Hoppa till huvudinnehåll

Skuldklockan klämtar för dig

Pengar
Pengar Bild: YLE / Dan Eskil Jansson pengar

På torsdag eftermiddag klockan 15:35 överskrider skuldklockan den dramatiska gränsen på 100 miljarder euro (100 000 000 000 euro). I ett historiskt perspektiv har skuldklockan accelererat de senaste åren ungefär som en metronom som fått fnatt.

100 miljarder euro är förstås en rätt astronomisk summa - pengarna skulle mer än väl räcka till för att köpa upp samtliga bilar i de nordiska länderna, men allt är som bekant relativt. I jämförelse med USA:s statsskuld är den finländska statsskulden bara 0.6 procent.

Statsskulden växer snabbt

Det finns förstås många olika sätt att laborera kring den finländska statsskulden, speciellt skuldens acceleration är fascinerade i ett historiskt perspektiv.

Det tog nämligen 13,9 miljarder år att låna pengar till den första halvan av statsskulden d v s från Big Bang till 2009. När de olika regeringarna väl fått upp farten med skuldsättningen har det gått betydligt snabbare den andra halvan av statskulden har lånats upp på bara sex år från 2009 till 26 november 2015 klockan 15:35.

Det är också accelerationen av skulden i kombination med nolltillväxten i ekonomin som är avskräckande.

Men är statsskulden alltför stor - det är en fråga som ekonomisterna är väldigt oense om. När man adderar kommunernas sammanlagda skuld och övriga offentligrättsliga samfunds skuld till statskulden överstiger den sammanlagda offentliga skulden 120 miljarder euro vilket är drygt 62 procent av bruttonationalprodukten. Det i sin tur går snäppet över euro-områdets smärtgräns på sextio procent av BNP. Många ekonomister hävdar också att Finland inte alls behöver bekymra sig för skuldsättningen.

Finland hör till de bättre eleverna i euroklassen

I ett euro-perspektiv är Finlands statsskuld väldigt moderat , euroländernas genomsnittliga offentliga skuld är 92 procent av BNP. Finland hör alltså till de bättre eleverna i klassen. Men i ärlighetens namn - klassen är nog väldigt medioker; kanske man kunde tala om en obs-klass.

Ska man få sömnlösa nätter?

Trots att vår statsskuld fortfarande är rätt anspråkslös ur ett europerspektiv så finns det definitivt orosmoment i den offentliga ekonomin - det handlar långt om de mångomtalade strukturella problemen. Finland har en oförmånlig ålderspyramid vilket resulterar i att en allt mindre andel finländare betalar skatt för att försörja en allt större andel finländare som är utanför arbetsmarknaden.

Dessutom är vår konkurrenskraft väldigt låg. Trots låga energipriser, noll-linje i löner och extremt låga räntor blir det inte fart på tillväxten i den finländska ekonomin.

Ett annat problem är att de finländska hushållen är väldigt skuldsatta. Efter depressionen i början av nittiotalet uppgick skulderna till 80 procent av de disponinbla inkomsterna, i dag är motsvarande siffra 120 procent.

Det finns alltså skäl att vara lite orolig, fastän det nog inte finns skäl för braskande rubriker i stil med "Greklands väg är vår" Om nolltillväxten i ekonomin fortsätter en längre tid framöver vilar inte den växande statsskulden på en solid grund. Det här är de flesta överens om.

Det som man inte är överens om är när statsskulden är så stor att den innebär ett hot mot en självständig ekonomisk politik. Det vill säga vad ska skuldklockan visa för att ECB, IMF och EU-komissionen ska diktera statsbudgeten.

Men det kan förstås hända att det inte lönar sig att testa var den här gränsen går.

.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes