Hoppa till huvudinnehåll

Krokbenet som blev en lyckospark

Ossamah Abdul Mohsen, Zeid Mohsen
Ossamah Abdul Mohsen, Zeid Mohsen Bild: Yle/ Susanna Sjöstedt zeid mohsen

Ossamah Abdul Mohsen hamnade på en fotbollsplan med stjärnor efter ett krokben på ett lerigt fält bland andra flyktingar.

En sannsaga värdig det tjugoförsta århundradet. En far och en son på flykt, en elak kvinna, en god man med makt. Så kan man kanske berätta Ossamah Adbul Mohsens och hans son Zeids historia.

Det hela började på ett tröstlöst fält i Ungern. I början av september fylldes fältet av flyktingar från Syrien, Irak och Afghanistan. De kom från Serbien och ville vidare till Europa, men möttes av taggtråd, poliser och ungersk flytkingpolitik.

Ronaldo har sagt att han inte kommer att glömma Zeid.― Zeids pappa Ossamah

Vid den ungerska gränsen, på fältet där majsen mognade, byttes hopp till förtvivlan till exempel för Ossamah och hans sjuåriga son Zeid.

Det utbröt panik bland flyktingarna, som började springa undan de ungerska poliserna.

I kaoset fanns också en blond kvinna i 40-årsåldern, Petra László, tv-fotograf för den ungerska tv-kanalen N1TV, som brukar associeras med det högerextrema partiet Jobbik.

Då Ossamah springer förbi med Zeid i famnen sträcker hon av någon anledning ut foten. Ossamah snubblar över den, faller till marken med barnet i famnen. Pojken skadar sig på två ställen i huvudet, och i foten.


- Han var mycket rädd, berättar Ossamah två månader senare, då vi sitter i soffan i hans nya hem i Madrid. Zeid grät i flera timmar. Vi hamnade i ett läger som var som ett fängelse. Det var mycket illa. Polisen sade att jag skulle ge mina fingeravtryck eller hamna i fängelse.

- I fängelse? Med barnet? frågade Ossamah polisen.

- Visst, sade polisen.

Bildernas makt

Under tiden sparkar tv-fotograf Petra László en annan flykting, en liten flicka. Också det fastnar på bild. Bilderna börjar snabbt spridas via medierna och i den digitala världen.

Utan bilder hade kanske ingen reagerat. Vem hinner ta in vad som sker på ett sörjigt majsfält i Ungern? Vem orkar bry sig om dessa mängder av olyckliga mänskor som springer någonstans med sina barn och sina påsar?

Men Petra Lászlós krokben blev en lyckospark för Ossamah. Chefen för den spanska fotbollstränarskolan Cenafe i Madrid, Miguel Ángel Galán, såg det hela.

Miguel Ángel Galán och Ossamah Abdul Mohsen på fotbollsplanen i Getafe
Miguel Ángel Galán och Ossamah Abdul Mohsen på fotbollsplanen i Getafe Bild: Göran Gester miguel ángel galán och ossamah abdul mohsen

Galán kände igen mannen som hade varit fotbollstränare i division ett i Syrien, och ville hjälpa en fotbollsfrände.

Vilja, makt och pengar

Med vilja, makt och pengar kan man förändra någons liv.

Miguel Ángel Galán kallade till sig den unge fotbollstränaren Mohamed Labrouzi, som har marockanska rötter och talar arabiska. Man fick fram Ossamahs telefonnummer. Bland tusentals andra flyktingar hade han tagit sig bort från Ungern till Tyskland, där familjens 16-åriga son väntade.

Mohamed Labrouzi ringer upp Ossamah och frågar om han vill komma till Spanien för att börja jobba som fotbollstränare?

Det vill en för andra gången helt överrumplad Ossamah. Sen gick det snabbt. Labrouzi flög omedelbart till Tyskland och eskorterade Ossamah, den 16 -åriga sonen Muhammed och 7-åriga Zeid till Madrid. De kom med tåg.

Nu bor far och söner i en trevlig lägenhet med balkong i förorten Getafe. Hemmet ligger på promenadavstånd från tränarskolan där Ossamah jobbar, och skolan där Zeid har börjat.

Fotbollsspaniens skyddslingar

Fotbollsspanien har tagit emot trion med öppna armar.

Zeid har promenerat in på den magnifika fotbollsstadion Santiago Bernabéu, hand i hand med Cristiano Ronaldo, inför en match.

Hemmet är fyllt med fotbollar och skjortor, signerade av stjärnorna i fotbollslaget Real Madrid.

Ossamah Abdul Mohsen hemma i Getafe
Ossamah Abdul Mohsen hemma i Getafe Bild: Yle/ Susanna Sjöstedt ossamah abdul mohsen hemma i getafe

I bokhyllan finns fotografialbum som dokumenterar den syriska pappans och de två brödernas möten med den spanska fotbollens mest inflytelserika personer.

- Ronaldo har sagt att han inte kommer att glömma Zeid, småler Ossamah.

Resten av familjen kvar i Turkiet

Däremot finns det inga fotoalbum av resten av familjen, konstaterar jag där jag sitter i soffan och dricker en kopp starkt och gott arabiskt kaffe, tillrett i en "cezve", det där särskilda kärlet med handtag som arabiskt kaffe tillagas i.

Mamman, en tolvårig dotter och familjens äldsta son befinner sig ännu i Turkiet. Som så många andra familjer kom också Ossamahs till Europa i etapper.

Dels för att det blir dyrt om alla åker samtidigt. Dels för att resan går över Medelhavet, från Turkiet tar det är fyra timmar i en liten båt till Grekland. Men Ossamahs hustru kan inte simma, så de ville inte riskera något.

Ossamah Abdul Mohsen med sin son Zeid hemma i Madrid
Ossamah Abdul Mohsen med sin son Zeid hemma i Madrid Bild: Göran Gester ossamah och sonen zeid

Nu hoppas Ossamah att han ska kunna få över resten av familjen till Spanien. Han tittar på bilder av dem i sin telefon. Också Zeid saknar sina vänner, syskon och sin mamma, som han pratar med varje dag.

- Det är ganska bra nu, säger pojken som har blivit van vid journalister.

Jag visar bilder från ett snöigt Finland, då vi en vinter grävde fram bilen under en snöhög. Zeid fnissar förtjust.

Bil begravd under snö
Bil begravd under snö Bild: Yle/ Susanna Sjöstedt bil i snö

I kvällningen springer han runt på fotbollsplanen i Getafe och sparkar boll med sin pappa och spanska fotbollsproffs.

På planen träffar jag också Mohamed Labrouzi, tränaren som hämtade Ossamah till Madrid.

- Det är många familjer som går igenom samma som Ossamah, säger han, men ingen gör något. Alla tittar bara åt ett annat håll. Folk borde göra mer, så som Miguel Ángel som bestämde sig för att hjälpa, och förstås regeringarna. De borde hjälpa syrierna och andra som är i samma situation.

Fotbollstränaren som hämtade Ossamah till Madrid
Fotbollstränaren som hämtade Ossamah till Madrid Bild: Göran Gester mohamed labrouzi

- Folk vill faktisk hjälpa, tillägger Labrouzi. Vi ser det här. Det behövs bara en puff, ett exempel, en insikt om att man kan göra något. Då börjar mänskor tänka att de också kan göra något själva.

Zeid kommer framspringande och skrattar, rufsig i håret och med lysande ögon.

- Är det bra? frågar jag.

- Jo, det är bra. Allt är bra, skrattar han.

Ossamah har lärt sig engelska på två månader och läser nu spanska. Då den löper lite bättre ska han börja jobba konkret med att utbilda fotbollstränare med arabisk bakgrund.

- Mitt barn mår bra, jag har ett jobb, folk är vänliga och hälsar oss välkomna. Allt är mycket bra i Spanien, säger Ossamah.

Hur gick det sen?

Hur gick det då för de andra i den här historien?

Miguel Ángel Galán ställer upp i ordförandekampen i den spanska fotbollsfederationen. Han utmanar sittande ordföranden Ángel María Villar, som har lett den i 28 år och anklagas för korruption.

Galán vill till exempel fördela pengarna inom den spanska fotbollen mer jämlikt och skapa mer genomskinlighet i penningaffärerna, begränsa ordförandeskapet för federationen till åtta år och slå fast regler om att alla juniorspelare ska få spela lika mycket.

Hans belackare kritiserar honom för att använda sig av Ossamah för att skaffa sig själv en fördelaktig mediabild.

Muhamed Mohsen, Ossamahs sextonåriga son, går i skolan och funderar på sin utbildning. Han ville först bli flygplansingenjör, men tror att det kan vara svårt på grund av spåket. Tyska kan han ju redan, men nu har han börjat om från början med spanska.

Och kamerakvinnan, Petra Lázsló, hur gick det för henne?

Först blev hon uppsagd, gjorde offentlig avbön och ångrade sig djupt.

I december kommer hennes fall upp i rätten, hon ska åtalas för att ha sparkat flyktingar och fällt bland andra Ossamah, på det där fältet i Ungern.

Nu har hon ändrat sig och tänker stämma både Ossamah och Facebook. Det är deras fel att hon blev av med jobbet, har László sagt, hon har ingen framtid i Ungern utan funderar på att flytta till Ryssland. Det finns en Facebooksida som heter "Petra László Shame Wall", som har över 12.000 "likes".

- Hon gör som hon vill, säger Ossamah bistert men lugnt. Jag har inte gjort henne någonting alls. Det jag nu tänker på är framtiden för min familj.

Vårt behov av lyckliga slut

På fotbollsplanen i Getafe är vi flera journalister som har följt med kvällens träningar. Det är Al Jazeera, tyska journalister, och så jag från Yle.

Ossamah Abdul Mohsen på fotbollsplanen i Getafe, Madrid
Ossamah Abdul Mohsen på fotbollsplanen i Getafe, Madrid Bild: Göran Gester ossamah abdul mohsen i getafe

Viasat gör ett fotbollsmagasin och vill intervjua mig.

- Varför kommer hela världen till en fotbollsplan i Getafe för att intervjua Ossamah? frågar reportern.

- Därför att vi lever i en tid då vi behöver sannsagor med lyckliga slut, svarar jag.