Hoppa till huvudinnehåll

Ljuva dödsstraff

Journalisten Carina Bergfeldt
Den svenska journalisten Carina Bergfeldt har bekantat sig med dödsdomarna i USA. Journalisten Carina Bergfeldt Bild: Yle/Petter Lindberg carina bergfeldt

Den svenska journalisten Carina Bergfeldt har skrivit boken Sju dagar kvar att leva som handlar om dödsstraffet i USA och industrin kring den.

Som tidningsjournalist har Carina Bergfeldt bevakat människorättsfrågor i USA och tagit del av landets kriminalvårdssystem. Istället för vård och rehabilitering verkar man fortfarande tro att brott kan bekämpas med skrämsel och livesändningar från avrättningar.

Från artikelserie till bok

Det började med en artikelserie i Aftonbladet om dödsstraffet i USA. 900 läsarkommentarer inom en vecka visade att frågan även engagerade svenskar.

– Det går så fort mellan liv och död. Ett dödsstraff påverkar så många, säger Carina Bergfeldt och listar anhöriga, medicinsk personal och journalister som direkt berörs av en avrättning.

Journalisten Carina Bergfeldt
På Aftonbladets redaktion Journalisten Carina Bergfeldt Bild: Yle/Petter Lindberg carina bergfeldt

Vissa avrättningar i USA tilldrar sig dessutom ett enormt massmedialt intresse. Om den dödsdömde råkar vara en kvinna och hon dessutom har den tvivelaktiga äran att vara den 500:e personen som står inför det slutgiltiga straffet – ja, då flockas kameramännen och journalisterna runt fängelset.

– Om du däremot är en svart eller latinamerikansk man som begått ett rånmord och på grund av detta dömts till döden, så är det knappt någon som orkar intressera sig för dig.

Rättvisa framförallt!

I reportageboken Sju dagar kvar att leva engagerar sig Carina Bergfeldt ändå i de s.k. ointressanta fallen. Hon träffar dödsdömda fångar, anhöriga, polismän, fängelsedirektörer och aktivister som propagerar för ett återinförande, men också motdemonstranter som vill avskaffa dödsstraffet.

Pärmbild av reportageboken Sju dagar kvar att leva
Reportageboken Sju dagar kvar att leva ger ingen smickrande bild av fångvårdssystemet i USA Pärmbild av reportageboken Sju dagar kvar att leva Bild: Yle/Petter Lindberg carina bergfeldt

Bland forskare råder ändå en rätt enig åsikt om att dödsstraffet inte har en avskräckande effekt på brottslingar. I USA döms personer helt enkelt till döden för att skipa rättvisa och för att hämndkänslorna ska få utlopp.

– Ordet rättvisa hörde jag hundra gånger när jag var där: rättvisa för familjen, rättvisa för den som är drabbad.

Gud dömer och ser

Rättvisa är det som alla vill ha, inte bara en juridisk rättvisa utan också en gudomlig rättvisa. När lagmaskineriet inte räcker till, involverar man också gud i processen. Gud ser och straffar och i motsats till en skandinavisk förlåtande gud, förefaller den amerikanska guden vara både strängare och mer fördömande på många håll.

– När jag träffade fångar var också deras språkbruk färgat av en gammaltestamentlig retorik om att ställa sig inför sin skapare och ödmjukt motta dödsdomen.

Rättvisa är ordet som gång på gång återkommer i Carina Bergfeldts bok. Det är det som det amerikanska folket vill ha, även om det skipas med gammaltestamentliga metoder.

– För många angöriga är det viktigt att få se den dömde dö!

Journalisten Carina Bergfeldt
Många anhöriga vill ha rättvisa, säger Carina Bergfeldt Journalisten Carina Bergfeldt Bild: Yle/Petter Lindberg carina bergfeldt

Många anhöriga till offer intalar sig att en avrättning kommer att frånta dem sorgen. Personer som i tio års tid väntat på en hämnd, blir oftast ändå besvikna, tillägger Carina Bergfeldt. Att krampaktigt klamra sig fast vid en hämndtanke, bromsar upp sorgeprocessen.

Dessutom är avrättningen sällan ett värdigt skådespel där den dömde uppvisar ånger. Det är inte som på film, där avrättningen föregås av ånger och tårfyllda ögonkast.

Trots den skenbara viljan till rättvisa, så är det amerikanska rättsystemet ett ganska cyniskt skådespel, säger Carina Bergfeldt.

– Det är en enorm pengaindustri, helt enkelt en inkomstkälla får många som bor på orter där dödsstraffet verkställs.

Läs också