Hoppa till huvudinnehåll

Toni Nieminen: Offentligheten var en hård skola

toni nieminen
Toni Nieminen toni nieminen Bild: Yle/Parad Media toni nieminen

Det är en hård skola, att som sextonåring vinna OS och klara av offentlighetsrumban och pressen som satts på en. Att det är en utmaning som heter duga förstår vem som helst.

– När jag ser bilder på mig själv i Albertville 1992 ser jag en ung och ganska vilsen sextonåring som försöker göra sitt bästa i en väldigt krävande situation. Fina minnen är det förstås också, men nog är det ganska komiskt, skrattar backhoppningslegenden Toni Nieminen.

Oförberedd på offentligheten

Tonis minnen från de tiden är många och ganska röriga. Han var en blyg och ganska oerfaren pojke från landsbygden men så gjorde han braksuccé i OS i Albertville och kammade hem två guld och ett brons. Och med det här kom också en offentlighet som skulle göra att hans liv aldrig mer skulle bli sig likt igen.

– Det var en verkligt stor förändring för mej, säger han. Men visst var det också drömmarnas uppfyllelse på samma gång, och jag var ju stolt över mina framgångar förstås. Men trots allt känns det lite som om jag var en marionettdocka och själv inte hade så stora möjligheter att påverka det som hände omkring mej då. Jag funderade på vad det var som som hände och varför det hände och så vidare. Men som den snälla pojken jag var så gick jag snällt i den riktningen som förväntades av mej och försökte bara klara mig på bästa sätt.

Han konstaterar att händelserna då har gjort honom till den han är idag och han har lärt sig att leva med sitt förflutna.

– Det har ju erbjudit mej en chans att lära mej massor om livet och om allt möjligt sådant som jag aldrig skulle ha lärt mig på skolbänken. I synnerhet som jag var väldigt frånvarande under skoltiden just på grund av backhoppningen, säger han. Och inte minst när allt började krackelera i medlet av 1990-talet och fallet ändå blev ganska hårt.

Karriärens höjdpunkt tidigt

Toni Nieminen fick uppleva sin backhoppningskarriärs höjdpunkt som sextonåring och ett vansinnigt medieuppbåd och mycket offentlighet kring det. Efter OS 1992 blev det aldrig lika stora framgångar och sakta men säkert gick det utför. Han har också flera gånger fått frågan om han själv varit rädd att det skulle gå för honom som det gick med Matti Nykänen. Men det var han aldrig rädd för, trots att han ännu då tidvis var hårt bevakad av medierna och också fick utstå kritik från det hållet.

– Många i min närhet var oroliga eftersom de såg att alla ingredienser för katastrof fanns där men själv var jag aldrig orolig. Jag ser det som att jag fick en bra uppväxt och hade ett väldigt bra nätverk med familj, vänner och bekanta som stödde mej. Och god kontakt till mina föräldrar. Det gick så pass långt att jag till sist också själv tyckte att jag var en förlorare. Och visst var det hårt, att t.ex. som luspank ett par år senare åka hem till föräldrarna och knacka på dörren. Det tog på. Men de fanns där för mej och jag kunde starta om på nytt med hjälp av allt stöd jag fick, de var mina livbojar i det läget.

Lärt sig av kändisskapet

Toni ser inte heller att han skulle ha blivit orättvist behandlad i till exempel medierna, trots att allt han gjorde var under lupp i många år.

– När man blir kändis så som jag blev, så måste man leva med att finnas i offentligheten, det hänger ihop, menar han. Jag tycker jag blev förhållandevis rättvist behandlad i medierna, men jag tror också att det hänger ihop med min jordnära uppväxt och att jag ändå alltid försökte vara mig själv. Samtidigt ser jag det som att jag aldrig skulle vara där jag är idag utan alla de upplevelserna som jag fick på vägen. En del smällar måste man ta och förhoppningsvis lär man sig något av det, menar han.

I mitten av 1990-talet fick Toni börja fundera på vad han egentligen ville göra av sitt liv. I samma väva träffade han sin ex-fru och via henne kom han sedan in på travsporten, som sedan skulle bli en viktig del av hans fortsatta liv. Idag sysslar Toni med trav på heltid och ibland hoppar han in och refererar backhoppning på tv när det behövs.

– I retrospektiv är det ofta relativt små och till och med slumpmässiga beslut som kan bli avgörande för resten av ens liv. Då gäller det att våga bestämma sig och kanske ta en risk, säger han.

Toni Nieminen är gäst i Efter Nio om 1990-talet på måndag 14.12 kl. 21.00 i Yle Fem och på Arenan.

Läs också