Hoppa till huvudinnehåll

Är det någon point med en ny Point Break?

Edgar Ramirez surfar i rollen som Bodhi
En tvättbräda på en surfbräda. Édgar Ramirez har en imponerande kropp som exponeras i imponerande actionscener, men det räcker inte för att surfa iland nya "Point Break". Edgar Ramirez surfar i rollen som Bodhi Bild: Future Film edgar ramirez

År 1991 surfade Kathryn Bigelow in på den manliga actionvågen med historien om ett gäng actionjunkies och en FBI-agent. Filmen blev en enorm succé och har idag uppnått kultstatus. Nu kommer en uppdaterad version. Av någon underlig anledning.

Johnny Utah (Luke Bracey) är en fd motorcross-stjärna på väg att göra karriär inom FBI. Och vad är väl mer lämpat för en adrenalinjunkie än att infiltrera en rånarliga som uppvisar klara extremsports-tendenser.

Samtidigt som de vill rädda världen, återställa ekobalansen och bli ett med naturen. Typ.

Utah inser snabbt att gänget är på jakt efter att klara av "The Ozaki Eight" - en slags utmaningarnas "Bucket-list". Det gäller att surfa på stora vågor, klättra i höga berg och hoppa från höga höjder. Och lite annat.

Problemet är bara att Utah blivit lite väl god vän med gängets ledargestalt Bodhi (Édgar Ramirez). Och med vackra Samsara (Teresa Palmer).

Låter det bekant? Nja - sisådär.

Ursprunget

Låt oss nu ta ett steg tillbaka till 1990-talet.

Ursprungligen tänkt för regissören Ridley Scott landade det adrenalinstinna manuset till Point Break i händerna på Kathryn Bigelow. En regissör beredd att låta historien utspela sig på flera plan samtidigt.

I centrum stod fortfarande en machosaga - men dess drivkraft utgjordes av en längtan efter samhörighet och ett inre lugn.

Här framstod Utah (Keanu Reeves) som en vältränad byråkrat med god koll på regelboken. Och noll koll på hur man surfar.

Koll på hur man surfar hade däremot den kvinnliga huvudpersonen Tyler (Lori Petty) som valde att ta Utah under sina vingars beskydd.

Innan den rollen slutligen övergick till gruppens mentor - Bodhi (Patrick Swayze). En gestalt som utstrålade både mognad och lugn.

Den typ av lugn som föregår stormen.

Det var i mötet mellan gröngölingen och mentorn som filmens dynamik uppstod. Och i nödvändigheten i att göra vissa val. Vilket pris är man beredd att betala för den ultimata känslan av frihet?

24 år senare

Så vad har då hänt i förflyttningen från ett decennium till ett annat?

Tja, tempot har blivit högre, tatueringarna fler och attityden hårdare. Här finns inte mycket av den slappa, men innerliga gemenskap som genomsyrade förlagan och som gjorde Utahs dilemma trovärdigt. Gjorde att man förstod hans agerande. Hans vånda.

Här finns inte heller mycket av närheten till naturen. Det talas visserligen mycket om den och visst förmedlas bilden av ett liv i något slags eko-kollektiv - men det är bara fernissa.

Betydligt mer påtagliga är de snabba motorcyklarna, de tekniska prylarna och festerna i överdådiga miljöer.

Kallt - men snyggt

Regissören Ericson Core har utan tvekan kört över både värmen och de filosofiska undertonerna i förlagan, men han gör det med snygga bilder. Med en bakgrund som fotograf i bl a The Fast and the Furious (2001) så kan han det mesta om att filma action.

Han vet hur man skapar tempo och bäddar för visuella adrenalinkickar.

I huvudrollesinnehavarna Luke Bracey (som medvetet eller omedvetet gör sitt bästa för att likna Heath Ledger) och Edgar Ramirez har han dessutom hittat två häftiga kroppar att jobba med. Kroppar som är trovärdiga vare sig det handlar om utförsåkning, bergsklättring eller surfing.

Synd bara att de inte har så mycket att komma med i övrigt. Bägge glimmar till i enskilda scener - men kemin mellan dem saknas,

Och då är det lätt att dra parallellen till The Fast and The Furious - det räcker inte med snabba bilar, det krävs en Toretto och en Brian O´Connor för att det skall slå gnistor om scenerna.

Annars blir det bara teknik utan hjärta. Och vad är pointen med det?

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje