Hoppa till huvudinnehåll

Interna flyktingar i Irak: Vi dör hellre än lever såhär

Barn i flyktinglägret Takiya, Irak, i december 2015
Barn i flyktinglägret Takiya, söder om Bagdad Barn i flyktinglägret Takiya, Irak, i december 2015 Bild: YLE/Lennart Berggren barnflyktingar

I Irak beräknas enligt FN mer än 3 miljoner vara flyktingar i sitt eget land. I Takiyalägret söder om Bagdad bor sedan mer än ett år 12 000 personer med en oviss framtid.

Terrororganisationen IS framryckning förra sommaren drabbade främst den sunnimuslimska minoriteten i nordvästra Irak. Nu när irakiska armén tillsammans med shiamuslimska milisgrupper börjar återta områden betraktas de kvarvarande sunnimuslimerna ofta som ”förrädare”.

Men också de som flydde och vill återvända får svårigheter. Det vet de som bor i Takiyalägret söder om Bagdad, men livet i lägret är ett uselt alternativ.

Flyktingkvinna intill ett utbrunnet tält i flyktinglägret Takiya i Irak i december 2015
Saadie Radda intill utbrunnet tält i flyktinglägret Takiya Flyktingkvinna intill ett utbrunnet tält i flyktinglägret Takiya i Irak i december 2015 Bild: YLE/Lennart Berggren flyktingläger

Bara sotsvarta ramar återstår av tälten. Pinnarna som reser sig ur den svartgyttjiga röran av brända kläder och lera ser ut som tunna skelett. Natten till onsdagen brann en del av lägret. 20 tält är nu borta. 20 familjer, totalt 113 personer bodde i tälten. Ingen blev skadad men alla flyktingarnas ägodelar är borta.

- Vi hörde hur de började skrika i ett tält längre bort mitt i natten, berättar Saadie Radda. Det var en fotogenkamin som någon råkade välta som startade branden.

Hon letar i röran efter kökssaker och hittar en kniv som hon lägger ihop med några brända kastruller. Hon suckar.

- Vad ska vi göra nu, undrar hon. Vi vill bara hem.

"De hade svarta halsdukar runt ansiktena"

I flyktinglägret Takiya ett tiotal kilometer söder om Bagdad bor ungefär 2 000 familjer. De har alla flytt de sunnimuslimska provinserna i nordvästra Irak, ett område som erövrades av terrororganisationen Islamiska staten förra sommaren.

-Granatbeskjutningen i vår by blev så svår att vi tog barnen och flydde ut i öknen. Vi trodde att vi skulle kunna vara där en stund och sen komma tillbaka hem, men de började skjuta på oss även där, berättar Emira, en flicka i 20-årsåldern, om den dag då IS anföll deras hemby.

- Jag såg dem. De hade svarta halsdukar runt ansiktena så man såg bara deras ögon.Vi blev rädda och gav oss iväg, fortsätter Emira.

Tälten, som är blåa plastpresenningar uppspända över metallramar, står tätt ihop. Emellan löper smala gångar med upptrampad lerjord. I somras var det närmare femtio grader hett, sedan kom hösten med skyfall och allt blev lervälling. Nu har kylan börjat sätta in.

Skolflickor i flyktinglägret Takiya i Irak i december 2015
Skolflickor i flyktinglägret Takiya Skolflickor i flyktinglägret Takiya i Irak i december 2015 Bild: YLE/Lennart Berggren flyktingläger

-Igår tvättade jag mina kläder och hängde ut dem på tork. Imorse när jag tog in dem, var det is på dem. Tälten är riktigt kalla på nätterna nu, säger Emira.

Lägret är uppdelat i två delar. En del för dem som kommer från provinsen Salahaddin, den andra för Anbarprovinsen.

Lägret ligger på privat mark och med dålig standard. I ett kök över en gaslåga lagas en slags linssoppa i en stor gryta. Soppan får lägerinvånarna sedan hämta i skålar. Vatten finns i cisterner och toaletter ligger i cementhus runtom. En skola har anordnats med stöd från FN men det är den enda servicen flyktingarna får.

De irakiska myndigheterna verkar inte ta sitt ansvar. Om det beror på bristande organisationsförmåga, korruption eller sekteristiskt tänkande av en regering dominerad av shiamuslimska partier, kan man bara spekulera i. De utlovade ekonomiska nödbidragen på två utbetalningar på ungefär 700 euro var har flyktingarna bara delvis fått.

Interna flyktingar i flyktinglägret Takiya, Irak, december 2015
Interna flyktingar i flyktinglägret Takiya, Irak, december 2015 Bild: YLE/Lennart Berggren flyktingläger

-När vi går till myndigheterna säger de ibland att de inte har några pengar. Ibland säger de att våra namn inte finns med på utbetalningslistorna och en del gånger säger de att våra uppgifter inte är korrekta, säger Abu Abid, en skäggig man i sextioårsåldern.

"Om vi inte är irakier så släng oss ner i helvetet"

-Vår hemby befriades från Islamska staten i juni, för snart ett halvår sedan och det är inga strider där längre, men vi får inte återvända, säger Abu Salim ilsket.

-Jag var där själv och frågade militären och de sade att det inte finns terrorister där längre, men att de inte får låta någon komma tillbaka förrän regeringen i Bagdad ger tillstånd, och det har de inte gjort än, säger Abu Abid.

-Vad har vi gjort oss skyldiga till? Om vi inte är irakier, så släng oss ner i helvetet, annars lös våra problem, uppmanar Abu Salim myndigheterna.

-Vi föredrar att dö framom att fortsätta leva såhär.

Miliserna anklagar dem för samröre med terrorister

Hundratusentals irakier är idag organiserade i olika milisgrupper, främst från de shiareligiösa partierna och det är de som nu står för huvuddelen av den militära kampen mot IS.

Enligt rapporter är milisgrupperna fientliga mot de sunnimuslimska byinvånarna och anklagar dem för samröre med terroristerna och vill ogärna ha dem tillbaka i sina hembyar. Flyktingarna får därför stanna kvar här.

Interna flyktingar vid utdelning av förnödenheter i flyktinglägret Takiya, Irak. December 2015
Utdelning av förnödenheter i Takiyalägret Interna flyktingar vid utdelning av förnödenheter i flyktinglägret Takiya, Irak. December 2015 Bild: YLE/Lennart Berggren flyktingläger

- Idag finns 3,2 miljoner internflyktingar i Irak och Internationella Röda Korset försöker stödja dem med basförnödigheter. Inför vintern delar vi ut jackor, fotogenvärmare och även matvaror, liksom vi gjorde i somras, säger Saif Salem på Röda korset som nu har en utdelning i lägret.

Hundratals flyktingar har delat upp sig i två långa köer, en för män och en för kvinnor. De visar upp sina legitimationer, blir registrerade och får sedan gå vidare till stora packar med filtar, kaminer och
plastmattor som de får.

Vid några kartonger sitter en äldre dam, helt klädd i svart, och ser uppgivet på utdelningen.

-Ärligt, vi behöver ingenting, säger Rasmiya Abdallah, den äldre damen.

Barn vid en matutdelning i flyktinglägret Takiya, Irak. December 2015
Barn vid utdelning av förnödenheter i Takiyalägret Barn vid en matutdelning i flyktinglägret Takiya, Irak. December 2015 Bild: YLE/Lennart Berggren flyktingläger

-Det vi behöver är att kunna få återvända hem, det är allt vi vill, säger hon och är nära att falla i gråt.

"De hängde mig upp och ner och slog sönder mitt ben"

Men Takiyalägret är bara ett av flera läger i Bagdad. Maryam Al-Hadra är ett annat, i norra delen av staden. Här bor enbart kristna, och lägret är betydligt bättre organiserat. Vita småhus, containrar, uppställda i långa rader, 200 stycken med en familj i vardera. Varje hus har ett litet badrum, ett kök och ett sovrum.

I ett av dem bor familjen Kamel, men bara sonen Carles är hemma.

-Islamiska staten intog vår hemby och de vill tvinga mig att konvertera till islam men jag vägrade. Då misshandlade de mig. De hängde mig upp och ner och slog sönder mitt ben, säger han, drar upp ena byxbenet och visar.

Även ett år efter misshandeln ser man svullnaden. Vänstra benet är nästan dubbelt så tjockt som det högra. Här i Bagdad har de varit i ett år.

Kristen intern flykting i Irak visar upp misshandlat ben
Carles visar upp sitt ben Kristen intern flykting i Irak visar upp misshandlat ben Bild: YLE/Lennart Berggren flyktingläger

"EU kommer att ta emot alla kristna nästa år"

- Vad kommer ni att göra nu, undrar jag.

- Vi kommer att lämna Irak. Det finns ju ett beslut från EU att de kommer att ta emot alla kristna nästa år. Det läste vi på nätet, på Facebook någonstans, säger han.

Utanför leker barn i kvällen. Kylan lägger sig och belysningen längs lägergatorna tänds.

Katrina Esshak, kristen internflykting i Bagdad, Irak. December 2015
Katrina Esshak med barnbarn Katrina Esshak, kristen internflykting i Bagdad, Irak. December 2015 Bild: YLE/Lennart Berggren kristna

Katrina Esshak är ursprungligen från Bagdad. Bredvid henne leker barnbarnen, den minsta ligger och sover i en liten barnsäng och kramar ett gosedjur i sömnen.

- 2006 hotades vi av shiamilis som sade att vi skulle dödas om vi inte flydde. Vi tvingades sälja vårt hus. Vi fick förstås knappt något för det och flydde till Ninevedalen. Förra året kom Islamiska staten och nu är vi tillbaka i Bagdad, igen. säger hon.

Utanför har det blivit kolmörkt. En julgran lyser i hörnet i deras vita kontainerhus.

Text: Lennart Berggren, Bagdad

Läs också