Hoppa till huvudinnehåll

Depressionsdiagnosen var nära att kosta henne livet

Bild på Kerstin Karlberg
Bild på Kerstin Karlberg Bild: Yle/ Tiina Grönroos kerstin karlberg,Ekenäs

Kerstin Karlberg slår de flesta fastighetsdrottningar med flera hästlängder. Om någon har klarat av att förmedla hus också under värsta lågkonjunktur så är det hon. Men en feldiagnostiserad sjukdom satte stopp på Kerstin. Hjärntumören fick växa fritt medan Kerstin ordinerades långa promenader.

Egentligen är Kerstin Karlberg inte speciellt intresserad av att tala om sin hjärntumör. Hon säger att hon har lämnat de åren bakom sig. Hon minns inte ens speciellt mycket av sin sjukdomstid. Tumören tryckte bland annat på Kerstins känslocentrum.

Först efteråt har Kerstin förstått att de första symptomen var när hon slutade skratta. Hon förstod helt enkelt inte vanliga skämt.

-Men jag kände ingenting. Jag borde ha fått huvudvärk, jag borde ha varit yr, jag borde fått epileptiska anfall, men jag fick inget av det här. Däremot var jag jättetrött. Jag kunde somna var som helst, när som helst.

Kerstin sökte hjälp hos läkare.

- Jag fick en felaktig diagnos, jag fick höra att jag led av en depression.

Den enda sensationen jag minns från året före operation är det vita taket

Kerstin blev inte bättre trots depressionsmediciner. Hon, senare hennes äldre dotter, förde henne till flera olika läkare och psykologer. Alla höll fast vid den första läkarens diagnos.

Hon ordinerades promenader för att bli piggare och för att få bättre kondition. Det tog Kerstin en timme att gå en enda kilometer.

Rätt länge klarade hon ända av att sköta sitt jobb och under läkarbesöken skärpte hon sig också, men däremellan var hon helt blockerad. Hon förstod inte vad hon led av. Till sist orkade hon inte jobba längre.

- Jag låg som ett paket där hemma. Den enda sensationen jag minns från året före operation är det vita taket. I övrigt har jag en total blackout från det året.

Det var först den tionde läkaren som tog en magnetbild av Kerstins huvud och upptäckte en stor hjärntumör.

- Från läkarhåll hade man tyckt att en magnetröntgen inte behövdes och att den var för dyr.

Nu blev det en akuttid till operation. Operationen i Helsingfors lyckades till alla delar, vilket i sig var ett smärre mirakel.

-Jag fick livet tillbaka. Jag väcktes upp fyra dagar efter operationen och jag minns att solen sken och att det låg tre andra människor i rummet. Allt det här minns jag.

- När jag flyttades vidare till rehabilitering fick jag låna en bok. När jag hade läst ut boken mindes jag fortfarande vad som hade stått i början. Wow! Min rumskamrat var en fena på roliga historier. Vi skrattade så mycket som operationsärren tillät.

Kerstin hade fått tillbaka sitt skratt, hon förstod igen vad som var roligt.

Rehabiliteringen tog lång tid i anspråk. Kerstin hade överlevt, men hon var fortfarande väldigt sjuk. I synnerhet Kerstins äldre dotter fick ta ett väldigt stort ansvar. Under den tid Kerstin var som sjukast skötte dottern företaget och hemmet. Hon tog hand om sin mamma och lillasyster. Vid sidan av det skrev hon studenten.

-Vilken press för en 18-åring. Efteråt, med fungerande hjärna, har jag funderat på det här.

Det har inte varit helt lätt för barnen att våga lita på att mamma mår bra och att hon inte blir sjuk igen.

- Jag är glad över att kunna säga att vi har funnit balansen på nytt.

- Jag är väldigt tacksam över mitt andra liv som startade den 12 juli 2007. Jag tror också att jag blivit mer lyhörd. Ser jag någon falla på gatan tänker jag inte automatiskt att personen ifråga är full. Man ska gå fram, det är inte farligt.

- Man ska inte tränga sig på nej, men det finns inget värre än när någon bildligt talat drar för gardinerna när man skulle behöva hjälp.

Drömmen om barn uppfylldes efter lång väntan

Just döttrarna är det bästa i Kerstins liv. Den enda som kan konkurrera om en lika stor plats i Kerstins hjärta är det snart två år gamla barnbarnet.

Det var aldrig helt självklart att Kerstin och hennes man skulle få barn. Det tog faktiskt tio år. Kerstins döttrar är adopterade. De kommer från Thailand. Båda har bott i Finland sedan de var knappt två år gamla.
Adoptionen drog ut på tiden. I slutet av 1980-talet var det ännu ovanligt att adoptera barn från utlandet och på den tiden hade väldigt få rest till Thailand.

- Vi blev utredda in i minsta detalj. Ännu efter adoptionsbeskedet fick vi vänta i nästan ett år. Vi blev också kallade till en adoptionsnämnd i Thailand.

När Kerstin och hennes man reste till Krabi första gången som turister fanns det endast ett hotell på hela området. I dag finns det trehundra till.

Thailand är deras fosterland. Det är vårt andra fosterland.

Thailand har blivit som ett andra hemland för Karlbergs. Det har känts viktigt att resa dit på traditionella familjesemestrar.

- Flickorna har acklimatiserat sig här och är finländare. Men Thailand är deras fosterland. Det är vårt andra fosterland.

