Hoppa till huvudinnehåll

Skadas unga flickor av att deras kroppar ständigt kommenteras?

Filosofen Åsa Slotte skriver om diagnostik och etik.
Filosofen Åsa Slotte skriver om diagnostik och etik. Filosofen Åsa Slotte skriver om diagnostik och etik. Bild: Yle åsa slotte

Kvinnors utseenden är ett av vår kulturs favoritteman verkar det som om, säger Åsa Slotte som är doktorand i filosofi.

Hon forskar i medicinens filosofi och skriver om diagnostik och psykiatri ur ett etiskt perspektiv.

Slotte har intervjuat unga kvinnor i Svenskfinland som insjuknat och tillfrisknat ur anorexi och märkt att det finns ett objektifierande sätt att tala om kvinnor och deras kroppar i vår kultur.

– En av kvinnorna jag intervjuade kallade sin kropp för en bimbokropp.

Det här är ett begrepp som används för att fördumma kvinnor med ett visst utseende. Hon hade svårt att få sin kropp att gå ihop med hur hon uppfattade sig som person.

– Sådant kan leda till anorexi, säger Slotte.

Skadlig vardag?

Debatter om ätstörningar förknippas ofta med en kommersialiserad populärkultur och skadliga kvinnoideal. En sida av saken som Slotte lyfter fram är hur det vardagliga kommenterandet av flickor kan bidra till deras kroppsuppfattning.

– Flickor kan få höra att de antingen är för magra eller för runda. Då man talar om anorexi talar man ofta om hur unga påverkas av modebilder men det är minst lika viktigt att lyfta fram hur vanligt det är att man oreflekterat kommenterar flickors kroppar.

Slotte säger att det här kan ske till exempel inom skolhälsovården, bland bekanta men inte heller främlingar drar sig för att bedöma hur flickor ser ut.

– Det är märkligt att man fäst så lite uppmärksamhet vid det här då det handlar om situationer som vi befinner oss i dagligen. Vi har alla ett ansvar i att inte kommentera varandra sjuka.

Genom att skriva om ätstörningsdiagnoser som anorexi, men också förlossningsfruktan har hon valt diagnoser där kvinnors erfarenheter granskas filosofiskt, ett ämne som i praktiken under många tusen år gjorts av män för män.

– Det här har medfört att de upplevelser som hör till ett kvinnligt erfarenhetsområde har fallit bort från de ämnen som man ofta diskuterar inom filosofi.

Patienters lidande glöms

Forskningsdebatten om psykiatriska diagnoser domineras av två enorma läger, antingen förklaras sjukdom utifrån en biologisk grund eller så ser man på sjukdomar som sociala konstruktioner.

Slotte anser att ingen av dessa på ett tillräckligt sätt uppmärksammar patienternas upplevelser och har därför formulerat ett etiskt perspektiv att se på och förstå diagnoser genom.

– Diskussionen om sjukdom handlar om att man försöker hjälpa en person, till exempel att få en bättre syn på sig själv.

En mer flexibel syn på en själv öppnar upp för flera möjligheter i livet och genom det ett friskare liv.

Äta, äta, äta

Anorexi är en sjukdom som starkt förknippas med våra kroppar och vården koncentrerar sig ofta på att lära sig att äta. Diagnoserna och bilden av de insjuknade är ändå ofta sådan att det är fråga om flickor och kvinnor som tappat bort sig i strävan efter den perfekta kroppen.

– Därför ger det vissa associationer om att en som insjuknat i anorexi att den personen är ytlig och påverkad av vår kultur.

Slotte betonar ändå den mogenhet och klokhet som hon märkte hos de drabbade personerna.

– Många av de intervjuade personerna ansåg inte att deras anorexi hade så mycket att göra med utseendefixeringen. För dem handlade anorexin om att hantera sin ångest för livet i stort, som unga kvinnor.

Ett annat drag som man kan träffa på i anorexidebatter är att man utgår från att en människa som är smal eller anses vara vacker mer eller mindre automatiskt får ett lyckligt och problemfritt liv. Slotte vill slå hål på den bilden, oberoende av kropp kan man insjukna i anorexi eller ha en skev kroppsuppfattning.

Diagnoser är etiska

Med ett etiskt sjukdomsbegrepp hoppas Slotte på att öka förståelsen för anorexi, minska fördomarna men också uppmärksamma den mångbottnade verklighet som en drabbad och dessa anhöriga upplever.

– Jag tror att man kan få en bättre förståelse för på vilka olika sätt man kan lida. Om man får en diagnos men inte tillräcklig vård kan det här innebära ett väldigt hjälplöst lidande där det är svårt att tillfriskna. Det här lider också anhöriga svårt av.

Ifall man inte får vård så riskerar anorexin bli en del av ens identitet, sjukdomen fastnar och tillfrisknandet blir väldigt svårt.

Åsa Slotte hoppas att filosofiska perspektiv dels kan problematisera den kulturella förståelsen för sjukdomar, de utsatta och dels också att dessa tanketrådar letar sig in som ett perspektiv då psykiatrin utvecklas.

– Det borde alltid finnas mera möjligheter för hela familjen att få familjeterapi eller information och vad man kan göra för att själv bättre orka och för att kunna hjälpa bättre, om den vill.

Slotte hoppas på flera specialkliniker som fokuserar på familjeterapi som bland annat ger information om hur man hanterar det anorektiska beteendet i vardagen. Det är inom hemmet som den största delen av vården ändå sker.

Vilken hjälp man får beror på var man bor, säger Slotte som träffat patienter och anhöriga på olika håll i Svenskfinland.

#minfråga

Har du en fråga som du funderat på och som du skulle vilja ställa en expert? Skicka den åt oss så letar vi upp experten bland vetenskapsmän, kulturvetare, akademiker...och filmar in den.

Frivilligt, men om du vill att vi ska kunna ta kontakt med dig så behövs det.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje