Hoppa till huvudinnehåll

Marcus Prests mörka thriller fängslar

Marcus Prest, författare och journalist
Marcus Prest, författare och journalist Marcus Prest, författare och journalist Bild: Yle/Nilla Hansson författare och journalist

Marcus Prests nya bok Android är en mörk thriller som med språklig elegans drar med läsaren på mardrömslika äventyr.

Android är påverkad av scifi-klassikern, filmen Blade Runner, åtminstone när det gäller själva berättandet. Förlagan till filmen heter Androidens drömmar. En android är en konstgjord människa, en robot. Med det antyder Marcus Prest tillståndet hos huvudpersonen Johan Levine, ett slags känslomässig avstängdhet.

Ett mörkt själens Las Vegas

Den stil Marcus Prest har använt både i den nya Android och i sin första bok Pop kallas ofta hårdkokt. Själv tycker han bättre om att kalla det noir. En litterär stil inom framförallt deckargenren. Till genrens främsta kännetecken hör en cynisk och dyster värld av falskspel, moralisk tvetydighet, korruption och mord. Det är han fascinerad av.

- Jag är intresserad av en viss slags yta som finns i genren, men också av det som finns under ytan, ett slags existentiell hyperbol nästan. Man vrider till en situation väldigt mycket och reducerar den väldigt mycket så att det finns bara några alternativ för huvudpersonen att agera utifrån. Och huvudpersonen drillar sig själv till den här situationen och allt står på spel. Samtidigt som det har ett sånt där ödesskimmer över sig. Det är ett slags mörkt själens Las Vegas.

Manlig genre

- På ytan fattas en viss sorts sentimentalitet, men under ytan finns en väldig sentimentalitet. En spelad hårdhet försöker skyla över en viss slags känslighet så att det framstår som osentimentalt.

Det är en väldigt manlig genre medger Marcus Prest. I filmgenren har kvinnor visserligen haft väldigt framträdande och självständiga roller också i 40-talsfilmerna. Men om man talar om den förtäckta sentimentaliteten så är den väldigt manlig.

Med ena foten i egen sko

Om författare säger man ofta att de skriver om sig själva på ett eller annat sätt. Jag undrar hur man går in i huvudet på någon som verkar så olik en själv? Ytligt sett har Johan Levine och Marcus Prest ganska mycket gemensamt. De är båda journalister och författare men som personligheter verkar de inte ha mycket gemensamt.

- Det är kanske lättare att konstruera en person som är så annorlunda än man själv. På sätt och vis måste man ha den ena foten i en egen sko och den andra foten i en annan människas sko. Det är kanske det som är att vara författare, åtminstone författare av fiktion. Om det är bra så måste du få åtminstone ena foten i egen sko.

Ville bli krigskorrespondent

Bokens huvudperson Johan Levine har varit krigskorrespondent och Marcus Prest har själv en gång planerat att bli något slags äventyrlig korrespondent som skulle resa till farliga ställen. Så läste han Robert Fisks mellanösternopus Det stora kriget för mänskligheten och insåg att hans egna motiv och kaliber inte var de rätta. Hos Johan Levine finns däremot den sortens romantik.

- Johan Levine har gjort beslut som jag i nåt slags fantasiversion av mig själv skulle ha kunnat göra. Alltså vad gäller att bli den där krigskorrespondenten. Sen har Johan Levine gjort helt andra slags beslut som jag nu inte tror att jag skulle göra.

- Det finns beröringspunkter och det måste väl alltid finnas det. De är konstruerade men sen försöker man hämta dem tillbaka till sig själv och försöka göra nånting av dem. Nog kan man ju drömma om att vara astronaut eller vad som helst bara man hittar de där ställena där det svarar mot dig själv.

- Latent finns ju vad som helst i oss. Alla människor finns i oss, skulle jag säga.

Marcus Prest ser det som en av litteraturens uppgifter att försöka visa att den väldigt onda eller väldigt goda människan också finns i oss själva.

Fascination

Thrillern Android kastar läsaren in i en värld av koder, maskingevär, karbiner, sprängladdningar, snabba bilar, helikoptrar, anonyma agenter och militär teknologi och strategi med en helt trovärdig vokabulär och handling. Marcus Prest besitter en stor beläsenhet inom de här områdena.

- En del av det är ju popkultur. Man bara tittar på vad andra har gjort och försöker gissa sig till källorna de har använt. Sen går man till källorna och gör sin egen version av det.

Det finns sådant som är rena stölder i Android. För den som vet varifrån det är finns ibland markeringar i texten, där Marcus Prest antyder att jag vet att du vet.

Om det militära inslaget i boken säger Marcus Prest att det är stereotypt manligt.

- Pojkar har en tendens att vara intresserade av sånt i tidiga tonåren. Och jag var väldigt fascinerad.

Han använder här igen ordet fascination, för det, säger han, antyder en ytlig inställning till fenomenet. I en viss popkultur finns alla de här sakerna. Det andra är att det finns i media.

- Jag var typ på sexan i lågstadiet när Operation Desert Storm, USA:s och Natos krig mot Irak, efter att Irak hade invaderat Kuwait, bröt ut på 90-talet. Det finns en enorm suggestivitet i de där bilderna som sändes då. Och det visste man. Det var det första kriget som redigerades för media väldigt suggestivt.

- När man tittar på scifi-filmer som Terminator, så där finns allting. Det är inte i framtiden, det är här. Och det var det redan för 25 år sedan. Där finns den här maskinblicken som ser på värmebilder av människor, fordon och byggnader och förintar dem.

- Och det ser sterilt ut. För det kommer i grågriniga bilder som kommer från den här värmekänsliga kameran. I hela den här föreställningen finns det nånting av gudarnas skådespel.

Marcus Prest känner det i ryggraden när han ser bilder av jaktplan som startar med tända efterbrännkammare i natten. Det är extremt starka och vackra bilder. För honom är det närapå mytologiskt. Han talar om dödsängel.

Amerikanskt jaktplan lyfter
Amerikanskt jaktplan lyfter Bild: Wikimedia Commons amerikanskt jaktplan lyfter

Moraliskt ifrågasätter han här sig själv och frågar varför det fascinerar.

- Om det där skulle vara bilder på nånting som lyfter för att angripa oss, skulle inställningen vara helt annorlunda. Även då skulle det vara suggestivt, för det är en bild av makt.

Det gick hem hos tonåringen Marcus Prest. Som insåg att teknologin som presenterades där representerade "oss". Alltså väst. Med USA i spetsen. Det är den uppfattningen han och de flesta av oss har vuxit upp i.

Från jaktplanen kom fascinationen för teknologin, men också från modellflygplan, flygsimulatorer och strategispel. I den här dödsteknologin finns det som är fascinerande men också pornografiskt. I meningen exponerande och suspekt.

De kemiska kunskaperna i Android kommer mestadels från nätet.

Byter kanske stil

Mest tid har Marcus Prest fått lägga ner på själva storyn i Android. Den har så många olika skepnader.

Miljöbeskrivningarna, hur det känns och doftar, sinnesintrycken, har fått stor plats och gör att det är lättare att ta till sig handlingen. Här har vännen, filosofen och konstnären Göran Torrkulla haft stort inflytande.

- Så länge jag har bott i Åbo har Göran varit till stor hjälp och poängterat betydelsen av att ta med alla sinnen. Det är lätt så att man lämnar bort alla andra sinnen än synen och hörseln.

På sätt och vis är Marcus Prests prosa sparsam men ändå flödar texten av detaljer.

Det ska bli åtminstone en roman i samma stil som Android och Pop, men sedan följer kanske något helt annat. Kanske också i helt annan stil.

Läs också