Hoppa till huvudinnehåll

Mathias Gustafsson: Hur jag firar jul

Mathias Gustafsson är redaktör på Svenska Yle och arbeter för Radio Vega Östnyland.
Mathias Gustafsson tar det lugn på julafton. Mathias Gustafsson är redaktör på Svenska Yle och arbeter för Radio Vega Östnyland. Bild: YLE/ Stefan Paavola mathias gustafsson

Julfirandet och vilka traditioner man väljer att ta med sig från barndomshemmet till det egna hemmet varierar säkert från fall till fall. Jag har själv gjort rätt stora förändringar i hur julen firas hos oss.

När jag tittar tillbaka på min barndoms och kanske främst ungdomsjular möts jag av rätt ambivalenta känslor. Det finns mycket värme i minnena, julgran, mat och givetvis väntan på julklapparna. Det att vi ungar fick stanna uppe hur länge som helst på julafton var också en sak som jag upplevde som rolig.

Lite senare, i tonåren, var det det långa jullovet som tilltalade mig allra mest, men visst väntade jag på klapparna även då. Det jag däremot inte minns med särskilt stor värme var den otroliga stress vår familj hade lyckats skapa åt sig på julaftonen.

Tidig väckning trots julafton

Det var väckning redan klockan sju på morgonen och efter en hastig frukost bar det av till första släktingen. Det var en äldre dam som bodde i Saxby i Borgå. Hon bjöd på jordgubbstårta och kaffe klockan åtta på morgonen. Där satt vi i några timmar innan det var dags att åka till nästa ställe. Också en släkting vi inte kom att träffa under själva julaftonsfirandet.

Efter byte av julblommor, klappar och hälsningar åkte vi till farmor. Hos "famo" åts det julgröt klockan tolv. I samma veva skulle julfriden från Åbo utlysas via tv-skärmen. Vid det här skedet började man redan känna sig rätt trött.

Kort andrum

Passligt nog tog familjen en paus på eftermiddagen och vi åkte hem för att vila i några timmar. Nja, hur mycket morsan kom åt att vila är väl värt att ifrågasätta. Hon hade säkert en massa detaljer att ta hand om vad gällde julbordet. Själv kastade jag mig på rygg och sov eller läste Fantomen. Sedan började rumban igen.

Julkyrkan med besök till släktgravar på Borgå gravgård var ett årligen återkommande inslag i vårt julfirande. Nå, i ärlighetens namn bör erkännas att jag frikopplades från kyrkbesöket då jag blev lite äldre. Jag fick stanna hemma medan de andra åkte iväg. Men jag fick uppgiften att sätta på potatisen så den var klar då resten av gänget återvände på kvällen.

Stressen släpper

Sedan blev det julmiddag med familj och nära släkt. Efter det julklappar och mysig samvaro i vardagsrummet. Julstressen övergick i bra stämning med småsnaskande av godis och sörplande på het glögg och löften om att såhär stressigt kan vi inte ha det nästa år, bara för att ha det precis såhär stressigt igen året därpå.

Julfirandet på 2010-talet

I dag är jag vuxen, har hustru och en dotter på sju år och vi bor i Esbo. Det betyder för det första att avståndet till släkten i Östnyland är rätt stor. Så bara av rent geografiska skäl har vi valt att byta klappar med varandra redan den 23 december. Med andra ord stannar vi innanför ring III hela julaftonen.

I några års tid har vi ätit julgröt hos min svåger som också han bor i Esbo med familj. Men den gröten äts sannerligen inte klockan åtta utan närmare tiotiden. På så sätt kan vi unna oss en ordentlig sovmorgon. Morgongröten är tajmad så att vi ännu hinner till matbutiken ifall något behövs köpas. Med andra ord är vi hemma igen vid trettontiden.

Det enda jag har att göra, förutom att spela brädspel med min vid det här skedet rätt nippriga dotter, är att föra upp julklapparna till svärmor som bor en kilometer från vårt hus. Sedan hem igen för att spela brädspel med min vid det här skedet om möjligt ännu nipprigare dotter.

På kvällen tar vi oss hem till svärmor för att där äta julmat och dricka mustig glögg. Eftersom vi bor så nära lämnas bilen hemma så jag till och med kan unna mig spetsad glögg. Sedan återstår bara att invänta självaste julgubben. Ingen i min familj är stressad, ja förutom min vid det här skedet oerhört nippriga dotter.

Läs också

Nyligen publicerat - Östnyland