Hoppa till huvudinnehåll

Saga och chanson – Edith Piaf 100 år

Edith Piaf sjunger i en mikrofon
Den 19 december 2015 har det förflutit precis hundra år sedan Edith Piaf föddes. Edith Piaf sjunger i en mikrofon musik,edith piaf

Enligt legenden föddes Edith Piaf på en gendarmkappa på en trottoar i Paris – fast riktigt så gick det inte till i verkligheten. Gränsen mellan saga och sanning har alltid varit otydlig då det gäller den legendariska sångerskan, som gärna omgav sig med ett mytiskt skimmer.

I verkligheten föddes Édith Giovanna Gassion på ett sjukhus i Belleville under tämligen ordnade former.

Hennes barndom och uppväxttid var ändå ingen dans på rosor. Mamman, en gatu- och cafésångerska med begynnande alkoholproblem, övergav henne genast efter födseln. Pappan var inkallad i första världskriget och frånvarande under Ediths tidigaste år.

Edith placerades först hos sin marockanska mormor, som inte hade resurser att ta hand om henne. Undernärd och vanvårdad flyttades hon sedan till sin farmor, som var bordellägarinna i Normandie, och där växte Edith upp omgiven av prostituerade.

Botad från blindhet

En annan legend, som också härstammar från Piaf själv, berättar hur en hjärnhinneinflammation gjorde henne blind som treåring, och hur hon mirakulöst återfick synen efter ett besök vid den heliga Teresas grav i Lisieux.

I själva verket berodde den nedsatta synen på en ögoninfektion som läktes spontant. Hjärnhinneinflammation var däremot dödsorsaken för Piafs egen dotter Marcelle, som hon fick vid sjutton års ålder. Marcelle avled som tvååring och förblev Piafs enda barn.

Den heliga Teresas grav i Lisieux, Frankrike.
Den heliga Teresas grav i Lisieux, Normandie. Den heliga Teresas grav i Lisieux, Frankrike. Bild: Wikipedia / Ernmuhl frankrike.

Sattes i arbete som sjuåring

Sju år gammal fick Edith lämna farmoderns jämförelsevis ombonade värld för att börja uppträda tillsammans med sin pappa, som försörjde sig som gatuakrobat i Paris. Hennes uppgift var att bidra med små sångnummer mellan pappans akrobatkonster.

Åren som gatuartist var en hård men nyttig skola för Piaf. Här lärde hon sig hur man fångar en publik och här byggde hon upp den starka och genomträngande sångröst som skulle bli hennes främsta varumärke.

Upptäckt i ett gathörn

Som 15-åring försörjde hon redan sig själv som gatusångerska. Och det var i ett gathörn i Pigalle hon blev upptäckt av Louis Leplée, en kabarédirektör från Champs Elysées. Det var hösten 1935, och Piaf var 19 år gammal.

Louis Leplée var den som kläckte artistnamnet "La môme piaf", "lilla sparven". Piaf var nämligen liten och späd, bara omkring 145 cm lång som vuxen. Men rösten var desto större.

Framgången blev snabb. Ett halvår efter upptäckten hade Piaf uppträtt på de flesta av Paris förnämsta kabaréer, sjungit i radio och även gjort sina första skivinspelningar och sin första filmroll.

Gangstrar och räddande änglar

Allt höll på att gå i stöpet då Louis Leplée våren 1936 blev mördad av gangstrar som hörde till Piafs tidigare umgänge. Också Piaf förhördes av polisen, och den franska skandalpressen kastade sig begärligt över affären.

Det hade kunnat sluta i katastrof om inte Raymond Asso och Marguerite Monnot kommit till undsättning. Asso var sångare och textförfattare, Monnot en klassiskt skolad pianist och kompositör som i framtiden skulle komma att komponera många av Piafs mest framgångsrika sånger.

Edith Piaf 1936
Edith Piaf 1936. Edith Piaf 1936 edith piaf 1936

Formade myten om sig själv

Asso och Monnot drillade Piaf i allt från klädsel och etikett till repertoarval, texttolkning och scenmimik. De formade målmedvetet Piaf till en professionell scenartist och gav henne en ny, skräddarsydd repertoar.

Piaf var också själv skicklig på att knyta kontakter med inflytelserika personer inom nöjesvärlden, och hon samlade efter hand kring sig ett hov av duktiga och hängivna medarbetare.

Piaf bidrog själv aktivt till att forma den myt som omgav henne. Hennes låtskrivare fick ofta i uppdrag att skriva sångtexter som romantiserade hennes bakgrund på gatan och förstärkte intrycket av ett outsiderskap som inte hade någon grund i det verkliga livet.

Stor också i USA

Krigsåren gjorde Piaf till en stjärna och befäste hennes position som en av Frankrikes främsta chansonartister. Efter krigsslutet var hon redo att erövra också USA.

Hennes första amerikabesök 1947 var en framgång, och under de närmaste tio åren gjorde hon omfattande konsertturnéer i USA. Fram till slutet av 50-talet var Piaf en populär gäst på de amerikanska varietéscenerna och i amerikansk TV. Situationen var unik, före henne hade endast Maurice Chevalier lyckats slå igenom i USA.

Piaf och männen

Edith Piafs kärleksliv var minst sagt kaotiskt, och männen i hennes liv avlöste varandra i rask takt. Hon förälskade sig ofta i unga, begåvade artister, som hon hjälpte till framgång men tröttnade på efter ett tag.

En av de första var den unge Yves Montand, som Piaf träffade 1944. Piaf skrev flera sånger enkom för honom, och han lär också ha varit inspirationskällan till La vie en rose, Piafs kanske mest kända och älskade sång genom tiderna.

Edith Piaf & Yves Montand
Edith Piaf och Yves Montand på 1940-talet. Edith Piaf & Yves Montand edith piaf & yves montand

Aspirerande sångare var också Piafs bägge äkta män, Jacques Pills, som hon gifte sig med 1952, och Theo Sarapo, som blev hennes andra make tio år senare.

I slutet av 50-talet hade Piaf en affär med den unge Georges Moustaki. Förhållandet producerade ett antal sånger men blev inte långvarigt. Också Charles Aznavour hörde på 50-talet till skaran av unga skyddslingar, även om han och Piaf aldrig hade något kärleksförhållande.

Marcel Cerdan

Piafs största kärlek var den franske boxaren Marcel Cerdan. De möttes i New York sommaren 1948, samma år som Cerdan blev världsmästare i mellanvikt. Piaf och Cerdan förälskade sig omedelbart och förblev oskiljaktiga ända till Cerdans plötsliga död i en flygolycka hösten 1949.

Cerdans död var ett hårt slag för Piaf och anses ha bidragit till att hon i början av 50-talet gick in i en ond spiral av depression, alkohol och droger.

Två bilolyckor 1951 bidrog till hennes försämrade hälsa. Hon ordinerades morfin mot de svåra smärtorna, och snart var hon beroende av dagliga morfinsprutor för att klara vardagen.

Boxningsmatch mellan Marcel Cerdan och Tony Zale 1948
Marcel Cerdan (t.h.) blev världsmästare i mellanviktsboxning 1948. I titelmatchen på Roosevelt Stadium i New Jersey knockade han ut Tony Zale (t.v.). Boxningsmatch mellan Marcel Cerdan och Tony Zale 1948 marcel cerdan; tony zale

Framgång och kollaps

Det märkliga är att Piafs yrkeskarriär trots det blomstrade som aldrig förr. Hennes röst tycktes inte påverkas av hennes i övrigt skrala hälsa, och på 50-talet gjorde hon många av sina finaste skivinspelningar.

I slutet av 50-talet kom ändå det länge befarade sammanbrottet, och då Piaf 1959 lades in på sjukhus var det inte många som trodde att hon någonsin skulle kunna fortsätta sin karriär.

Men Piaf återhämtade sig mirakulöst, och hennes sista stora scenframträdanden i början av 60-talet var yrkesmässiga triumfer. Äktenskapet med den tjugo år yngre Theo Sarapo gjorde också Piafs sista år lyckligt.

Död som 47-åring

Våren 1963 försämrades Piafs hälsa hastigt, och den 11 oktober samma år avled hon, bara fyrtiosju år gammal. Piaf dog i sin villa på den franska Rivieran, men begravningen ordnades i Paris, och hon gravsattes på den berömda Père Lachaise-kyrkogården i samma grav som sin dotter och sin far.

I dag, hundra år efter sin födelse och mer än femtio år efter sin död, har Edith Piaf kvar sin status som den främsta franska chansonartisten genom tiderna. Hennes musik fortsätter att fascinera, och når ständigt nya generationer av lyssnare.


Fokus på Edith Piaf i Radio Vega torsdag 17.12 kl. 18.03. Därefter ligger programmet på Arenan i trettio dagar. Repris i radion på nyårsdagen, fredag 1.1 kl. 10.03.

Läs också