I början av 1900-talet beger sig läkaren Herman Lundborg utrustad med linjal, skjutmått och kamera ut i nordligaste Sverige för att mäta folks kroppar och huvuden. Han vill bland annat bokföra om de är kortskalliga eller långskalliga.
Adina Mickelsson i Gammelgårn, som var fjorton år då, minns skallmätningarna så här:
- De sa att i LarsPårs var de lappar. Vi barn från Gammelgårn var långskalliga, så vi var svenskar. Som de sa det, förstod man att det var finare att vara långskallig.
Vetenskapsjournalisten Maja Hagermans sjätte bok heter Käraste Herman Rasbiologen Herman Lundborgs gåta. Den handlar om läkaren Lundborgs och Sveriges väg in i den fanatiska övertygelsen om att det svenska folket behöver räddas ifrån rasbeblandning.
Föreställningarna om att människan kan göra sig till herre över livet självt genom att sålla bort dem som uppfattas som oönskade, dem tar nazismen sedan upp som ett färdigt tankepaket ur rashygienen.
Den nödvändiga befolkningsförbättringen
Herman Lundborg är styrkt av det som händer i Tyskland, detta önskar han också för Sveriges del. Han kommunicerar ivrigt med tyskarna och reser också till Berlin och München och håller tal.
Efter 1933, på bara några år tvångssteriliseras fyrahundratusen personer i Tyskland. I rädslan för genetiska och andra sjukdomar är ivern vid sidan om judehatet stor att sortera upp och rensa ut.
För Maja Hagermans del är ämnet inte nytt. 2011 gav hon ut boken Det rena landet, som handlar om konsten att uppfinna sina förfäder.
Först nyfiken på
Det som först gjorde Maja Hagerman intresserad av Herman Lundborg var hans privatliv. Han är gift med sjuksköterskan Thyra Peterson och paret får två söner.
Men det faktum att han, tvärt emot sina egna teorier, avslutar sitt liv som gift med en finsk-samisk kvinna från Övre Soppero ger bilden av en mycket motstridig person. Många brev i samlingarna vittnar om den förtroliga kontakt Lundborg hade med kvinnor som han mötte under sina resor. Flera av dem anlitade han också som sina personliga assistenter.
Från Lappland inhyst på institutet
Maria från övre Soppero var en av dem. Henne blev han så förtjust i att han tog henne med som städerska till institutet i Uppsala.
Rätt snart blev Maria gravid och ivägskickad för att föda. Barnet gavs bort och Maria återvände till institutet.
Men Maria gav inte upp utan tog saken i egna händer. Med ett lån lyckades hon skapa sig ett eget litet hemman och allt slutade med att hon fick tillbaka sin son och att Lundborg som pensionär sedan flyttade in hos henne.
Livet segrar över ”vetenskapen”
Hagerman konstaterar att det är ett sorgligt öde, som Lundborg utsätter sin hustru för. Hon blir ju långsamt övergiven och mår väldigt dåligt, det märker man i korrespondensen.
- Men samtidigt är det ju som att livet är starkare liksom, säger hon, med tanke på rasfantasierna.
Thyra är den som dör först och i dag vilar de alla tillsammans: Thyra, Maria, Herman och alla barnen på Gamla kyrkogården i Uppsala, i Herman Lundborgs ståtliga familjegrav.
Stigmatisering
Lundborg hade för övrigt fått världsrykte redan tidigare innan han blev chef för världens första rasbiologiska institut 1922. Det fick han när han gjorde den första genetiska populationsstudien av en neurologisk sjukdom, en ärftlig form av epilepsi på Listerlandet i Blekinge län i Sverige.
Men så som befolkningen i Lappland stigmatiserades av Lundborgs så kallade vetenskapliga forskning, ledde hans felbedömning på Listerlandet till att en stor familj och en hel region för lång tid stigmatiserades också här.
Täta Finlandskontakter
Herman Lundborg hade tätare kontakter med genetiker i Finland än med dem i Norge eller Danmark. Kulturantropolog Tapio Tamminen nämner i Kansankodin pimeämpi puoli bland andra Kaarlo Hilden, Ossian Schauman och Harry Federley.
Tamminen berättar att man också i Finland under andra världskriget hade planer på ett motsvarande institut som det i Uppsala, planer som aldrig förverkligades. Finlands och Sveriges steriliseringslagar var närapå identiska, Sverige fick sin 1935 och i Finland hade en motsvarande lag trätt i kraft strax innan.
Federley är en av nyckelpersonerna och viktig för Lundborg som förordare av den efterträdare som han ville få för institutet vid sin pensionering 1935. Lundborgs tyskvänliga kandidat blir först vald men slutligen är det hans värsta kritiker Gunnar Dahlberg som får ta över.
Metoder som kommer successivt ”smygande”
I dag finns det läkare som säger att mycket av det som under de senaste decennierna har rapporterats om genetiken bakom exempelvis adhd, autism, damp och schizofreni också säkert skulle kräva ännu mera av kritiska genomgångar.
Och utan en verkligt djupgående, saklig debatt kommer vi aldrig att få chansen att ta etisk eller moralisk ställning. Istället blir det framtida generationer som får fördöma det som vi har för oss i dag, precis som vi nu fördömer rashygienen.
Den orimliga övertygelsen - ett program om rasbiologen Herman Lundborg, mannen som trodde sig rädda det svenska folket sänds 5.1 kl. 17:10 i Radio Vega och på Arenan
