Hoppa till huvudinnehåll

Stone Temple Pilots sångare Scott Weiland är död

Scott Weiland på festivalen Rock on the Range i Columbus i Ohio 16.5.2015.
Scott Weiland på festivalen Rock on the Range i Columbus i Ohio i maj 2015. Scott Weiland på festivalen Rock on the Range i Columbus i Ohio 16.5.2015. Bild: EPA/STEVE C. MITCHELL stone temple pilots

I morse stirrade jag ut genom bussfönstret, det glittrade i julpyntet på salutorget i Åbo. I mina tankar var jag någon annanstans, i 1990-talet, och i mina hörlurar Stone Temple Pilots låt Still Remains.

Jag hade precis läst att Scott Weiland, sångaren i bandet och senare bland annat i supergruppen Velvet Revolver är död.

Weiland är en de många grungesångare som dött en, så att säga, för tidig död. Han blev 48 år.

En generations döda röster

Kurt Cobain från Nirvana dog som 27 åring, Layne Staley från Alice in Chains 35, Shannon Hoon från Blind Melon som på sitt sätt kan tolkas in i grungescenen blev 28. Basisten i Courtney Loves band Hole, Kristen Pfaff, blev också bara 28.

If you should die before me, ask if you could bring a friend, sjunger Weiland och jag tänker på hur sorgliga orden låter idag och hur dödsmedveten jag blev av 1990-talets angstiga amerikanska rockmusik.

Var det inte dödstematik i låtarna, så var det droger och självmord. Hur kommer det sig att den här musiken ändå får mig att främst tänka på livet?

Memory lane

Jag minns exakt var jag köpte mina två första Stone Temple Pilots album, det ena i Helsingfors, det andra i Prag. Jag minns människorna och tillfällena jag lyssnade på albumen. Jag minns hur jag vakade hela natten på Karlsbron i Prag med ett gäng holländare som hade ett Pearl Jam coverband och hur sångaren Edgar knyckte på det där sättet som Eddie Vedder och också Scott Weiland gjorde.

Året var 1994 och sommaren den friaste, den sista tonårssommaren.

Det nervösa uttrycket, och ögonstirret som var typiskt Pearl Jams Vedder, alltså att sjunga och se inåt i skallen, så att bara ögonvitorna syns var något som var gemensamt för de två sångarna.

Det betydde också att Stone Temple Pilots ofta anklagades för att inte vara äkta, för att rida på grungevågen. Det är en sak som kan kännas enkel att säga 1993 men med facit på hand så har Scott Weilands liv varit en ganska mörk historia med missbruk och kaos som förnamn och då han nu är död kan man kanske dra slutsatsen att nej, han fejkade knappast sin ångest.

Det här tröstar förstås ingen, inte hans familj eller sörjande fans. För bevisligen fylldes Twitter och You Tube trådar av r.i.p. hälsningar till en av 90-tals generationens stora alternativa amerikanska rockare.

Om man identifierar sig som en del av den "generationen" som var ung på 90-talet och lyssnade på amerikansk rock så var Stone Temple Pilots ett av sin generations stora rockband.

Relativ tid

I tankarna förflyttas jag till mitt pojkrum där jag lyssnade på Stone Temple Pilots och kroppen värkte av besvikelse. Jag minns också en stugsession med min underbara vän ”Kapten" då vi loopade bandet, eldade brasor på kobbar på natten och talade om livet och kollade på stjärnorna.

Och det slår mig att den här musiken är en portal in i ens bästa och sämsta minnen, hur vi bär med oss all tid vi upplevt. Den försvinner aldrig riktigt.

Och jag hoppas att det blir som country/alt rockaren Ryan Adams skriver om Weiland i en tweet; Universe, please take care of him.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje