Hoppa till huvudinnehåll

Vissa förköper sig – andra sparar

Många verkade nöjda med julhandeln
Handla för att hålla hjulen igång, eller spara för sämre tider. Åsikterna går i sär bland både experter och konsumenter. Många verkade nöjda med julhandeln Bild: EPA/TANNEN MAURY svarta fredagen

Finländarna konsumerar allt mera. Detta trots att de ekonomiska trenderna i övrigt pekar neråt. Men vad är hållbar konsumtion och vad är ändamålsenligt för national- och privatekonomin?

Intresset för den egna plånboken växer då de ekonomiska kurvorna pekar neråt. Hur mycket av vår lön blir kvar när alla löpande kostnader är betalda? En allmän uppfattning är att allt blir dyrare. Ändå visar statistiken att finländarna har allt mera pengar att röra sig med för konsumtion av prylar och tjänster.

Boende, mat och transporter är de tre största utgiftsposterna för finländarna. På fjärde plats kommer kultur och nöjen, som i snitt kostar hushållen 2 500 euro varje år. Nöjena är den kostnadspost som räknat i euro ökat mest under senare år. För även om den ekonomiska trenden pekar nedåt, stiger vår konsumtion år för år.

I ett finländskt hushåll konsumerade man år 2012 för drygt 24 000 euro.― Statistikcentralen

Dels ger högre inkomster mera spelrum, men vi köper också mera med pengar vi inte har. Det är något som Marthaförbundets ekonomirådgivare Janine Smeds vill avråda från.

- Jag vill uppmana folk att köpa för de pengar de har, hellre än pengar de tror att de kommer att få.

Smeds är också i övrigt kritisk till den överdrivna konsumtionsfesten som råder.

Under de senaste 30 åren har de finländska hushållens konsumtion ökat med över 50 procent räknat i euro. Även under de senaste åren, då realekonomin backat har hushållens köpiver ökat. Singelhushållens köpkraft har under de senaste fem åren ökat med en femtedel. Samtidigt har Finland under den senaste tiden haft deflation, alltså att pengarna ökat i värde.

I ett finländskt hushåll konsumerade man år 2012 enligt Statistikcentralen för drygt 24 000 euro, vilket är en moderat ökning jämfört med året innan.

- Jag har under senare tid jobbat mest med unga och mänskor som verkligen inte har så mycket till övers, så för dem har konsumtionen inte ökat. Och för egen del har jag i det närmaste halverat min konsumtion under de senaste 30 åren, säger Janine Smeds.

”Tjäna först – köp sen”

Smeds har genom sitt jobb försökt öka speciellt ungas medvetenhet om privatekonomi och följderna av att leva över sina tillgångar. Hon är bekymrad över att yngre mänskor i dag önskar sig allt på en gång, i stället för att gradvis bygga upp sin levnadsstandard.

Förutom skuldfällor och problem för de som inte har råd eller möjlighet att köpa så mycket som de kanske förväntas, ser Smeds också ett ekologiskt problem med en överdriven konsumtion.

Men det håller Johanna Gummerus, som är forskare i marknadsföring vid Svenska handelshögskolan inte nödvändigtvis med om.

I sin forskning inom marknadsföring har Gummerus speciellt nischat sig på lyxkonsumtion och hur vi gärna belönar oss med shopping, till exempel efter en prestation. Hon tror att belöning kan sporra till att pressa oss lite extra, på ett bra sätt.

- Det kan exempelvis handla om att vi ger oss själva lov att köpa en fin väska om vi lyckas genomföra ett maraton, exemplifierar Gummerus.

Men att slentrianmässigt köpa saker gör att guldkanten mattas av, håller hon med om. Dessutom behöver konsumtionen inte vara materiell, utan kan också bestå av tjänster som inte behöver belasta miljön.

Den linjen är också Lotta Nummelin inne på. Under 2009 höll hon ett köpfritt år då hon inte tillät sig köpa saker. I stället valde hon att satsa på tjänster och service. Tanken var också att en större del av pengarna då skulle hållas i omlopp lokalt och nationellt.

Slentrianshopping

Den generellt sett stigande konsumtionen anser Lotta Nummelin är olycklig, både ur ett ekologiskt och privatekonomiskt perspektiv. I sitt jobb med miljöfrågor har hon sett effekter av den växande konsumtionen. Följden av hennes köpfria år var att hon själv tänkte om och i dag mer än tidigare frågar hon sig själv om varje köp är absolut nödvändigt.

Å andra sidan kan en stor del av konsumtionen vara baserad på lån. Många, speciellt unga, har en väldigt stor summa fast i sitt boende. När räntorna är låga går mindre pengar åt till att sköta bostadslånen.

- Det vi spenderar mest på är boende och summorna ökar då bostadspriserna går upp. Att mycket pengar är fast i boendet är ett problem om man blir arbetslös, säger Janine Smeds.

Vasaborna kan shoppa för 5 000 mer

Det finns stora variationer mellan olika orter i landet. Huvudstadsregionen och speciellt Helsingfors är avsevärt dyrare än andra städer.

Genomsnittshushållen i Helsingfors spenderar 32 procent av sina disponibla inkomster på boendet. I Vanda, Esbo, Åbo och Borgå är motsvarande siffra kring 20.

Ett Vasahushåll satsar enbart 16 procent av inkomsterna på tak över huvudet. I praktiken betyder det att Vasahushållet i medeltal har drygt 5 000 euro mera till övriga konsumtion årligen jämfört med ett Helsingforshushåll.

- Men det är svårt att jämföra olika orter direkt, konstaterar Janine Smeds och får medhåll av Johanna Gummerus.

- Lägre boendekostnader vägs upp av andra omkostnader. Bor man på landet kan man självhushålla med till exempel ett eget trädgårdsland men sen är transportkostnaderna ofta högre, säger Johanna Gummerus.

Lotta Nummelin säger sig vara ett utmärkt exempel på det. Hon bytte storstadslivet i en liten citylägenhet mot ett egnahemshus på Åland. Det gav avsevärt mera ekonomisk rörelsemån.

- Men transportkostnaderna har ökat avsevärt. Men inte så mycket att de skulle mätas med de lägre boendekostnaderna, säger Nummelin.

Den tredje största utgiftsposten för finländska hushåll är just transporter. En sjättedel av hushållskassan går enligt Statistikcentralen åt till olika former av logistik som bilomkostnader.

Följande stora utgiftspost är kultur och nöjen som i snitt kostar hushållen 2 500 euro per år. Jämfört med en stor del av konsumtionsvarorna vi köper stannar en större del av nöjespengarna lokalt om vi satsar på tjänster och service. Men frågan är då hur vi ska stimulera den inhemska ekonomin.

Vem gynnas av konsumtionen?

Köper vi koreanska telefoner, chilenska viner, tyska bilar och svenska kläder tillverkade i Bangladesh ger konsumtionen inte den största ekonomiska behållningen till den finländska statskassan.

Däremot gynnas Finland nationalekonomiskt av skatter som stannar i landet. Samtidigt minskar skatter och arbetsplatser minskar om konsumtionen minskar. Det befaras ske som en följd av större arbetslöshet och skurna förmåner för arbetstagarna.

Så ska då de som har råd hålla de ekonomiska hjulen igång med livlig konsumtion?

Man behöver inte fira den köpfria dagen. Det viktiga är inte val vi gör en speciell dag, utan hur man lever varje dag.― Janine Smeds

Den 28 november ordnas den köpfria dagen. Då uppmuntras folk att minska på överdriven konsumtion. Frågan är om vi gör nationalekonomin en björntjänst genom att sluta handla?

- Det finns helgdagar då alla butikerna är stängda. Och det är bra för vem som helst att märka hur man klarar sig utan att köpa något. Konsumtion är är sådan, att det man gör sällan, tycker man är lyxigt, säger Johanna Gummerus.

Från Marthaförbundet efterlyser man hellre en genomgående ändring i konsumtionsattityd än enskilda köpfria jippon.

- Man behöver inte fira den köpfria dagen. Det viktiga är inte val vi gör en speciell dag, utan hur man lever varje dag, säger Janine Smeds.

Också Lotta Nummelin efterlyser en större medvetenhet bland konsumenterna. Det kan handla om små förändringar som ändå kan leda till förändrade vanor.

- Jag utmanar alla att försöka avstå från att köpa något alls en dag. Då märker man hur mycket slentrian det går i köpandet.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes