Hoppa till huvudinnehåll

Den kontroversiella prästen Valdemar Nyman

Katarina Gäddnäs har skrivit en biografi över Valdemar Nyman
Katarina Gäddnäs har skrivit en biografi över Valdemar Nyman. Katarina Gäddnäs har skrivit en biografi över Valdemar Nyman Bild: YLE/Marit Lindqvist valdemar nyman

”Att göra en renässansmänniska som Valdemar Nyman rättvisa i en biografi av detta korta format – det låter sig helt enkelt inte göras. Det är som att fånga en fjäril, än fladdrar den hit, än fladdrar den dit. Färgerna skimrar i vingflykten, när de fästs på papper försvinner något av prakten och förtrollningen.” skriver Katarina Gäddnäs i förordet till sin bok Allt liv är Ett. Prästen och författaren Valdemar Nyman som kommit ut i höst.

Valdemar Nyman var född i Vasa år 1904, men som nyutexaminerad präst sökte han sig till Åland och under årens lopp kom han att bli ålänning till själ och hjärta.

Idag är Valdemar Nyman delvis bortglömd, och Katarina Gäddnäs förhoppning är att man tack vare boken ska återupptäcka sidor av prästen och författaren som var en unik och originell tänkare och skriftställare som betydde oerhört mycket för Åland, men också för Borgå stift och för nordisk teologi.

Katarina berättar att hon en enda gång råkat på Valdemar Nyman:

- Jag träffade honom i kyrkgången när vår kör sjöng hans Requiem till toner av Jack Mattsson. Valdemar kom in i kyrkan, slog ut med armarna och utbrast ”Här är jag! Här är jag! Ta hand om mig någon!”

Men Valdemar Nymans teologi och livssyn har varit central och ytterst betydelsefull för Katarinas egen tro:

- Jag tror knappast att jag skulle vara kvar i den finländska evangelisk lutherska kyrkan idag om det inte var för Valdemar Nyman. Han visade på olika sätt att vara troende.

Valdemar Nyman som nyvigd präst i Finström 1929.
Valdemar Nyman som ung präst på Åland 1929. Valdemar Nyman som nyvigd präst i Finström 1929. Bild: Wikimedia Commons valdemar nyman

Religionernas gemensamma nämnare

Valdemar Nymans farföräldrar var hemma från Kållby i Pedersöre och de var engagerade i den evangeliska väckelserörelsen. De hade en sträng och stram livssyn som Valdemar Nymans far kom att bryta med för att i sin tur rikta blickarna mot spiritism och antroposofi.

Valdemar Nymans far, Johan Emil Nyman, kallade sig för fritänkare och hans generösa syn på religion och andlighet smittade av sig på sonen.

Enligt Katarina Gäddnäs innebar Valdemar Nymans stora intresse för olika religioner och trosinriktningar att det var viktigt för honom att se allting i världen som delar av en helhet:

- Det är så mycket här i livet som vi ser som motsatser, manligt o kvinnligt, liv o död, ljus och mörker, friskt och sjukt, men enligt Valdemar var dessa bara sidor av samma mynt. Hans livstes var att allt liv är ett, att människan är en och odelbar.

Litterär modernist

Som författare var Valdemar Nyman produktiv och stilmässigt något av en modernist som inte tvekade att göra djärva formexperiment i sina romaner.

År 1996, två år innan han dog, tilldelades Valdemar Nyman Svenska Akademiens Finlandspris, ett pris som delas ut ”för betydelsefulla insatser inom Finlands svenskspråkiga kulturliv.”

Många av Valdemar Nymans böcker är förankrade i historisk tid, och enligt Katarina Gäddnäs hade Nyman en romantisk ådra och ett stort intresse för historia, samtidigt som han hade en syn på världen som skiktad, dvs. historien är en del av nutiden och alla tidslager och alla åldrar ryms i nuet.

- Givetvis var det också ett bekvämt sätt för Valdemar Nyman att skriva om brännande aktuella teman och att förankra dem i en historisk tid, det blev mindre kontroversiellt på det sättet.

Men Valdemar Nymans romaner har inte överlevt tiden. Också i samtiden var det svårt för många att ta till sig Nymans böcker:

- Hans böcker recenserades förvisso, men många i kulturkretsarna tyckte att Valdemar var för teologisk och obegriplig, medan många inom kyrkan och de teologiska kretsarna tyckte att han var för frisläppt och frivol. Han var helt enkelt en man som inte riktigt passade in i något fack. Själv hatade han allt som luktade kategoriseringar.

Valdemar Nyman
Valdemar Nyman i gröngräset med församlingsmedlemmar. Valdemar Nyman Bild: Wikimedia Commons valdemar nyman

En udda fjäril

Enligt Katarina Gäddnäs var Valdemar Nyman långt före sin tid, och hon konstaterar att kyrkan knappt har hunnit ifatt honom ens idag.

Valdemar Nyman sökte, och hittade, sina teologiska impulser på kontinenten liksom i österled. Han var intresserad av den mystiska erfarenheten, och han studerade bl.a. sufismen, han läste Vedaskrifterna och Gilgamesheposet.

- Det han kom fram till var att alla mystiker i alla världsdelar har liknande erfarenheter och liknande livshållning och att kristendomen är vår kulturs sätt att uttrycka de eviga sanningarna.

På 1930-40-talet skapade Nyman rubriker genom att förnya gudstjänsten – han ville t.ex. att gudstjänsten skulle vara mer dynamisk och prästen Nyman själv gjorde sitt bästa för att åskådliggöra budskapet i sin predikan:

- Valdemar Nyman hade ett speciellt sätt att tala där rösten som åkte upp och ner, han gestikulerade vilt, och han kunde kasta sig på mage framför altaret för att visa sin intighet och underkastelse. Han var ett riktigt skådespelarämne med små tendenser till överspel …

Valdemar Nyman fick också utstå mycken kritik för sin vilja att smycka kyrkorummet och altaret med blommor och ljus, något som är helt naturligt i våra kyrkor idag.

Enligt Katarina Gäddnäs var Valdemar Nyman en ekoteolog innan begreppet eller ordet fann, han såg också på människan som queer – dvs. vi har både manliga och kvinnliga egenskaper och båda könsrollerna bör bejakas.

Åland och Valdemar Nyman

Kulturjournalisten Gustaf Widén har sagt att man inte kan tänka sig Åland utan Valdemar Nyman, och Katarina Gäddnäs kontrar med att man inte kan tänka sig Valdemar Nyman utan Åland.

- Han var en stor naturälskare som i naturen och landskapet hittade en scen för varje känsloläge.

Katarina Gäddnäs säger att det på många ösamhällen, så också på Åland, finns ett visst mått av irriterande självgodhet som också kan vara en styrka. I små samhällen finns också en stolthet liksom ett visst mått av perspektivlöshet, samtidigt som det knappt finns någon falsk ödmjukhet att tala om.

- Jag tror att Valdemar uppskattade direktheten i det åländska samhället liksom ett auktoritärsskyende självtänkande som präglar Åland.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje