Hoppa till huvudinnehåll

D-vitamindilemmat - hur mycket ska vi ta?

D-vitamin
D-vitamin kapslar

Finländare äter allt mer D-vitamin och ofta mer än de rekommenderade halterna. En del läkare hävdar att det är just så här man ska göra medan D-vitaminexperter är av annan åsikt. Vem ska man egentligen tro på?

D-vitamin bildas i huden när solen lyser på oss. Problemet i Finland är att solen bara är stark nog mitt på dagen under sommarhalvåret.

Därför blir det viktigt att få D-vitamin på annat sätt under resten av året. Det är möjligt till exempel via maten. Fet fisk innehåller naturligt en hel del av den här vitaminen, och den finns också tillsatt i bland annat mjölkprodukter och smör.

Den officiella D-vitaminrekommendationen i Finland säger att barn och vuxna ska få i sig 10 mikrogram D-vitamin per dag. Eller 20 mikrogram om man är äldre än 75 år.

Rekommendationen höjdes en aning i fjol men den pensionerade läkaren Matti Tolonen anser i likhet med flera andra läkare att den fortfarande är för låg.

- Enligt min åsikt borde man ta minst 100 mikrogram, alltså tio gånger mera än vad man rekommenderar officiellt, säger Tolonen.

Han ser själv till att äta minst 140 mikrogram D-vitamin per dag trots att han numera bor på den spanska solkusten och regelbundet spelar golf utomhus.

Matti Tolonen
Matti Tolonen. Matti Tolonen matti tolonen

"Intag enligt rekommendationen hälsofara"

Tolonen var den som introducerade starka D-vitamintillskott i de finländska apoteken. Han har därför haft ett ekonomiskt intresse av att gynna den här försäljningen, som har ökat kraftigt under senare år.

Matti Tolonen menar ändå att han inte har någon ekonomisk koppling längre eftersom han har gått i pension.

- Jag är inte med i någon firma. Jag har inga inkomster av försäljningen av vitaminer eller nånting längre. Jag har haft det tidigare, men sedan fem år har jag ingenting med det att göra.

Han säger att allmänheten därför borde ta det han säger om D-vitamin på allvar. Tolonens kärnbudskap är att vi kan drabbas av olika sjukdomar om vi inte får i oss mer D-vitamin än det som officiellt rekommenderas.

- Till exempel förkylningar, och kroniska allvarliga sjukdomar liksom cancer, ledgångsreumatism samt autoimmuna sjukdomar såsom diabetes och MS.

Oklart läge

Det finns vetenskapliga studier som verkar stöda det Tolonen säger, men orsakssambandet är i flera fall fortfarande oklart. Till exempel är det möjligt att sjukdomen MS kan ge upphov till lägre D-vitaminhalt istället för tvärtom.

Dessutom finns det också en del forskning som antyder att mer D-vitamin kan vara illa.

- Vi vet inte detta i dagsläget men vi kan inte utesluta att höga doser av D-vitamin skulle kunna leda till en ohälsa istället för en förbättrad hälsa, säger Karl Michaëlsson, överläkare i ortopedi och professor i medicinsk epidemiologi vid Uppsala universitet.

Michaëlsson har lång erfarenhet av D-vitaminforskning och påpekar att det finns läkare och forskare som har en närmast religiös tro på att högre D-vitaminintag har en saliggörande effekt på vår hälsa.

- Men de nuvarande bevisen vi har räcker inte. Det finns inga övertygande bevis att tillskott av D-vitamin förbättrar vår hälsa.

De äldsta kan förebygga benskörhet

Undantaget som bekräftar regeln är enligt Michaëlsson de allra äldsta som bor på institution. De har nytta av D-vitamintillskott, i kombination med kalcium, för att förebygga benskörhet.

- Det finns inga starka bevis för att de allra flesta som har en normal kosthållning och vistas en del utomhus sommartid behöver äta D-vitamintabletter.

Han menar att man inte ska falla för D-vitaminreklamen.

- Till exempel i USA äter ungefär 65 procent av alla kvinnor över 40 år D-vitamin och kalciumtabletter och de allra flesta av dem gör det i onödan.

Karl Michaëlsson
Karl Michaëlsson. Karl Michaëlsson karl michaëlsson

Inga tabletter

Själv tar Michaëlsson inga D-vitamintillskott. Inte ens på vintern. Det gör inte heller den finländska D-vitaminforskaren Christel Lamberg-Allardt, professor i näringslära vid Helsingfors universitet.

- Jag äter bara mat, jag äter inte några tillskott.

Varför det?

- För jag föreställer mig att jag får tillräckligt med vitaminer från den fisk och de mjölkprodukter jag äter.

