Hoppa till huvudinnehåll

Julen våldsam i många parrelationer

Hotet ofta värre än själva handlingen.

Att våld i närstående relationer ökar drastiskt under jul stämmer till viss del. Men man bör vara försiktig med generaliseringarna, för våld i parrelationer är alltid en individuell angelägenhet. En del söker sig till skyddshem på själva julafton medan det för andra snarare är dagarna efter julhelgerna som är de mest våldsamma.

- Många försöker bita ihop under själva julen och anstränger sig lite extra för barnens skull. Dessutom är ofta släkt och vänner på besök. Men efter att de åkt hem sker urladdningen som byggts upp under flera dagar, säger Ann-Sophie Blomqvist som är socialarbetare och lektor i sociala ämnen vid Vasa yrkeshögskola.

Blomqvist vet vad hon talar om. Hon har i flera decennier jobbat med och intresserat sig för våld i närstående relationer, det vill säga våld mellan de båda vuxna parterna i en relation. Hon var även med och grundade mödra- och skyddshemmet i Vasa i slutet av 1980-talet, där hon idag är viceordförande.

- I vissa fall är julen lugnare eftersom den våldsamma då har full koll på sin partner. Däremot är det desto obehagligare för offret.

ann-sophie blomqvist
Ann-Sophie Blomqvist har i många decennier jobbat med att försöka förstå sig på våld i nära relationer. ann-sophie blomqvist Bild: Yle/Anki Westergård ann-sophie blomqvist

Blomqvist förklarar att det ofta är lättare hänt att våldet förekommer i vardagen med jobb, barn och stress och allt vad det innebär. Men det stämmer så klart inte för alla, för visst kan julen vara påfrestande: man är tillsammans mer än vanligt, nöter på varandra och en spänning som ofta upplevs som olidlig byggs upp.

- Ofta upplever offret den här spänningen som så obehaglig att hen medvetet gör något så att urladdningen sker. Hotet är värre än själva handlingen.

Våldets många dimensioner

Det finns många olika former av våld. Fysiskt, psykiskt, sexuellt och ekonomiskt våld är de vanligast förekommande, men det finns också andra former av våld där man till exempel antingen överdoserar eller inte ger sin partner hens medicin, eller så kanske man inte ger mat eller dryck åt sin partner.

- Men det kan inte förekomma fysiskt våld utan att det också är psykiskt. Däremot kan det förekomma psykiskt våld utan att det blir fysiskt, vilket är nog så hemskt.

Det psykiska våldet upplevs ofta som diffust av offret: hen vet inte att det är fråga om psykisk misshandel, men det är något som inte känns bra.

- Det börjar ofta med små vinkar om till exempel hur hen borde klä sig, sminka sig, ha håret. Sedan kommer order om vad hen får eller inte får säga, vem hen pratat med på jobbet, om hen kommit direkt hem från jobbet.

Livsutrymmet krymps på så sätt sakta men säkert. Umgängeskretsen begränsas och offrets vänner kritiseras.

- Våldsutövaren övertalar offret om att vännerna har dåligt inflytande. Vidare ifrågasätts det varför hen måste tala så ofta med sin mamma i telefon, och inte prioriterar parförhållandet istället. Och så vidare.

Det kan hända att de sexuella offren inte söker hjälp på grund av skam.

Och faktiskt: tittar man på statistiken i Vasa från år 2014 så ser man att den överlägset största orsaken till varför offren sökt sig till mödra- eller skyddshem, är psykisk misshandel. Här torde trenden vara någorlunda den samma i hela landet. Hot om våld kommer på god andra plats, och fysiskt våld på tredje. Lite förvånande är att det sexuella våldet inte syns särskilt markant i statistiken, men det kan ha många förklaringar.

- Det kan hända att de sexuella offren inte söker hjälp på grund av skam. Det kan hända att de uppgett annan orsak till varför de söker hjälp, eller så ingår det i någon annan form av våldsutövning.

Skammen, ja. Också förövaren skäms. Det ligger visserligen olika orsaker bakom varför någon tar till våld, men generellt så skäms förövaren och mår dåligt och försöker därför urskulda sig och skjuta över ansvaret på offret.

- ”Om hon inte skulle ha sagt eller gjort så, hon vet ju att jag inte tycker om det”, är förklaringar som man ofta kan få höra.

Offret skäms givetvis också, och orsakerna är många. Det kan vara för att hen känner sig misslyckad, av rädsla för att omgivningen skall få veta, känsla av skam inför barnen. Att lämna relationen är svårare än någon kan tro, men det som i många fall får offret att lämna en våldsam partner är ifall våldet börjar rikta sig mot barnen.

Tyvärr förekommer det också att offret i sin tur tar ut sin ångest och rädsla på barnen, och tragedin är ett faktum.

Familjevåld
Även förövaren mår dåligt - och försöker bota sitt dåliga samvete genom att skylla på offret. Familjevåld Bild: YLE webbdoktorn

Tydlig statistik

Om man tittar närmare på statistiken kan man se att den största gruppen som söker sig till skyddshem är kvinnor i åldern 35-39 med barn som i medeltal är kring sju år. Vidare tål det upprepas att Finland är det land i Europa som leder statistiken över våld i hemmen. Medan tolv procent av de europeiska kvinnorna utsätts för våld i hemmen, är motsvarande siffra här tjugo procent.

- Hos oss dödas cirka 20-26 kvinnor per år av en nuvarande eller före detta partner.

Ibland kan man höra förklaringar om att det beror på vår tystlåtna kultur där männen är dåliga på att prata. Men Blomqvist säger att hon inte helt och hållet köper den förklaringen. Varför det är så här i just vårt land, är fortfarande en obesvarad fråga menar hon.

Även alkohol- och drogmissbruk har en stor andel i problematiken, de sänker tröskeln för att ta till våld. Men det är skäl att minnas att mycket våld sker utan någon inblandning av rusmedel.

Då ett offer tar kontakt med ett skyddshem är det sista utposten. Hen har innan det tagit sig hemifrån många gånger, ofta till släkt eller vänner. Våld inom parrelationer förekommer inom alla samhällsklasser, och det finns ingen statistik över hur finlandssvenskarna ligger till jämfört med majoritetsbefolkningen.

- Ofta kan det vara ett större steg att som finlandssvensk söka hjälp, eftersom alla känner alla.

Det som börjat figurera mer och mer är män som utsätts för våld. Man räknar med att cirka tio procent av våldsoffren i en parrelation är män. Det är dessutom svårare för män att söka hjälp på grund av skammen.

Hur vi använder språket är en inkörsport till våldet.

En annan faktor som ändrats under senare tid är sättet vi talar till varandra, menar Blomqvist.

- Hur vi använder språket är en inkörsport till våldet. Om du kallar din partner för idiot, jävel eller hora ökar det psykiska avståndet er emellan och då sänks tröskeln för våld, eftersom man avhumaniserar offret.

I familjer där det finns husdjur riktar sig misshandeln ofta också mot djuret. Förövaren använder våldet som utpressning, och då en kvinna ringer till skyddshemmet och de ber henne fly hemifrån, får de ofta till svar:

- ”Får vi ta med oss hunden eller katten?”. Och det får man inte, och då är det många som inte kommer.

Det här sambandet är sedan länge känt. Vissa försök att samarbeta med olika personer eller instanser som akut kunde ta hand om djuren finns, men är inte satt i system. I England finns så kallade ”animal shelters” dit man kan föra sitt husdjur.

- Många som vistas på skyddshem åker hem tillbaka, för de är så rädda för vad som skall hända åt husdjuret. De vet hur ledsna barnen blir, och hur mycket djuret lider.

Blomqvist efterlyser frivilliga som kan tänka sig att akut ta hand om ett husdjur att ta kontakt med närmaste skyddshem – det kan rädda liv.

En kvinna sitter vid en tom byrå
Många offer återvänder hem eller vägrar åka till ett skyddshem av rädsla för att den våldsamma parten skall skada familjens husdjur. En kvinna sitter vid en tom byrå Bild: YLE/Ida-Maria Björkqvist depression,mödra- och skyddshem

Ny lagstiftning

Trots att det ser dystert ut har det ändå skett framsteg. År 2015 kom en ny lagstiftning som innebar att staten tog över finansieringen för skyddshemmen. Det betyder att man kan söka sig till vilket skyddshem man vill i Finland, om man är rädd för att stanna kvar i regionen. Det betyder också att de som inte kan ta sig hemifrån i vissa fall har rätt att på statens bekostnad bege sig till ett skyddshem.

Men hur vet man då när det är dags att söka sig till ett skyddshem? Om det är fråga om fysiskt våld är det ett tydligt tecken, men andra former av våld kan vara nog så svåra för en själv att bedöma. Blomqvist säger att man alltid kan ringa till skyddshemmet och fråga.

- Det är din subjektiva upplevelse som avgör. Om du känner dig osäker och otrygg skall du ringa och be om hjälp, det betyder inte att du måste åka om du inte vill. Du kan ringa anonymt också.

Våld i parförhållande skiljer sig från övrigt våld eftersom det är specifikt begränsat till plats, tid och person, och våldet är medvetet.

- Det är fortfarande så att den farligaste platsen för en man är ute på gatan, medan det för kvinnor är farligast i hemmet.

Läs mera om mödra- och skyddshemmen, och vill du veta mera om aggression och dess funktioner kan du göra det här.

Om du känner dig osäker och otrygg skall du ringa och be om hjälp.