Hoppa till huvudinnehåll

Erica Vasama: Nya ramar, samma ungdom

Erica Vasama är redaktör och arbetar för Svenska Yle - Radio Vega Östnyland.
Erica Vasama är redaktör och arbetar för Svenska Yle - Radio Vega Östnyland. Bild: YLE/ Stefan Paavola erica vasama

Jag väntade mig värsta nostalgitrippen inför veckans skolsändningar.

Vi, alltså Yle Östnyland, sände morgonprogrammet från min gamla skola Borgå Gymnasium i en hel veckas tid. Skolan där jag tog studenten 1999 renoverades för några år sedan.

Jag känner knappt igen mig när vi riggar upp den provisoriska radiostudion i skolans foajé på måndag morgon.

Fräscha ytor, möbler i metall och mörkt trä och ett snitsigt elevkårsrum i den gamla biologisalen känns främmande. Eleverna använder bärbara datorer i undervisningen och köper specialkaffe i en automat i matsalen.

Jasså, det är så här skollivet ser ut på 2010-talet.

Erica Vasama och Mathias Gustafsson
Selfie med programledare i bakgrunden. För det är så man gör i skolan på 2010-talet. Erica Vasama och Mathias Gustafsson Bild: Yle/Erica Vasama skolsändning

Men då städerskan öppnar dörren till språkstudion känner jag en våg av gamla minnen svalla genom kroppen.

Där är de orangefärgade plaststolarna som klibbade fast i ryggen under alla svettiga hörförståelseprov. Där är de bruna väggarna mellan båsen. Till och med c-kassetterna som man bandade på finns kvar.

- Minns du att här fanns en grön heltäckande matta för akustikens skull?, frågar städerskan. Den fick man inte ren ens med dammsugare.

Visst minns jag. Det kliar i halsen av bara minnet. Språkstudion var omodern redan på 1990-talet.

språkstudio
språkstudio Bild: Yle/Erica Vasama språkstudio i borgå gymnasium

Derivering, engelska, stök och skratt varvas i foajén.

Under veckan som går får vi tala med elever och tjuvlyssna på deras diskussioner i foajén och i korridorerna.

En vill bli läkare, en annan vill läsa samhällskunskap - stora planer. Lärarna och stämningen är det bästa med BoGy, säger eleverna och låter som om de verkligen menar det.

Med ens känns situationen väldigt bekant.

Må vara att jag använde papper och penna på lektionen och fick min första mobiltelefon i gymnasiet. Med den kunde jag spela maskspel och skicka textmeddelande.

Det som inte har förändrats ett dugg är den unga människans tro på att framtiden ger allt hon strävar efter. Och det är en härlig feelis!