Hoppa till huvudinnehåll

"Fattig får skylla sig själv"

Mathias Rosenlund sitter ute och ler
När Mathias Rosenlund kom ut med sin första bok om fattigdom blev han erbjuden hypnos av en av sina läsare. För att lära sig att tänka rätt. Mathias Rosenlund sitter ute och ler Bild: Yle/Hanna Klingenberg mathias rosenlund

Den som bekänner sin fattigdom högt får vara beredd på omgivningens pekpinnar och förmaningar. En till synes rik person kan däremot ha skulder större än tillgångarna utan att det uppstår en moralisk diskussion om saken.

- Den rike har rätten att definiera vad som är rätt eller fel i den fattiges liv, säger Mathias Rosenlund efter egen erfarenhet.

När han kom ut med sin självbiografiska roman Kopparbergsvägen 20, som skildrar just fattigdom, blev kritiken av boken lika mycket en kritik av Mathias som person. Recensenterna skrev bland annat att Mathias är fattig men dålig och att han borde ha skaffat begagnade cyklar åt barnen istället för att drömma om nya. Även läsarna hörde av sig med tips. En av dem gav honom en utskällning för att han rökte och lade sina pengar på cigaretter.

- En annan ringde och erbjöd mig hypnos, säger Mathias. För att jag skulle lära mig att tänka rätt.

Mathias överraskades av mängden personer som ville berätta hur just han kunde bli kvitt fattigdomen.

- Som om fattigdom bara var mitt dilemma och inget strukturellt problem.

Enligt Mathias innebär den attityden att människor med mera pengar också kan förneka den fattige vissa val i livet.

- Den fattige har inte samma rätt att välja, säger Mathias. I precis varenda liten detalj borde den fattige följa pengarna, annars är det valet kategoriskt fel. En fattig ska inte spendera 30 euro på krogen, till exempel.

Och en fattig ska inte studera litteratur, för det genererar inga pengar. Det har jag minsann fått höra. Även om litteraturen betyder massor för mig och även om den är något jag vill ägna mitt liv åt.

Mathias har upplevt den värsta fattigdomen i sitt vuxna liv, men tycker ändå att den hängt med ända från början.

- Jag gick inte runt och tänkte att oj, vad jag är fattig, när jag var liten. Men jag såg flera saker i mina kompisars liv som verkade helt ouppnåeliga för oss.

Det handlade om simbassänger, pappor som arbetade utomlands, märkeskläder och fina bilar.

- Som barn slog det mig aldrig att det fanns klasskillnader, säger Mathias. Eller att det fanns en massa annat som också uttryckte klasstillhörighet. Som språkbruk och socialt självförtroende.

- Att svordomar och slang var tecken på arbetarklass var inget jag tänkte på.

Eller det här med att känna till olika författare och kompositörer. Eller att veta vem som varit viktig på teatern under en viss tid. Att vissa fick det på köpet. Att ens förstå att den världen finns.

Senare, som vuxen och ung tvåbarnspappa med studier och småjobb vid sidan om, fanns det en annan slags medvetenhet om situationen.

- Jag tvingades gå till socialen ofta och skämdes för det, säger han.

Mathias Rosenlunds profil i närbild
Man uppfattas som lat om man lever på bidrag, säger Mathias. Och som lite dummare också. Mathias Rosenlunds profil i närbild Bild: Yle/Hanna Klingenberg mathias rosenlund

- Men då jag insåg att jag faktiskt gjort allt jag kan, så blev jag arg istället. Att varför ska jag behöva skämmas?

Räkningarna strömmade in och efter dem betalningspåminnelserna och efter dem ibland även indrivningsfakturorna. Den ena summan högre än den andra.

- Det kan bli väldigt dyrt att vara fattig, säger Mathias. Och det är ju ganska obehagligt också att det är helt kosher i dagens samhälle att förlänga skuldsatta människors tid i skuld på det här sättet.

Kulturellt kapital istället för pengar

Med åren började skrivandet och läsandet betyda allt mer.

- Att få gå in i den världen.

Den första kolumnen han skrev handlade om Jesus som den perfekta socialisten, och i samma veva som han skrev den läste han också Apostlagärningarna.

- Och det har slagit mig nu efteråt, hur mycket solidaritet det finns i Apostlagärningarna. Alla tog hand om alla och ingen lämnades utanför.

Den solidariteten saknar han i samhället idag och det är bland annat därför han känt behovet att skildra fattigdom i sina böcker. Efter debuten fick också uppföljaren Svallgränden 5 stor uppmärksamhet och Mathias blir ständigt inbjuden till nya ställen för att prata.

- Så på tal om kapital har jag ett kulturellt kapital idag som öppnar många dörrar för mig, säger han. Mitt sociala kapital är också stort, det har det alltid varit.

Mathias Rosenlund lyssnar på Kei Saito som spelar gitarr
Mathias Rosenlund tilbringar ofta eftermiddagarna i Arcadia Bookshop i Helsingfors. Här tillsammans med vännen Kei Saito. Mathias Rosenlund lyssnar på Kei Saito som spelar gitarr Bild: Yle/Hanna Klingenberg mathias rosenlund

Men enligt Mathias är det ekonomiska kapitalet fortfarande oförändrat och det kan han vara lite bitter över ibland. Han tänker sig att han lätt kunde ha fått ett riktigt jobb för 100 år sedan, då det uppskattades att kunna tala belevat om de klassiska författarna.

- Den markören var viktigare förr, inbillar jag mig. Den gjorde att man också kunde klättra ekonomiskt.

- Men idag är det ingen som imponeras av att jag droppar ett klassiskt citat. Ingen som tänker att skärpt kille! Honom ska vi ha i vår firma!

Läs också

Tro

Nyligen publicerat - Tro