Mat som är rik på D-vitamin - några exempel:

- Fisk. Särskilt fet fisk
- Mjölk och yoghurt (berikas med D-vitamin)
- Margarin (berikas med D-vitamin)
- Kantaraller och vissa andra svampar.
- Lever
- Fiskleverolja

lax
lax lax,Laxfiskar

Forskning med högt bevisvärde

Årligen publiceras ungefär 4 000 vetenskapliga artiklar om D-vitamin i världen. Högst bevisvärde har artiklar där man lottat till D-vitaminbehandling eller sockerpiller, det vill säga randomiserade kliniska prövningar.

- Och i dem har man svårt att se en klar effekt på till exempel bentäthet, frakturrisk, hjärt- och kärlsjukdomar, uppkomsten av cancer och även livslängden, påpekar Michaëlsson.

Av just de här artiklarna med högst bevisvärde har det gjorts metaanalyser, alltså artiklar där man drar slutsatser på basis av flera studier.

- Kunskapsläget nu jämfört med för 5 år sedan indikerar att D-vitamin inte har så stor betydelse som man har trott.

I den ansedda vetenskapliga tidskriften British Medical Journal publicerades det en metaanalys av metaanalyser i fjol. Den sammanfattande artikeln menar att D-vitamin inte har en så klar koppling till att förebygga olika sjukdomar, trots att enskilda studier har visat motsatsen.

- Slutsatsen från de forskarna är att det inte finns en säker bevisad effekt för att D-vitamin som supplement, tillskott, leder till en förbättrad hälsa. De undersökte över 100 sjukdomar och sjukdomstillstånd, säger Karl Michaëlsson, professor vid Uppsala universitet.

Hönan och ägget

Men mer forskning behövs som sagt för att ta reda på orsakssambandet. Är det låga D-vitaminnivåer som orsakar till exempel cancer och hjärt- och kärlsjukdomar, eller får man helt enkelt låga D-vitaminnivåer när man redan är sjuk? Då vistas man ju ofta mindre utomhus i solen.

- Genom att ge olika doser av D-vitamin så är frågan: kan man minska förekomsten av olika sorters sjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar och cancer, förklarar Lamberg-Allardt.

En omfattande amerikansk studie som publiceras år 2017 väntas ge mer klarhet, liksom också en stor brittisk studie.

Allmänt sett kan det också finnas en viss slagsida i forskningen. Metaanalysskribenten John Ioannidis påpekar i New York Times att det paradoxalt nog är så att populära forskningsområden såsom D-vitaminforskning är sådana där risken för fel slutsatser är störst.

Det har att göra med att vi människor gärna vill ha tydliga resultat, och att studier som rapporterar negativa slutsatser, till exempel att det inte finns samband mellan D-vitaminbrist och en viss sjukdom, lättare ignoreras.

D-vitaminnivåer i blodet

Den pensionerade läkaren Matti Tolonen påpekar att en studie vid Åbo universitet från i våras, i vilken cirka 2 200 personer studerades, visade att mer än var tredje hade D-vitaminbrist. Brist definierades som mindre än 50 nanomol D-vitamin per liter blod.

- Vi finländare borde ha mycket högre nivåer i blodet än vad vi har nu.

D-vitaminforskaren Lamberg-Allardt kommenterar att studien Tolonen hänvisar till bygger på gammal information. Ännu opublicerad forskning visar nämligen att finländarna har fått i sig mer D-vitamin via maten under senare år.

År 2010 började tillverkarna tillsätta mer av den här vitaminen i vissa livsmedel - till exempel i mjölkprodukter. Nivån ligger på minst 10 mikrogram per liter.

Statens näringsdelegation, som slår fast D-vitaminrekommendationen, beskriver den uppmätta ökningen som “glädjande” men några exakta siffror får vi inte veta i det här skedet.

Det finns också oklarheter kring hur D-vitaminhalten i blodet borde mätas, konstaterar D-vitaminforskarna.

- Olika laboratorier ger helt olika resultat. För några år sedan gjordes en jämförelse mellan tre etablerade laboratorier i Norden som använde olika metoder, säger Lamberg-Allardt.

- Enligt den ena metoden hade 60 % brist och enligt den andra hade 10 % brist på D-vitamin, tillägger hon.

D-vitaminbrist

När vi åldras försämras hudens förmåga att omvandla solens UVB-strålar till D-vitamin avsevärt. Många äldre tillbringar också mindre tid i solen.

Om du är ljushyad kan det räcka med att vara ute i solen 15-20 minuter på sommaren för att kroppen ska hinna tillverka 250 mikrogram D-vitamin. Om du är mörkhyad kan det ta upp till tio gånger så lång tid.

Överviktiga har oftare svår D-vitaminbrist än normalviktiga. Troligtvis har det att göra med att D-vitaminet binds i fettväven och då inte kan användas av kroppen.

Källa: bristguiden.se

Christel Lamberg-Allardt
Christel Lamberg-Allardt Christel Lamberg-Allardt Bild: Yle/Antti Lempiäinen christel lamberg-allardt

Du kan äta D-vitamintillskott

Lamberg-Allardt tillägger ändå att man kan äta lite mer än den nationella rekommendationen, som hon själv har varit med om att ta fram, säger.

- Om nån nu tycker att den inte får tillräckligt med D-vitamin och känner sig osäker och vill äta supplement, så är det klart att man kan göra det då. Gå till apoteket och köp 10 eller 20 mikrogram, till exempel under vintern. Det är helt okej och inte farligt, men troligen är det inte heller till någon nytta.

Outi Mäkitie som är professor vid barnkliniken i Helsingfors går ett steg längre. Hon anser att alla måste äta D-vitamintillskott för att få i sig tillräckligt med D-vitamin. Särskilt på vintern kan det vara utmanande att få i sig tillräckligt med vitaminer via maten, påpekar hon.

- 20 mikrogram om dagen, året runt, är säkert och också tillräckligt mycket för vuxna. Barn klarar sig med mindre än så, bedömer Mäkitie.

D-vitaminkapslar
D-vitaminkapslar kapslar

Den högsta säkra dosen

100 µg (mikrogram) per dygn är den högsta säkra D-vitamindosen, enligt en rapport som den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet Efsa har skrivit. Det gäller personer som är minst 11 år gamla. För barn mellan 1 och 10 år är maxvärdet 50 µg och för de som är yngre än 12 månader gäller 25 µg.

Lamberg-Allardt gillar därför inte att det i finländska apotek säljs vissa D-vitaminpreparat som har såpass höga halter som 125 µg per tablett eller kapsel.

- Jag tycker det är oetiskt att det finns sådana i handeln när vi ändå har en gräns både inom Europa, Norden och Amerika, som säger att 100 mikrogram är en säker dos.

För mycket D-vitamin

Exakt var gränsen för överdosering av D-vitamin går är forskarna inte helt säkra på. Om man tar tillskott utan att ha varit i kontakt med sjukvården är det ändå säkrast att inte få i sig mer än 100 mikrogram per dag.

Det är i praktiken omöjligt att få för höga halter av D-vitamin via solen.

En alltför stor dos av D-vitamin kan leda till att blodet tar upp för mycket kalcium. Då börjar fel ställen i kroppen förkalkas - framför allt njurarna. Illamående, förvirring, muskelvärk, törst och dålig matlust är också möjligt.

“Begränsa till 20 µg”

I Norge beslöt man för några år sedan att de D-vitaminpreparat som säljs där inte får innehålla mer än 20 mikrogram D-vitamin per tablett eller kapsel. Lamberg-Allardt tycker att liknande regler borde införas också i Finland.

- Ja, det tycker jag faktiskt. Jag tycker inte att man ska locka folk med felaktiga argument. Det finns inte bevis för att mera är bättre. Du blir inte friskare av det, så varför ska man äta det då,

De finländska D-vitaminrekommendationerna kommer såsom det nu ser ut inte att uppdateras förrän tidigast år 2017, om ens då. Experterna vill invänta mer forskningsresultat innan man gör en eventuell justering.

Nya EU-rekommendationer för D-vitamin är däremot på kommande redan i juni 2016. Det är första gången de uppdateras sedan början av 90-talet.

De nuvarande EU-rekommendationerna är inte så specifika. De säger att vuxna borde få i sig mellan 0 och 25 mikrogram D-vitamin per dag. Noll mikrogram gäller för de som är mycket utomhus i solen.

Många olika bedömningar

Beroende på vem man frågar får man alltså helt olika svar på frågan hur mycket D-vitamin man borde äta. Varför är experterna så oeniga? Outi Mäkitie, professor vid barnkliniken i Helsingfors, förklarar det så här:

- En sak som ofta orsakar de stora skillnaderna är att näringsexperter ser på saken med fokus på kosten och näringsämnen, medan läkarna ser på D-vitamin med fokus på sjukdomar och uppmätta D-vitaminnivåer i blodet.

Att forskningen visar många olika resultat hjälper inte heller upp saken.

- Du kan finna stöd för i stort sett vilken dosering som helst i litteraturen, men igen, då gäller det att vara kall och kunna ha en kapacitet att bedöma vilka studier som har bäst evidens, konstaterar Karl Michaëlsson.

Så hur mycket D-vitamin ska man egentligen äta? Slutsatsen vi drar är: det beror på vem du frågar och vilken information du väljer att tro på.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes