Hoppa till huvudinnehåll

Vi skippade gudföräldrarna

Ett par håller sin bebis på en namngivningsfest
Manda Karlsson och Andreas Lång med sonen Ivar. Ett par håller sin bebis på en namngivningsfest Bild: Sonja Österberg sonen ivar och pappa andreas lång

Varför skulle den där titeln nödvändigtvis göra något speciellt för relationen? Det undrar Andreas Lång, pappa till Ivar, 2 månader. Ivar kommer inte att ha några gudföräldrar.

Ivar Henning Valdemar Karlsson fick sitt namn på självständighetsdagen. Tillställningen var en namngivningsfest med barnvälsignelse.

”It takes a village to raise a child” (det krävs en hel by för att uppfostra ett barn), det nigerianska ordspråket fick stå som ledord under metodistpastor Andreas Forsbäcks tal till gästerna. Men också då barnet inte tas in i församlingen, det vill säga döps kyrkligt, brukar föräldrarna utse faddrar, så varför blir Ivar utan?

Tung urvalsprocess

– Det känns obehagligt att välja ut någon framom andra. Nästan som en misstävling, säger Andreas.

Manda Karlsson, Ivars mamma, undrar hur man egentligen ska tänka.

– Ska man välja någon som älskar barn, någon som man vill knyta till familjen, eller någon som själv skulle må bra av att bli gudförälder? Några vänner som jag funderade på har redan så många gudbarn att jag tror att det skulle bli för mycket för dem, resonerar hon.

Gudföräldraskapet känns förlegat

– Det är väl ändå inte så att gudföräldrarna skulle ta hand om barnet om det händer oss något, säger Manda.

Och handen på hjärtat, hur många finns det egentligen där ute som skulle ge över sitt barn till barnets gudföräldrar om olyckan var framme?

Ett måste vid kyrkligt dop

Det finns inget juridiskt bindande i ett gudföräldraskap. Ur kyrkans synvinkel ska gudföräldrarna gärna be för sitt gudbarn och komma ihåg födelsedagar, dopdagar och andra högtider.

Om Ivar hade döpts i kyrkan, hade föräldrarna varit tvungna att utse minst en, men gärna två faddrar. Det är ändå väldigt vanligt att utse så kallade sociala faddrar, som barnet kan ha oberoende av om det skrivs in i kyrkan eller inte.

Om relationen inte håller

Det var inte självklart för Ivars föräldrar att välja bort gudföräldrar.

– Jag vet att en fadderrelation kan vara fin och speciell. Men det kan också lätt bli problematiskt. Man flyttar, eller får egna barn, livet kommer helt enkelt emot och då är det inte alltid så lätt att vara så engagerad i sitt gudbarn som man skulle vilja. Det är ett ansvar att ha ett gudbarn, och det kan leda till besvikelse om det inte blir som någondera parten har tänkt, säger Manda Karlsson.

Kommersiell relation

– För många sinar relationen i det långa loppet till att bara handla om silverskedar och julklappar, tror jag. Det känns också onödigt, säger Andreas Lång.

Han är själv gudfar och tycker att relationen till guddottern är varm. Men på senare år har de inte hunnit träffas lika mycket som tidigare på grund av en flytt och att Andreas fått barn.

– Men alla behöver mentorer i livet. Inte bara barnen, utan också vi vuxna, så visst finns det väl en poäng också med gudföräldraskap - men vad betyder egentligen den där titeln för relationen?

Berövar ni Ivar något när han inte får faddrar?

– Det hoppas jag inte, säger Manda. Ivar har både mor- och farföräldrar och massor med släktingar. Vi har också många vänner som kan ställa upp och vara närvarande vuxna i hans liv. Och på något sätt känns det bättre när det är frivilligt, utan någon form av titel. Vi är aningen lättade över vårt beslut och hoppas att ”byn” runt omkring Ivar ändå finns där för honom.

Läs också