Hoppa till huvudinnehåll

Svensk popstjärna i film om ätstörningar

Rebecka Josephson och Amy Diamond grälar i filmen min lilla syster
Inte utan min syster. Rebecka Josephson och Amy Diamond imponerar som Stella och Katja i filmen "Min lilla syster". Rebecka Josephson och Amy Diamond grälar i filmen min lilla syster Bild: Oy KinoScreen Illusion ltd amy diamond

Sanna Lenkens Min lilla syster är en fin liten film om ett stort tema: hur anorexi hotar att gnaga sönder en helt vanlig familj. Varken villa, Volvo eller mysiga hemmakvällar förmår skydda när känslan av att inte räcka till kommer smygande.

I centrum står 12-åriga Stella (Rebecka Josephson) - en småknubbig flicka med en skönskrinnande prinsessa till storasyster. Katja (Amy Deasismont - mera känd som Amy Diamond) glider lätt över isen, får de vackraste kläderna av mamma och pappa och de finaste komplimangerna av främlingar.

Stella beundrar henne också. Till en början. Men när Katjas humörsvängningar blir allt häftigare, kroppen allt magrare och de långa sessionerna i badrummet allt fler känner hon sig tvungen att ingripa. Men hur skall hon våga?

Ingen ensidig "problem"-film

Ätstörningar är ett tema som med jämna mellanrum dyker upp på filmduken - ofta i ett pedagogiskt syfte med siktet inriktat på tonårspubliken. På samma sätt som mobbningsfilmer. Och även om Min lilla syster är en synnerligen lämplig film för lärare att introducera för sina elever så lyckas Lenken lyfta helheten en bra bit över den pedagogiska ribban.

På ett snyggt sätt belyser hon temat ur nya synvinklar och förser det med nya dimensioner. Här är det inte den sjuka Katja som är huvudpersonen, utan iakttagaren Stella.

Det gör ont i Stella när hennes systers kropp far illa. Det gör ont i åskådaren att se Stellas rädda blick. Och trots smärtan är det en njutning att se de unga skådespelarnas fenomenala arbete. Bägge förmår bära en scen på egen hand - men det är speciellt samspelet mellan dem som berör.

Faktum är att samspelet är så starkt och de individuella prestationerna så berörande att jag inte ens känner igen flickan som spelar Katja. Men visst är det popstjärnan Amy Diamond - hon som slog igenom i schlagersammanhang när hon bara var i tioårsåldern. Nu har den forna barnstjärnan blivit vuxen och visar att hon vågar ta ut svängarna.

På isen - såväl som framför kameran.

Skört, starkt, säkert

Skådespelarna bär långt, men det gör även den visuella symboliken där konståkningen lever ett eget liv. Den tunna isen, de sirliga rörelserna, perfektionen. Men samtidigt kylan och den hårda ytan.

Allt detta i kombination med ishallsbelysningens obönhörliga sken. Det finns ingenstans att gömma den lättklädda kroppen. Och det gör ont att falla.

I lika hög grad som man glädjer sig åt filmens fina svenska titel värjer man sig mot den sällsynt klantiga internationella översättningen av densamma. Där Min lilla syster öppnar för tolkningar är My Skinny Sister ungefär lika mjuk som bladet på en skridsko. Ett blad som skär udden av frågan om vem av systrarna som är "den lilla".

Delar av denna recension publicerades i samband med att filmen visades under Kärlek & Anarki-festivalen tidigare i år.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje