Hoppa till huvudinnehåll

Närståendevårdare: Behöver ersättningen då pensionen är liten

Carita Malin är närståendevårdare för sin man Erik.
Nu har jag råd för både fotvård och vattenjumpa, gläder sig närståendevårdaren Carita Malin. Carita Malin är närståendevårdare för sin man Erik. Bild: Yle/Anna Savonius carita och erik malin

Det blev flera ansökningar och flera avslag för Carita Malin innan hon fick sin status som närståendevårdare bekräftad. Hon fick hjälp av Finlands svenska synskadade med alla papper och intyg.

- Nu har jag råd med både fotvård och vattenjumpa. Bekräftelsen öppnar många nya dörrar för mig som har liten pension, säger Carita.

För hennes del handlar bruttosumman om över 500 euro i månaden, minus skatt.

- Den ena handen ger, den andra tar, funderar Carita. Huvudsaken är ändå att jag nu fick bekräftelse för mitt jobb som närståendevårdare. Jag höll redan på att ge upp.

Carita sköter sin man Erik
Nästan 40 år gifta. Carita sköter sin man Erik Bild: Yle/Anna Savonius malins

Oklara kriterier

Det är många och långa frågor som bör hitta ett svar när blanketterna ska fyllas i. Äter eller duschar hen själv? Hur är det med medicinerna? Det var först när Synskadeförbundet hjälpte med att formulera det hela som ansökan ledde till resultat.

Två månader har hon njutit av förmånen och funderar nu över vad närståendevårdarens pengar ska räcka till. Ska hon be om hjälp hem - eller hur är det tänkt?

- Åtminstone unnar jag mig några egna saker så som nytt fotstöd för min stelopererade fot som inte gillar belastning, säger hon.

Guide för närståendevårdare
Det finns en guidebok på svenska snart. Guide för närståendevårdare Bild: Yle/Anna Savonius närståendevård

Visst intresserar föreningsverksamheten också och att träffa andra närståendevårdare. Folkhälsan har blivit bekant och erbjuder intressant information.

- Vi gör nog en hel del med Erik också men det blir svårare och svårare att locka med honom. Han går kortare sträckor nu och blir snabbt trött i benen.

Inte utanför hemmet

Erik själv säger att han tappade lusten att besöka dagcentret efter att ögonoperationen inte lyckades så bra som alla hade hoppats. Tröskeln att gå utanför hemmet känns hög.

- Jag trivs bäst hemma, säger han.

Erik Malin med barnbarn
En ring av närmaste hjälper närståendevårdaren. Erik Malin med barnbarn Bild: Yle/Anna Savonius erik malin

Carita hoppas på hjälp hem. Erik ser dåligt och risken för att falla ökar i okänd omgivning. Om han faller blir vardagen besvärligare för dem båda.

- Visst hjälper barnbarnen också, säger Carita. Många sticker sig in.

Mörkertalet bland närståendevårdare är stort

Vid Förbundet närståendevårdare och vänner bekräftar man att det är svårt att nå ut till alla de finländare som vårdar sina kära hemma. De är omkring 300 000 - 500 000 personer, lite beroende på vem man frågar. Bara omkring 43 000 får stöd från kommunen.

- Många vårdar av kärlek, många vet inte om att de kan få både bidrag och hjälp och det är svårt att få fram informationen, säger verksamhetsledaren Marja Tuomi.

Verksamhetsledare Marja Tuomi vid förbundet närståendevårdare och vänner.
Vi har svårt att nå ut till alla dem som arbetar som närståendevårdare och inte ger sig till känna, säger verksamhetsledare Marja Tuomi. Verksamhetsledare Marja Tuomi vid förbundet närståendevårdare och vänner. Bild: Yle/Anna Savonius verksamhetsledare marja tuomi

Medelåldern för närståendevårdarna stiger hela tiden i takt med att befolkningen åldras. Därför är det viktigt att nå dem med information, för målet är att vårda folk i hemmet, det har också regeringen Sipilä beslutat.

Variationen mellan kommunerna är också stor. En del kommuner satsar mycket på närståendevården. Andra, som har mindre pengar, beviljar inte ersättningar, trots att kriterierna för det skulle uppfyllas.

Tavla med äldre personer.
Drygt 40 000 närståendevårdare har avtal med sin kommun och får ersättning för sitt värv. Tavla med äldre personer. Bild: Yle/Anna Savonius närståendevård

Marja Tuomi påminner om att närvårdarens krafter tar slut någon gång. Då är det kommunen och hemvårdaren som ska föra beslutet vidare.

- Det är vårdsektorns och de anhörigas sak att besluta. Här lämnas närståendevårdaren inte ensam med sitt beslut, betonar Tuomi.

Hur mår du?

För närståendevårdaren är det också ibland lite si och så med orken. Ofta frågar bekanta hur den som behöver mera hjälp egentligen mår.

- Ingen frågar mig hur jag mår, säger Carita. Ju längre tiden lider, desto viktigare blir den frågan.

Tavla på närståendevårdarförbundets kansli.
En del av närståendevårdarna vill inte bekräfta sin status. Tavla på närståendevårdarförbundets kansli. Bild: Yle/Anna Savonius närståendevårdare och deras vänner rf.

En rapport över stöd för närståendevården finns här.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes