Hoppa till huvudinnehåll

Bonusföräldern - alltid på andra plats

Fula tecknade gubbar som används i ett program om bonusföräldraskap
Det är lätt hänt att man blir på utsidan som bonusförälder Fula tecknade gubbar som används i ett program om bonusföräldraskap Bild: Yle/Heidi Grandell-Sonck bonusfamilj

Egna barn och andras ungar, brukar man tala om. Men hur är det att vara bonusförälder om man inte har egna barn? Om bara “andras ungar” finns med i bilden.

- I något skede hade någon gått iväg med fel kärra och på dagis trodde de att det var jag. Det är väl typiskt att man tänker att “den där har inte koll, eftersom hon inte är en riktig mamma”.

När Linda Grönqvist blev bonusmamma till Noa, var han knappt två år gammal. I dag är han fyra och bor hälften av tiden med Linda och sin pappa. Linda har långsamt vuxit in i sitt bonusföräldraskap, men också accepterat att hon alltid kommer att komma på andra plats.

- Man får aldrig försöka gå emellan sin partner och barnet, oberoende av vad man tycker om det. Det är lätt hänt att man blir på utsidan, men just därför är det viktigt att man själv skapar ett helt liv, så att man inte känner sig förfördelad i slutändan. Och att man pratar om de här sakerna, säger Linda.

Linda Grönqvist framför ett svart draperi
Linda Grönqvist älskar Noa så mycket man kan älska någon annans barn Linda Grönqvist framför ett svart draperi Bild: yle/Nina Sederlöf linda grönqvist

Aldrig nummer ett

Att vara bonusförälder utan att ha ett eget biologiskt barn kan vara utmanande och frammana känslor av avundsjuka och utanförskap. Det säger Anne Bjaerre, familjearbetare på Barnavårdsföreningen.

- Ett föräldraskap är alltid ett föräldraskap och man kan inte klippa av banden till den andra biologiska föräldern.

Bjaerre menar att det är alltid den enskilda förälderns ansvar att stödja den andra, den som man har skiljt sig från, att vara en god förälder.

Gammalt groll stör också det nya

Hur separationen mellan de biologiska föräldrarna har gått till påverkar nästan alltid hur relationerna i den nya familjen, bonusfamiljen, fungerar.

De vårdnadstvister Bjaerre ser i sitt arbete gör henne ofta förtvivlad. Hon tar kommunikationsverktyget Wilma och skoljulfester som exempel. Om den ena föräldern vet att den andra inte läser Wilma och kan riskera att missa julfesten, så är det på den förälderns ansvar som verkligen läser Wilma att meddela den andra om att det är julfest.

- För det är ju barnet det är synd om, om bara den ena föräldern kommer, säger Bjaerre.

Anne Bjaerre, barnavårdsföreningen
Det är på de biologiska föräldrarnas ansvar att relationerna i den nya familjen fungerar, säger Anne Bjaerre på Barnavårdsföreningen Anne Bjaerre, barnavårdsföreningen Bild: Yle/Cecilia Heikel anne bjaerre

Små barn anpassar sig bättre

Magnus Ljungqvist blev bonuspappa till Kata när han var 35 och hon 15. Att komma in i en tonårings liv är helt annorlunda än att komma in som bonusförälder när barnet är litet. Och man får acceptera att det tar tid.

- Vem är jag för henne? Är jag mammas nya man? Är jag en vuxen kompis? Eller är jag en ny pappa? undrade både bonusdottern Kata, och Magnus själv, rätt så länge.

Under en resa till södern pratade Magnus och Kata för första gången om familjens olika roller, då hade de redan bott tillsammans i fem år.

- Det kändes bra. Allt blev klart och tydligt för mig, och också för henne. Jag rekommenderar att man verkligen tar den där diskussionen så tidigt det bara går, säger Magnus. Vi kunde ha gjort det tidigare.

Magnus Ljungqvist, Tanja Ljungqvist, och Kata
Magnus och Tanja Ljungqvist och Magnus bonusdotter, Tanjas dotter Kata. Magnus Ljungqvist, Tanja Ljungqvist, och Kata Bild: Privat/Magnus Ljungqvist och kata

Uppfostrarrollen

För Linda ser vardagen med Noa ut som i vilken annan familj som helst. Hon är med och för till dagis och hämtar. Det är trots och tvätt och matlagning och att hitta på program på helgerna.

- Men jag tycker att jag kan kosta på mig att vara “den roligare föräldern”. Jag ser mest min roll som något slags variation på en jättetrevlig dagistant som också råkar bo hemma. Någon slags auktoritet måste jag ju ha, men kanske inte lika mycket som hans pappa.

Hjälpa för mycket - och på fel sätt?

För Magnus har det svåraste med bonusföräldraskapet varit att veta hur mycket han kan stödja Kata i olika livsval - och om han ger henne rätt råd på vägen.

- Det är nog säkert lättare som biologisk förälder. Man är modigare då.

Magnus berättar att han varit mest rädd för att bli avvisad av bonusdottern. Om han till exempel varit för sträng eller försökt vara mer pappa än vad hon kanske önskat sig. Kata har nämligen också en god kontakt med sin biologiska pappa, även om de inte bott ihop på länge.

- I frågor om uppfostran och tillrättaviselser har Tanja (Katas mamma) alltid fått sista ordet, berättar Magnus.

Bonusfamiljens tre faser

Anne Bjaerre på Barnavårdsföreningen beskriver tre olika faser som ingår i ombildandet av en familj. Den första handlar om passion och förälskelse.

- Allt är underbart och den andras ungar är också underbara. Man älskar allt.

Den andra fasen är då det börjar gnaga och skava. Man tänjer på gränser och lär känna varandra som människor.

- Det är i slutet av andra fasen som det antingen håller eller brister, säger Bjaerre.

Den tredje fasen är då saker och ting börjar normaliseras och man kan leva ett helt vanligt vardagsliv.

“Den dotter jag har”

I början av Magnus och Tanjas förhållande var Magnus rädd för att bli tredje hjulet och för att det inte skulle finnas tid på tumanhand för honom och Tanja, men de rädslorna skingrades ganska fort. Eftersom Kata var femton, var hon redan på väg ut i sitt eget liv. Att Magnus inte har egna barn sedan tidigare spelar en stor roll i deras relation.

- Kata är den dotter jag har, och jag värdesätter henne oerhört mycket. Jag fick en dotter till sist i alla fall, säger Magnus.

Inga rättigheter

Linda Grönqvist har funderat mycket på framtiden och hur det kan gå om relationen inte håller.

- Jag älskar Noa så mycket som jag tror att man kan älska någon annans barn.

Om hennes relation till Noas pappa inte skulle hålla, har hon ingen rätt till sonen.

- Det enda jag kan göra är att bygga en så bra relation till min bonusson att han förhoppningsvis skulle vilja fortsätta vara en del av mitt liv också om det tar slut mellan mig och hans pappa. Men några juridiska rättigheter har jag ju inte, och det vet jag, säger Linda Grönqvist.

Fakta om bonusfamiljer

En bonusfamilj, eller nyfamilj (som vi också kallar det på finlandssvenska) är en familj där pappan och / eller mamman har barn från en tidigare relation.

I Finland lever ungefär en tiondel av barnen (under 18) i en bonusfamilj.

I ungefär hälften av alla bonusfamiljer finns bara mammans barn med.

De familjer där bara pappans barn finns med i bilden är en försvinnande liten del av alla familjer.

Informationen baserar sig på siffror från Nyfamiljerna i Finland rf

Läs också

Familj

Till Buu-klubben
Till Hajbo
Till MGP