Hoppa till huvudinnehåll

Läsningens tid, plats och rum

Anders Olsson, ledamot av Svenska Akademien
Anders Olsson, ledamot av Svenska Akademien Bild: YLE/Marit Lindqvist anders olsson

I första delen av Marcel Prousts romansvit På spaning efter den tid som flytt finns många reflektioner om och kring läsning som anger hur central platsen är för vår upplevelse av en text, och hur viktig tiden är för att vi skall lyckas sjunka djupt in i berättelsen.

Läsningen är en sinnlig upplevelse där det spelar en stor roll hur ljuset faller in i rummet, om vi blir störda i vår läsning av olika ljud eller om vi sitter obekvämt i fåtöljen.

Var brukar du helst läsa – i myssoffan därhemma eller i bussen på väg till jobbet? Sitter du och läser, eller tycker du kanske bättre om att ligga och läsa?

Anders Olsson är ledamot av Svenska Akademien och professor i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet, och i den nyutkomna boken Tankar om läsning skriver han om hur vi förhåller oss till läsningen i relation till rummet, platsen och tiden.

En av Olssons referenser och husgudar är den franske författaren Marcel Proust.

I skuggan av en hängask

Anders Olssons första läsminne tar honom till barndomens somrar då han kunde sitta i timmar och läsa under hängasken.

- Att känna sig omsluten av grönska, bli en del av landskapet och kunna sjunka in i en ostörd läsning kan verka som en idealsituation eller en utopi, men i all djupläsning är det viktigt att låta läsningen ta oss i anspråk helt och hållet, konstaterar Anders Olsson.

Enligt Marcel Proust är det viktigt att vi i läsakten glömmer oss själva och på så sätt förmår stiga in i en annan verklighet.

I Tankar om läsning skriver Anders Olsson också om vikten av självförglömmelse, och om litteraturens förmåga att låta oss se på oss själva med andra(s) ögon:

Pärmen till Anders Olssons bok "Tankar om läsning".
Pärmen till Anders Olssons bok "Tankar om läsning". Bild: Themis förlag anders olsson

- Tack vare litteraturen blir kontrasterna och skillnaderna tydliga, och litteraturen blir en vägvisare som kan hjälpa oss att bryta upp från vissa invanda mönster.

Oro över splittrad lästid

Vi lever i en tid som i allt högre grad präglas av snabbhet och splittring, och Anders Olsson är synnerligen oroad över att gemene man idag inte ger sig tid att sjunka ner i en god bok och låter boken ta den tid den tar.

- Digitaliseringen har medfört mycket gott, men det är klart att vi blir splittrade och vi har svårt att koncentrera oss på en sak åt gången. Läsning tar tid, och det verkar som om ungdomar idag t.ex. inte har ro att läsa en tjockare roman.

Vad kännetecknar en klassiker?

Enligt Anders Olsson karakteriseras en klassiker av kvaliteter som gör att de tål att läsas om över såväl tid som rum.

Texter som fått klassikerstatus kännetecknas allmänt av att de håller för omläsningar och att man kan utvinna nya betydelser ur dem under olika tider, som t.ex. Shakespeares dramer eller Saphos dikter som Anders Olsson själv återvänder till med jämna mellanrum.

Anders Olsson har också forskat en hel del i modern poesi, och han konstaterar att det finns vissa diktare eller dikter som han ständigt återvänder till, som t.ex. Gunnar Ekelöf och Gunnar Björling.

Är klassiker = kanon?

Många verk som fått klassikerstämpel ingår i det som vi kallar för en litterär kanon. Men en klassiker är inte nödvändigtvis eller automatiskt en del av en kanon.

-På samma sätt som en klassiker ska hålla för omläsning bygger kanonbegreppet också på ett slags omläsbarhet. I sista hand är det tiden som är den bästa mätaren på vad som är hållbart. Vi ställer krav på ett verks hållbarhet, men samtidigt ska verket också ha en viss aktualitet och tala till vår tid.

Sedan år 2008 är Anders Olsson ledamot av Svenska Akademien som delar ut Nobelpriset i litteratur, och man kan ju fråga sig om listan över Nobelpristagare kan ses som ett slags litterär kanon, men Anders Olsson säger att priset förvisso kan ange verk som potentiellt kan ingå i ett slags litterär kanon, men att många prisade författare dessvärre är bortglömda idag och att Akademien under årens lopp också gjort mindre lyckade och inte särdeles välgrundade val av pristagare.

Mer från programmet

Läs också