Hoppa till huvudinnehåll

”Nedskjutningen i linje med turkiska mål”

Turkiets president deltog i invigningen av moské i Moskva
Relationen mellan Ryssland och Turkiet och presidenterna Putin och Erdoğan anses ha varit god trots flera eldfängda frågor där ländernas intressen går isär. Den blir nu omöjlig att upprätthålla, tror Toni Alaranta. Turkiets president deltog i invigningen av moské i Moskva Bild: RIA NOVOSTI / KREMLIN POOL moskéinvigning

Både pengar, säkerhet och inflytande står på spel för Turkiet efter nedskjutningen av det ryska planet vid syriska gränsen. Forskaren Toni Alaranta ser ändå att nedskjutningen följer den utrikespolitiska linje som den turkiska ledningen har haft redan länge.

Ryssland och Turkiet har fortsatt att utbyta anklagelser och hot kring nedskjutningen av det ryska planet vid syriska gränsen på tisdagen.

Båda länderna säger sig försöka undvika att trappa upp läget, men har samtidigt inte backat från sina ståndpunkter.

Ryssland hotar bland annat med ekonomiska följder.

Den turkiska ledningen har sagt att man i en liknande situation som den de säger ledde till nedskjutningen, skulle agera på samma sätt.

Vad vinner Turkiet?

Nedskjutningen hotar att förvärra kaoset i Syrien och få allvarliga diplomatiska och ekonomiska konsekvenser för Turkiet.

Många frågar sig därför varför beslutet att skjuta ner det ryska planet överhuvudtaget fattades, oberoende om det kränkte det turkiska luftrummet eller inte.

Vilka orsaker har Turkiet att riskera så mycket och vad anser landets ledning sig kunna vinna?

Forskaren Toni Alaranta vid utrikespolitiska institutet menar att nedskjutningen passar väl ihop med den turkiska ledningens linje och dess sätt att spela politiskt hasardspel med höga insatser kring eldfängda och farliga frågor.

– Jag har kommit fram till en förklaringsformel som följer det turkiska ledarskapets viktigaste utrikespolitiska mål de senaste åren, alltså att störta Assad-regimen i Syrien till varje pris, säger Alaranta.

Målmedveten handling

Beslutet om en väpnad reaktion på en möjlig kränkning av luftrummet måste enligt Alaranta ha fattats på förhand, och på högsta politiska ort.

Alaranta menar att beslutet därför måste se i det politiska sammanhang som har omgett Syrien-frågan före nedskjutningen.

– Vi hade Syrien-förhandlingarna i Wien och sedan terrordåden i Paris. Terrordådet i Paris satt kriget mot IS i centrum av de internationella insatserna i Syrien och höll på att leda till en gemensam front som också inkluderade Ryssland. Då nedgraderades också kampen för att få bort den syriska regimen som är den turkiska ledningens huvudmål. Samtidigt har den ryska militära inblandningen på den syriska regimens sida gjort Turkiets mål svårare att nå, säger Alaranta.

Turkiet har troligen räknat med att en nedskjutning ytterligare fryser ner Natos och Rysslands relationer, då Nato-länderna för sin egen och alliansens trovärdighets skull tvingas stötta Turkiet.

– Den turkiska kalkylen kan ha sett ut så att den här nya, ännu djupare krisen i relationerna betyder att arbetet bakom den gemensamma koalitionen tappar sitt flyt. På det sättet kan man dra en del uppmärksamhet från kampen mot IS tillbaka till den syriska regimen, säger Alaranta.

Stridsplan störtar efter nedskjutning vid turk-syriska gränsen.
Nedskjutningen stöder Turkiets utrikespolitiska mål i Syrien, obereonde om den var befogad eller inte, menar Alaranta. Stridsplan störtar efter nedskjutning vid turk-syriska gränsen. Bild: EPA/HABERTURK TV CHANNEL MANDATORY CREDIT: HABERTURK TV CHANNEL nedskjutning

Flera små orsaker bidrar

Alaranta säger att beslutet säkert också har påverkats av andra faktorer, till exempel av de ryska bombningarna av turkmenska rebeller som bekämpar Assad-regimen.

Turkmenerna ses i Turkiet dels som ett broderfolk och dels som den pålitligaste väpnade förlängningen av den turkiska politiken i Syrien.

Bombningarna i de turkmenska fästena har säkert irriterat de turkiska ledarna men de har inte varit främst i tankarna då beslut om en möjlig nedskjutning har fattats, menar Alaranta.

– Värst långt har man inte tänkt i så fall, för nedskjutningen har lett till ännu hårdare bombningar mot turkmenerna.

Stora insatser

Turkiet och Ryssland har omfattande och växande ekonomiskt samarbete och handel och om det skrotas påverkar det Turkiet mer än Ryssland, åtminstone på kort sikt.

De förenas också trots många gräl av ett visst gemensamt motstånd mot västländerna, menar Alaranta.

Därför har också ländernas relation varit rätt smidig trots en rad rätt djupa politiska tvister om frågor där ländernas intressen går i sär.

Samarbetet har hittills varit viktigare än tvisterna.

– Det gäller bland annat krisen i Ukraina och framförallt hur tatarerna på Krim har behandlats, det gäller konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan och hittills har det också gällt intressekonflikten i Syrien. Inte ens att Rysslands president Vladimir Putin öppet talade om det osmanska folkmordet på armenier led samarbetet, säger Alaranta.

Ändå har Turkiet nu medvetet lagt den här miljardhandeln och samarbetet på spel, menar Alaranta.

– Det verkar som om det nu är mycket svårt att försöka upprätthålla de här relationerna. Turkiet har försökt göra småförsonliga uttalanden, men i det stora verkar det som om man helt enkelt har ansett att det ekonomiska är mindre viktigt än målen i Syrien och regionen i stort i de uträkningar man måste ha gjort på den turkiska sidan, säger Alaranta.

Stormaktspolitik

Alaranta menar att nedskjutningen kan ses som enhetlig med den linje den turkiska ledningen har fört redan en längre tid.

Dels har man länge i inrikespolitiken fört en aggressiv retorik och politik då det har varit politiskt lönsamt, senast genom att elda upp inbördeskriget mot den kurdiska separatistgerillan PKK inför det turkiska parlamentsvalet.

Men aggressiva tag passar också in i retoriken ledningen i Turkiet odlar om att landet ska bli en stormakt i regionen.

– Framförallt de senaste fem åren har man i så gott som varje tal sagt att man bygger ett nytt, starkt, stort och utåtriktat Turkiet. Ett land som ska rädda hela regionens förtryckta muslimer. Sådan retorik måste i något skede stödas med handlingar om den ska vara trovärdig, speciellt efter hot om att skjuta ner allt som kommer över gränsen från Syrien. Och nu har man då stött retoriken med handling, säger Alaranta.

Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan träffar anhängare efter att ha röstat 1.11.2015.
Den eldfängda sitautionen kan stärka stödet för AKP och Erdoğan ytterligare, då den låter honom framstå som en stark ledare. Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan träffar anhängare efter att ha röstat 1.11.2015. Bild: EPA/TOLGA BOZOGLU turkiets president

Kontrollerat kaos

Den turkiska ledningen har fört en politik som bygger på att skapa vad Alaranta kallar kontrollerat kaos, alltså att skapa säkerhetspolitiska problem och sedan försöka framstå som den enda lösningen på de här problemen.

Ett exempel är hur kriget mot kurdiska PKK eldades upp före parlamentsvalet och sedan följdes av mycket hårda tag i de kurdiska regionerna.

Alaranta tror att nedskjutningen vid sidan av den utrikespolitiska avkastningen också beräknades ge en del inrikespolitisk vinning.

– Det här avleder uppmärksamhet från det faktum att det pågår vad som nog måste kallas fullskaligt krig i flera städer i kurdiska områden, ett krig där det dör civila så gott som varje dag. Dessutom tryggar det här bilden av att landets ledare är starka nog att skydda det och villiga att göra det.

Alaranta menar att regeringspartiet AKP:s ledning, framförallt president Recep Tayyip Erdoğan, ser händelsen som ett sätt att ytterligare stärka sin maktposition.

– Det säkerhetspolitiskt skarpa läget lägger igen all uppmärksamhet på president Erdoğan. Det ger honom en möjlighet att framstå som en stark ledare. Det är viktigt för Erdoğan i ett läge där han och hans AKP-parti vill ändra grundlagen och ge presidenten mer makt, säger Alaranta.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes