Hoppa till huvudinnehåll

Fängelset utan bovar

I ett gammalt fängelse i Konnunsuo placeras utlänningar som väntar på att avlägsnas ur landet. Här går tiden så långsamt att den nästan står stilla.

Två män koncentrerar sig på att lägga pussel. När alla 1500 bitar är på plats ska de bilda ett schweiziskt alplandskap.

På väggen hänger ett färdigt pussel som föreställer katedralen Sacré-Coeur i Paris. Också det hade över 1000 bitar.

Utanför fönstret syns åkrar så långt ögat når. Till Villmanstrand är det drygt 20 kilometer, till gränsstationen i Nuijamaa är det 12 kilometer.

I Joutsenos förvarsenhet går dagarna långsamt – oerhört långsamt. Till dagens höjdpunkter hör lunchen klockan 11.30 och middagen klockan 17.30.

På dagsprogrammet finns också en timmes utevistelse men enligt förvarets personal finns det personer som inte varit ute en enda gång.

Asylsökande på andra sidan gården

På det tidigare fängelseområdet i Konnunsuo fungerar också en av Finlands största förläggningar för asylsökande, Joutsenos flyktingförläggning. Flyktingförläggningen flyttade till Konnunsuo 2012 efter att i över 15 varit beläget i Tiuruniemis gamla sjukhus nära Imatra. Fängelset hade stängt året innan.

På förvaret kallas förläggningen den öppna delen eftersom de asylsökande fritt får komma och gå. Tre gånger i veckan ordnas busstransport till Villmanstrand. En del cyklar dit när de själva har lust.

Från förvarets fönster kan man se hur de asylsökande spelar fotboll, springer runt på en löpbana, pratar med varandra och går till lektioner i finska och finländsk kultur.

Invånarna på förvaret hålls bakom låsta dörrar. De röker, spelar Playstation och väntar.

Miljön präglas av leda och frustration. Dagarna i förvaret är långa och invånarna vet inte när de får lämna stället.

Förvarsenheten invigdes i september i fjol.

Förvaret i Krämertskog i Helsingfors hade ofta alla platser fyllda och människor tvingades vänta i polishäkten på att utvisning eller avvisning skulle verkställas.

I sitt öppningstal sade inrikesminister Päivi Räsänen att enheten planerats särskilt med tanke på barns, familjers och andra utsatta människors behov.

Förberedda på attacker av nynazister

”Ett tidigare fängelse, nej det är ingen optimal plats för ett förvar”, säger biträdande direktör Antti Jäppinen som visar oss runt.

Han ansvarar för säkerhetsfrågor både i förvaret och i förläggningen och leder också verksamheten i förvaret.

”Men vi har tagit bort sådant som kännetecknar fängelser”, säger Jäppinen och fortsätter:

”Stängslet runt området finns inte för att hålla invånarna innanför utan för att hålla sådana som kan göra ofog utanför. Vi har till exempel förberett oss på attacker från nynazister och huvudingången bevakas dygnet runt.”

Taggtråd längs väggarna i förvaret i Konnunsuo.
Taggtråd längs väggarna i förvaret i Konnunsuo. Bild: Katja Tähjä konnunsuo

En person blir vanligen placerad i en förvarsenhet efter att hon eller han fått avslag på sin asylansökan och när polisen misstänker att personen kommer att motsätta sig att bli avlägsnad ur landet.

Placering i förvar sker med hänvisning till utlänningslagen och grundar sig med andra inte på ett brott.

Enligt FN:s deklaration om mänskliga rättigheter har alla rätt till personlig frihet. Enligt vilken lag Finland har rätt att frihetsberöva mig?― Mihail

I förvarets första våning inkvarteras familjer och ensamma kvinnor. Konststuderande vid yrkeshögskolan Saimaan ammattikorkeakoulu har målat kaniner och träd på väggarna.

I dag bor två familjer som har små barn här, det minsta är ännu en bebis.

90 procent av kunderna är män

I Finland finns två förvarsenheter. Krämertskog förvarsenhet i Helsingfors grundades 2005 och har 40 platser. Joutsenos enhet i Konnunsuo har 30 platser och där jobbar 20 personer.

Förvarets kunder får två euro i dagpenning. Handledarna köper cigaretter och andra saker åt dem som så önskar.

En person kan tas i förvar för att klarlägga förutsättningarna för hans eller hennes inresa eller vistelse i landet eller för att förbereda eller säkerställa verkställigheten av ett beslut att han eller hon ska avlägsnas ur landet eller annars för att övervaka att utlänningen avlägsnar sig.

Senast fyra dygn efter att en person tagits i förvar ska Tingsrätten fatta beslut om tiden i förvaret ska förlängas. Efter det ska ärendet behandlas med två veckors mellanrum. Förhandlingarna sker genom videokontakt.

I medeltal tillbringar en person cirka en månad i Krämertskogs förvar, som årligen har kring 500 kunder. Av dem är 90 procent män.

I andra och tredje våningen bor ett tiotal män. De har sina rötter i Östeuropa eller i Afrika. Alla väntar på att avlägsnas ur landet.

Personerna i förvarsenheten kallas kunder, de som jobbar kallas handledare. Ungefär hälften av de anställda är professionella från säkerhetsbranschen, till exempel tidigare fångvaktare eller väktare. Den andra hälften är från socialbranschen.

Cellerna kallas rum. Framför fönstren finns galler, som bär på lite speciell historia.

Galler flyttades från utsidan till insidan av fönstren

Jäppinen berättar om hur det gick till när Joutsenons förläggning flyttade till Konnunsuo: Migrationsverket krävde att gallren skulle avlägsnas för att inte synas till den öppna sidan och gallren sågades ner till priset av 30 000 euro.

När förvarsenheten öppnade 2014 installerades nya galler, nu på insidan av fönstren. De nya gallren kostade över 30 000 euro.

Vi presenterar oss för männen som lägger pussel. Den ena kallar vi Sergei, han är rysk och talar flytande finska.

Den andra mannen, vi kallar honom Mihail, är Sergeis kompis. Mihail är uppvuxen i en tidigare sovjetstat men vill inte berätta vilken. Han säger att han först tillbringade en och en halv månad i förvaret i Krämertskog. Nu har han varit lika länge i Konnunsuo.

– De sade att risken för att jag rymmer är för stor och låste därför in mig. Men jag promenerade ju själv till polisen när jag ansökte om asyl. Jag har inte begått något brott. Enligt FN:s deklaration om mänskliga rättigheter har alla rätt till personlig frihet, enligt vilken lag Finland har rätt att frihetsberöva mig? säger Mihail.

Sergei har en kriminell bakgrund och ska därför utvisas till Ryssland. Han har avtjänat fyra fängelsestraff i Finland, det kortaste varade två månader och det längsta ett år.

– Jag stökade till det redan när jag var minderårig och det är inget jag är stolt över.

Sergei är 26 år. Han kom till Finland när han var 11 år för att bo hos sin faster. Han säger att han inte längre har familj i Ryssland och att han varken kan läsa eller skriva på ryska.

– Jag har bett om att bli skickad till Sankt Petersburg. Det är sju år sedan jag var där senast.

Sergei hämtades till förvaret rakt från fängelset. Det skedde samma dag han trodde att han skulle bli frisläppt. Utvisningsbeslutet kändes ”som att bli slagen med ett baseballträ.”

– Den här platsen är värre än ett fängelse. I fängelset vet man åtminstone hur lång tid det är kvar tills man blir fri. Där finns sysselsättning på dagarna, man kan till exempel jobba. På kvällarna är man så trött att man inte ens har lust att göra annat än ta det lugnt och titta på teve. Här har vi inget annat att göra än att bara vara. Det gör en inåtvänd och irriterad, säger Sergei.

Gym i förvaret i Konnunsuo.
Gym i förvaret i Konnunsuo. Bild: Katja Tähjä konnunsuo

Under den andra dagen kommer en algerisk man fram till oss. Han är den enda som i dag närmar sig på eget initiativ. Han vill tala om det ”psykiska och fysiska våld” han utsatts för.

Mannen har varit på förvaret över sex månader.

Han berättar att han några gånger isolerats från de andra på grund av sitt våldsamma beteende i förvaret. Han säger också att han tror att en av handledarna försökt förgifta honom genom att lägga avklippta naglar i hans tobak. Mannen känns instabil. Hans händer börjar skaka.

Senare följer handledarna noga med mannens beteende via övervakningskamerorna. De vill ogärna sätta honom i isolering på nytt. En stund senare ber mannen om mediciner vid övervakningrummets lucka. Nästa dag har han lugnat sig.

Batonger och handbojor

I övervakningsrummet hänger ett tiotal utrustningsbälten med olika redskap: pepparspray, handbojor och batonger av teleskopmodell.

På dagarna bär handledarna sällan bälten men under nattskiften är de alltid på. Hittills har ingen varit tvungen att använda redskapen. Trots det tycker Jäppinen att den nya lagen om användning av maktmedel och maktmedelsredskap, som trädde i kraft i juni i år, är viktig.

– Vi klarade oss bra tidigare, men uppstår det slagsmål måste vi få ett slut på det. Det kommer inte på frågan att vi skulle låta bli att ingripa och bara vänta polisen. Kundernas säkerhet är viktig.

Handledarna har fått utbildning i användning av maktmedel. Jäppinen berättar att han under utbildningen själv prövade på att få pepparspray i ögonen.

– Först gjorde det fruktansvärt ont men efter 20 minuter kändes det bra igen.

Övervakningsrummet i förvaret i Konnunsuo.
Övervakningsrummet i förvaret i Konnunsuo. Bild: Katja Tähjä konnunsuo

Det är middag men ingen av männen äter sin makaronilåda i den gemensamma matsalen.

De tar med sig tallrikarna till rummen. En del tar också med bröd och yoghurt i en plastpåse – det är kvällsmål för i kväll och frukost för morgondagen.

På kvällen tittar en av de afrikanska männen på ett teveprogram där en vitklädd nigeriansk predikant mässar med hög röst. Mannen har klistrat upp en lapp på väggen som påminner om hur viktigt det är att be.

Få besökare i förvaret

En annan afrikansk man har besök. Han är den enda som regelbundet har gäster.

Konnunsuo ligger långt borta och hit kommer inga allmänna kommunikationsmedel.

Sergei och Mihail jobbar vidare med pusslet.

Glad kalender i förvaret i Konnunsuo.
Glad kalender i förvaret i Konnunsuo. Bild: Katja Tähjä konnunsuo

I köket träffar vi en man som säger att han är född i västra Afrika. Hans ögon är blodsprängda. Han säger att han lider av depression och av sömnlöshet. Han är upprörd.

– Vi har inte dödat. Vi är inte kriminella.

Mannen berättar att han helst håller sig för sig själv. Han är en av dem som vanligen tillbringar hela dagen på sitt rum.

– Jag skulle vilja tala med er men det är bättre att jag inte gör det. Jag har upprepat min historia så många gånger att jag bara blir arg av att berätta den en gång till. Det tjänar ändå inget till.

Männen och invånarna på familjeavdelning har utevistelse olika tider. Gården är kal och rå. Den omringas av höga tjocka murar som har taggtråd längst upp. I mitten av gården finns ett regnskydd och en basketkorg men i dag förblir bollarna orörda.

Vanligt att barn omhändertas

För barnen finns en sandlåda, en gunghäst och en klätterställning. Tillsammans med handledarna har barnen ritat figurer på väggarna: My Little Pony, hjärtan, blommor.

Att förvaret inte är någon lämplig plats för barn är både handledarna och kunderna överens om. Myndigheterna strävar efter att kvinnor och barn ska vistas i förvaret en så kort tid som möjligt. Det är ändå vanligt att barn omhändertas. Många föräldrar är traumatiserade när de kommer till förvaret och att hålla sig själv och sina barn rena och mätta innebär en kraftansträngning som alla inte klarar – speciellt inte när de är instängda för en oviss tid.

Vi frågar en mamma som talar finska om hon vill ge en intervju. Hon börjar gråta och vi bestämmer oss för att i fortsättningen hålla oss borta från familjeavdelningen.

På morgonen den tredje dagen kommer en ny kvinna till familjeavdelningen. Hon har gråtit. I övervakningsrummet skämtar utlänningspolisen som hämtade henne till Konnunsuo om gråten:

– Hon blev säkert rädd för mig när hon tänkte på sin kropp under min.

En av handledarna inflikar genast att polisen inte jobbar på förvaret.

Plötsligt anländer Gränsbevakningsväsendet representerat av två gränsbevakare och labradoren Sumu. Sumu är narkotikahund och har som uppgift att lukta sig igenom några påsar och knyten den nya invånaren haft med sig. I samma veva passar man på att granska samtliga män och deras rum. Det finns misstankar om att en person har narkotika.

Männen radas upp på gården och blir ombedda att promenera förbi Sumu. Ingenting olagligt upptäcks i Joutsenos första narkotikaratsia men många av invånarna är upprörda.

– Jaså, vem påstår att det är inte är ett fängelse, utbrister Sergei senare i rökrummet.

En del kunder har suttit nästan ett år i förvaret

Det har gått tre långsamma apatiska dagar men nu börjar invånarna prata med oss. Vi talar inte så mycket om deras personliga bakgrund men desto mer om hur de hamnat i förvaret och hur det är att leva här.

Ingen vill uppträda med eget namn eller synas med sitt ansikte på en bild. Det är förståeligt. Många är mitt uppe i en process med myndigheterna.

För en del råder det oklarheter kring identitet och hemland, andra saknar papper helt och hållet. En del har fått beslut om att avvisningen ska verkställas, andra har fått beslut men kan inte skickas tillbaka till sina hemland.

De borde utvisa mig eller släppa mig fri. Jag bryr mig inte längre om vilkendera bara någonting händer.― Man från västra Afrika

– En del har tyvärr varit här väldigt länge. Till vissa länder är det problematiskt att återsända människor. Utdragna förhandlingar kan vara mycket påfrestande för kunderna och vi har flera gånger frågat oss och polisen till vilken nytta de tynar bort här, säger Jäppinen.

En man från västra Afrika berättar om hur finska myndigheter två gånger försökt återsända honom till sitt hemland. Båda gångerna har landets myndigheter vägrat ta emot honom med den följden att han skickats tillbaka till Konnunsuo. Och båda gångerna har man börjat räkna hans dagar tillbringade i förvaret från noll.

Avfärderna sker oftast nattetid och kunderna känner inte till dem på förhand. Det är utlänningspolisen som bestämmer när man får berätta om resan för den som ska åka.

– De borde utvisa mig eller släppa mig fri. Jag bryr mig inte längre om vilkendera bara någonting händer, säger mannen. Han har tillbringat sammanlagt nio månader i förvaret.

Målade dörrar i förvaret i Konnunsuo.
Målade dörrar i förvaret i Konnunsuo. Bild: Katja Tähjä konnunsuo

Mehdi är född i norra Afrika men har inte satt sin fot på den kontinenten på över tio år.

Mehdi lämnade sitt hemland när han var nio år. Hans pappa var död och hans mamma övergav barnen. Mehdi och hans syster tog sig till Spanien för att pröva sin lycka. Systern blev kvar där, i dag är hon gift, men Mehdi reste vidare. Han har bott i Schweiz, Tyskland, Danmark, Sverige och slutligen, för ett par år sedan, kom han till Åbo. Han har aldrig haft ett officiellt uppehållstillstånd.

– Ett tag jobbade jag tre månader för en irakier i en kebab-pizzeria. Jag hade inga papper och jag fick jobba i köket.

I dag är Mehdi 23 år. Han har varit i förvaret i Konnunsuo i nio månader, före det tillbringade han ett par månader i förvaret i Krämertskog. Medan Mehdi levt inlåst har hans flickvän i Åbo gift sig med en annan man.

Vi talar spanska med varandra. Mehdi har en mjuk lugn röst. Han är förvarets Playstation-mästare i Fifa World Cup.

För en månad sedan upptäckte Mehdi att hans mörka hår började lossa i stora tovor. Nu är hans hjässa full med kala fläckar men om man tittar riktigt noga kan man upptäcka att håret håller på att växa tillbaka – men håret är inte längre svart utan vitt.

”Läkaren sade att det kan bero på den här platsen eller på stress. Jag var på ett sjukhus där de tog blodprov och fick en salva. Läkaren sade att håret nog växer tillbaka. Jag har inte träffat en läkare efter det.”

Mehdi önskar att det fanns en gräns, till exempel sex månader, för hur länge en person får vistas i förvaret

”Efter det kunde man bli frisläppt om det inte går att skicka en tillbaka till hemlandet.”

Enligt utlänningslagen är det just så det är: En kund ska släppas efter sex månader. Men personen kan tas i förvar i ytterligare sex månader ifall det av någon orsak, till exempel på grund av bristfälliga dokument, inte går att avvisa personen inom utsatt tid. Om en planerad avvisning misslyckas är det möjligt att dagarna räknas på nytt, från noll.

Laoufi Mohammed Nasreddine tillbringade en tid i förvaret i Konnunsuo. Pekka Niskanen har gjort en 10-minuters video om honom.

Utanför förvaret skiner solen. Kontrasten mellan den stängda delen och den öppna delen, förläggningen, är enorm.

Livet på flyktingförläggningen är inte heller lätt. Även där bor invånarna i ett gammalt fängelse och ovissheten är stor.

De har ändå något invånarna på förvaret inte har – frihet.

Personer i fönstren på förvaret i Konnunsuo.
Personer i fönstren på förvaret i Konnunsuo. Bild: Katja Tähjä konnunsuo

Personerna som bor i förvaret uppträder under pseudonym (utom Laoufi) för att skydda deras integritet.

Text: Johanna Vehkoo
Foto: Katja Tähjä
Video: Pekka Niskanen
Översättning: Lina Laurent

Diskussioner