Att få barn var självklart. Någon mammaledighet att tala om hade Kerstin däremot inte.

- Barnen fördes som vilka andra barn som helst till dagis.

Kerstin hade också lyckan att ha ett drömjobb att gå till. Det var jobbet som fastighetsförmedlare.

Drömjobbet fixade Kerstin själv

Kerstin har, förutom under sin sjukdomstid, varit ett energiknippe. Jobbet som fastighetsförmedlare fick hon i tiderna genom att köpa en svart portfölj, klä sig i vit dräkt och vita högklackade skor och kliva in hos direktören på en av de lokala bankerna i Karis. (lite som i filmen ”working girl”)

Hon gjorde bra ifrån sig i testerna och intervjun och ännu bättre gjorde hon ifrån sig som fastighetsförmedlare.

- Det var så roligt. Det blev ”lama” men jag brydde mig inte om det. Jag försökte mitt bästa, fick många kunder och mycket sålt.

Jag for ofta på jobb till klockan fyra på morgonen för att skriva köpebrev.

Efter några år som anställd, tog Kerstin steget fullt ut och blev företagare. Hon hade ett litet kontor i Karis och är en av få som kan skryta med bedriften att ha sålt en hel by med över 50 objekt.

- Dagarna blev tyvärr ganska långa. Jag for ofta på jobb till klockan fyra på morgonen för att skriva köpebrev. Halv åtta åkte jag hem till barnen, gjorde dem klara för skola och sedan återvände jag till kontoret.

- Mitt jobb innebar också kvälls- och veckoslutsjobb eftersom mycket av förmedlarjobbet sköts när andra är lediga.

- Men vi ska inte glömma våra resor till Thailand. Då tog jag aldrig min telefon med mig.

Efter hjärntumören och operationen har Kerstin skött vissa förmedlingsjobb, men hon säger själv att hon vänt blad.

- Om det kommer ett hus eller en lägenhet som behöver säljas är det klart att jag gör det. Och jag har en högre fastighetsförmedlingsexamen vilket betyder att jag har läst fastighetsjuridik och kan reda ut eventuella problem. Det är kanske mera sådana uppdrag jag sköter i dag inom fastighetsbranschen.

Kerstin producerar Okänd soldat

Många av de projekt som Kerstin Karlberg åtar sig i dag är projekt med kulturella förtecken.

- Det här med fastighetsförmedlandet fick sitt naturliga slut. Jag tror det är hälsosamt att gå vidare. Om något har gått bra är det onödigt att försöka nå upp till samma nivå igen. Det krävs mycket jobb för att lyckas.

- Dessutom lever vi bara ett liv, trots att jag fick en andra chans. Då är det roligt att pröva något annat.

bild på Kerstin Karlbergsom gestikulerar medan hon pratar
När Kerstin berättar om sina projekt blir hon riktigt ivrig. bild på Kerstin Karlbergsom gestikulerar medan hon pratar Bild: Yle/ Tiina Grönroos kestin karlberg,Ekenäs

Kerstin har bland annat jobbat med Västnyländska ungdomsringen, Tryckeriteatern i Karis och Raseborgs sommarteater i Snappertuna. Hon har sålt annonser och till och med stått på scen. Kerstin är framför allt en organisatör som är bra på marknadsföring, sponsorering och på att ansöka om understöd. Allt sådant som kommer väl till pass i olika kulturprojekt. När Åbo var kulturhuvudstad var hon med på ett (ganska stort) hörn och nu har hon riktat blickarna framåt och förbereder ett megaprojekt inför Finlands hundraårsjubileum.

Vi har fått originaltexten, ett vaxdukshäfte med tre nitar i kanten.

- Vi ska visa Väinö Linnas Okänd soldat på en ny friluftsteater i Harparskog ute på Hangö udd. Vi kommer att ge 15 föreställningar på svenska och tio på finska.

Det är första gången Okänd soldat visas på svenska. Föreställningen i Harparskog baserar sig på det manuskript som Edvin Laine och Olavi Veistäjä bearbetade för Pyynikki sommarteater år 1966.

- Vi har fått originaltexten, ett vaxdukshäfte med tre nitar i kanten.

En grupp västnyländska kulturaktivister kommer nu att jobba febrilt med att översätta texterna till svenska, bygga en friluftsteater med 800 sittplatser och vaska fram såväl amatörer som proffs som ska jobba både på scenen och bakom den. Kerstin är producent för teaterprojektet.

- Produktionen är vald till statens officiella program Finland 100 år!

- Platsen, försvarslinjen mot den sovjetiska krigsmakten på Hangö udd, är perfekt för Okänd soldat. I terrängen finns gamla krigstida bunkrar och pansarvagnshinder.

- Det är spännande! Vi är väldigt stolta över att vara med i det officiella jubileumsprogrammet.

Idag mår Kerstin bra.

- Det gäller att våga och det gäller att försöka njuta av livet så mycket man kan. Det är också väldigt viktigt att vara ödmjuk.

- Vi behöver alla hjälp och vi behöver alla varandra. Det är roligt att leva och att leva tillsammans med allt det som finns runt mig nu.

Du kan höra på Samtal om livet med Kerstin Karlberg fredagen den 27.11 kl 11.03 och lördagen den 28.11 kl 20.03. Programmet finns också på Yle Arenan.

Läs också

Nyligen publicerat - Hälsa