Hoppa till huvudinnehåll

Anne Hietanen: Jag var en pojktant

Anne Hietanen
Anne Hietanen Anne Hietanen Bild: YLE/Barbro Ahlstedt anne hietanen

Jag har på sistone funderat på pojkar. Ju mer jag funderar desto säkrare kommer jag fram till att det finns lika många olika sorters pojkar som det finns olika sorters flickor. Att det som sägs vara sant om pojkar likaväl kunde gälla flickor.

Balett suspekt
Och jag tänker att det under de senaste decennierna hänt väldigt mycket positivt som gjort att gränserna för vad som är tillåtet för de olika könen allt mera suddats ut. Ännu för tjugo år sedan ansågs det som feminint ifall en pojke brydde sig om sitt utseende. Ifall en pojke dansade balett kunde det ses som suspekt.

Jag tänkte skriva att jag själv är en pojktant, men det går bara inte. Det blir helt förlegat. Om jag skriver det kommer jag samtidigt att påstå att män är på ett visst sätt och kvinnor på ett annat.

Se likheterna
Ja, det finns skillnader på oss, få män föder barn, men när man kommit över den insikten borde man kanske även klara av att se likheterna. Att jag tycker om vissa saker som av tradition sägs vara manligt kodade kanske sist och slutligen inte gör mig till en pojktant och en före detta pojkflicka, det gör mig bara till mig själv och så är det med den saken.

Rätt att vara oss själva
Att preferera saker som inte av tradition sägs höra ihop med det egna könet är numera år 2015 i Finland varken särskilt spännande eller speciellt och det är jag väldigt, väldigt tacksam över. Vi har kommit långt på kort tid och det tackar jag feminister och humanister som kämpat för vår rätt att vara oss själva.

Begreppet begravet
Så egentligen spelar det ingen roll om jag är en kulturtant eller en pojktant, eller ingen tant alls. Jag trodde att pojktant var ett häftigt begrepp, men nu vill jag begrava det innan jag ens tagit det i bruk.

Mer från programmet

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje