya direktiven nästa år?

- Vi kommer inte att skicka ut nya instruktioner, det behövs inte. Vi kan inte belasta våra bolag med någonting som privatsektorn inte alls gör.

Om det inte framkommer var pengarna rört sig – uppfylls då andan i kravet på öppenhet?

- Jag tycker det är ganska öppet; det är inte mera öppet i någon annan del av världen.

Väsentlighetsprincipen

Det kryphål som juristen Telkki går allra hårdast åt är den så kallade väsentlighetsprincipen.

- Man gör det möjligt för bolagen att själva bestämma vad som är väsentligt utan att definiera vad som menas med väsentligt. Nu rapporterar de internationellt orienterade statsbolagen landsvis bara från de största länderna där de har verksamhet. Det är inte ett hållbart argument om man verkligen vill veta ifall bolaget bedriver aggressiv skatteplanering.

Finns det kryphål i era direktiv, Eero Heliövaara?

- På det sättet kanske … det är en tolkningsfråga … vi har sagt att bolagen själva kan sätta väsentlighetsprinciper.

Själva avgöra vad de för fram?

- Precis

Så de avgör själva?

- Ja

Läs Nestes svar om sin skatterapportering (på finska).

Spotlight om "Statsbolagens snåriga skattespår" sänds tisdagen den 17.11. på Yle Fem kl. 20.00.

Läs också