Hoppa till huvudinnehåll

Ensam på teater i svinottan

Skådespelaren Matti Raita
Matti Raita. Den ena av upphovsmännen. Skådespelaren Matti Raita Bild: Yle/Peter Lüttge matti raita

Att vara ensam i publiken är sällan en trevlig upplevelse. Förutom om det är meningen. Så som i Klockriketeaterns aktuella pjäs Vägen - revisited. En luffares ljudvärld.

Föreställningen är på sätt och vis ingen föreställning. Åtminstone ingen teaterföreställning. Det är en ljudinstallation. En ljudinstallation inspirerad av en bok som har haft en särskild betydelse för Klockriketeatern. Litteraturnobelpristagaren Harry Martinsons roman Vägen till Klockrike blev i Kristin Olsonis dramatisering och regi starten för teatern för ca 20 år sedan.

Harry Martinson skriver dedikationer i Vägen till Klockrike (1948)
Harry Martinson skriver dedikationer i Vägen till Klockrike (1948) Harry Martinson skriver dedikationer i Vägen till Klockrike (1948) Bild: KW Gullers/Nordiska Museet vägen till klockrike

Romanen skildrar den före detta cigarrmakaren Bolles liv när han tvingas ut på luffen på de nordiska landsvägarna under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Han är den svenska litteraturhistoriens näst mestkända luffare. En god tvåa, närmast efter Paradis-Oskar ur Astrid Lindgrens Rasmus på luffen som skrevs bara 7 år efter Vägen till Klockrike.

Nu alltså Vägen till Klockrike - revisited. En ljudinstallation och en föreställning, ändå. Åtminstone finns en skådespelare på plats. På en plats högt uppflugen i salongen. På en balkong, liksom.

Du skall gå upp i ottan, om du vill se föreställningen. Den visas mellan kl. 7 och 10 om morgnarna. Du måste beställa tid i förväg. En person släpps in i salongen en halv timme åt gången. Du måste alltså skynda dig om du vill få en plats. Bara sex personer ryms med per föreställning.

Harry Martinson: Vägen till Klockrike (1948)
Harry Martinson: Vägen till Klockrike (1948) vägen till klockrike

Ett svart rum fyllt av mikrofoner

När du kommer in i rummet står du mitt i en black box. Det finns en brits med hörlurar som man kan ligga på, en fåtölj man kan sitta i, några bänkar, mikrofoner som hänger ner från taket och är gömda här och där och, mycket viktigt med tanke på den arla morgonstunden, en frukostbricka. Skådespelaren på sin talarbalkong läser högt ur Vägen till Klockriket.

Du kan sätta dig ner och äta morgonmål. Medan du hör ett kapitel eller två ur boken. Stämningen är andäktig. Som i ett refektorium, en matsal i ett kloster där en munk eller nunna alltid står i en talarstol och läser ett stycke ur en bok för de ätande medbrödrarna eller -systrarna. Så att ingen tid går till spillo.

Du kan också slå dig ner i fåtöljen och själv läsa ur samma bok. Tyst eller högt för dig själv. Och skådespelaren. Du kan tävla med honom i läsandet, om du vill. Men det skulle jag inte rekommendera. Det förstör stämningen. Och det vill man definitivt inte!

Här nedan ka du se och höra en liten bit av föreställningen:

Föreställningen har gjorts av Klockriketeaterns Jeppe Karlsson och Matti Raita. Båda turas också om som skådespelare tillsammans med Dan Henriksson och Carl Alm.

Klockrike - revisited spelas fram till den 18 december. Det lönar sig att stiga upp tidigt. Inträdesavgiften stiger för varje halvtimme.

Till sist ett tips: På torsdagen den 17 december streamas ljudinstallationen live här.

Jeppe Karlsson samlar upp kläder för flyktingarna
Jeppe Karlsson, den andra av upphovsmännen Jeppe Karlsson samlar upp kläder för flyktingarna Bild: Yle/Tove Virta jeppe karlsson

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje