Hoppa till huvudinnehåll

Monika Fagerholm: "Ett tröstlöst år"

Jan-Erik Andelin och Monika Fagerholm diskuterar det gångna året 2015
Monika Fagerholm Jan-Erik Andelin och Monika Fagerholm diskuterar det gångna året 2015 Bild: Heidi Finnilä jan-erik andelin

Hon har samlat kläder och personligen levererat dem till grekiska Leros, där hundratusentals flyktingar landat efter vådliga havsfärder.
Ändå beskriver författaren Monika Fagerholm året 2015 som året då hon blev maktlös.

- Föreställ er. Det är 60 miljoner människor på flykt i världen just nu. Det är en enorm folkvandring. Och det är bara början, säger hon.

Hon suckar, för det är första gången hon ställts inför det hon kallar tröstlöshet. Hon känner att hur mycket hon än bjuder till och hur mycket hon än gör, så bara växer problemet. Och det är klart att det känns skönt att göra någonting konkret för att avhjälpa nöden i världen, men ändå.

600 000 i Grekland fryser ihjäl

- Så fort jag börjar intellektuellt grubbla och analysera och konfronteras med problemets hela vidd... Ja, då inser jag ju, att vad vi än gör här i Finland, så ändrar det inte på det faktum att det finns 600 000 flyktingar i Grekland som fryser ihjäl!

Det är många vändningar vi sett under året som gått. Flyktingar har ömsom mottagits med misstänksamhet, och ömsom med öppna armar. Och åsikterna har polariserats.
Monika Fagerholm poängterar att det också funnits en enorm beredskap och vilja att hjälpa bland vanligt folk, men hon är orolig för vad som ska hända nu.

- I takt med att det blir vardagsmat att höra om kapsejsade båtar och människors nöd, kommer opinionerna att påverkas ytterligare, befarar hon.

En gammal cyniker

Året 2015 var också året då statsministern talade direkt till folket.
Juha Sipilä bad om, och fick, TV-tid av Yle för att framföra en vädjan.

- Jag är ju en gammal cyniker, så jag tyckte ju att det där var lite fånigt. Men jag fick till min häpnad märka att många i min bekantskapskrets tyckte att Sipiläs tal var sympatiskt. Och att folk tyckte att han ju nog hade rätt i det han sade, säger Monika Fagerholm, och tillägger att det ju nog blev klart att statsministern omges av rådgivare och mediaproffs som vet hur en slipsten ska dras.

Ett talko skall ha en början och ett slut

- Retorik kan köpas för pengar. Image kan köpas för pengar. Men vad fick vi då i detta paket år 2015? frågar hon.

Fagerholm anser att det inte är något fel i att be folket delta i ett talko för att få landets ekonomi på fötter. Men då ska alla vara med, tillsammans. Man kan inte begära att den ena parten - arbetstagarna - bjuder till, om inte arbetsgivarsidan samtidigt gör det. Och helst skall talkot ha en början och ett slut.

- Nu ser vi ju inget slut på detta! Ska vi göra talkoarbete resten av livet?

Ett motsättningarnas år?

Året 2015 är också året då statsministern kämpat för att få till ett samhällsfördrag - utan att lyckas. Det är året då Bil- och transportarbetarförbundet AKT och Näringslivets centralförbund EK har varit i luven på varandra. Och det är året då statsministern har hotat med tvångslagar om vi inte gemensamt kommer överens om hur vi skall öka produktiviteten.

Folk är på riktigt rädda

- Medan all den här polemiken pågår, har beslutsfattarna kanske missat den viktigaste poängen. Att folk på riktigt är rädda för att de ska vara tvungna att jobba för löner som de inte kan klara sig på! Det här är ett faktum, och det är en farlig situation där vi delas upp i fattiga och rika, i de som har kapital och de som inte har någonting, säger Monika Fagerholm. Och tillägger att situationen inte blev bättre av att regeringen så tydligt valt sida i konflikten.

Dåligt ledarskap

Hon efterlyser en diskussion om bättre ledarskap i stället. För tänk om felet inte ligger i att arbetskraften är för dyr, utan i att cheferna i det här landet är dåliga. Och hon tar Nokia som ett exempel

- Nokias management var ett management som blev högt på sig själva. Jorma Ollila tyckte att han var så jäkla fiffig att han inte tog emot kritik. Och man såg inte vad man borde göra för ingen vågade säga det till honom.

Ni journalister måste skriva om rädslan

Till sist kommer Monika Fagerholm med en uppmaning till oss journalister:

- Ni måste skriva om den här verkliga, stora rädslan bland befolkningen! Om rädslan att gå mot en framtid där man inte kan leva på sin lön, säger hon.

Läs också

Nyligen publicerat - Debatt