Hoppa till huvudinnehåll

När börjar framtiden?

Människor av olika ursrpung, en robot och en pensionär i rullstol samlade runt en midsommarstång.
Människor av olika ursrpung, en robot och en pensionär i rullstol samlade runt en midsommarstång. Bild: Yle finland år 2070

Jag sitter och ser spänt på tv-rutan. Undrar hur det skall gå. I förra matchen blev Arsenal utspelade, ska de lyckas bättre ikväll mot Bournemouth, nykomlingen? Jag får ett slags tunnelseende, jag ser bara planen. Özil. Ramsey. Gabriel. Giroud.

Jag hör knappt om någon talar med mig. Emellanåt stiger pulsen, jag muttrar för mig själv. Osäkerheten i hur det skall gå blir ibland för mycket, jag måste resa mig ur stolen och gå några varv.

Om jag i dessa ögonblick skulle kunna blicka in i framtiden, skulle jag göra det då? Nej.

Ovisshet

Att leva i ovisshet är en del av det mänskliga tillståndet. Osäkerheten är också spelets nerv. Du kan inte ta något för givet.

Alla klarar inte av att leva i den stress som osäkerheten för med sig. De vill veta.

Därmed finns det många som livnär sig på att förutspå framtiden. Ofta utgår de från tidigare händelser, de extrapolerar. De gör kanske upp scenarier. En riktig framtidsforskare talar inte om framtiden, utan om framtider. Flera möjliga sådana, beroende på vilka val vi gör.

Men ingen kan säga säkert, för det fina med framtiden är att den är oförutsägbar. Du kan inte slappna av, luta dig bakåt, och låta framtiden ta hand om resten. Idéen om en förutbestämd framtid är idéen om att du inte behöver göra något. Det görs åt dig.

Vill jag då inte veta nånting alls om det som komma skall?

Det är en svårare fråga. Jag förstår att många människor är rädda för det okända. De vill helst ha förhandsbesked, något som lugnar dem. Andra människor vill rädda framtiden. De säger att vi måste minska på utsläppen av växthusgaser, att vi måste ändra våra levnadsvanor, våra prioriteringar, om vi alls ska ha en framtid.

Och även om jag inte vill veta i förväg exakt vilken dag jag ska dö, eller vem som kommer att vinna matchen jag just sitter och tittar på, så finns det saker jag VILL veta.

Jag vill till exempel tro att det finns en morgondag. Livet skulle vara outhärdligt tungt om jag tänkte att solen kanske inte går upp i morgon. Jag vill känna att överenskommelser håller, att om någon ger mig sitt ord kan jag lita på det.

Jag tycker om att planera saker i förväg. När jag planerar gör det övergången in i framtiden smidigare. Planen är en karta, som jag sedan kan välja att inte följa, om det känns rätt.

Att fantisera om framtiden är också roligt. Är din framtid likadan som min framtid? Vad drömmer du om? Kan vi alls påverka framtiden?

Eviga frågor, och därför så passande i vår podd, Livlinan.

Det kändes självklart att bjuda in en filosof, en framtidsforskare och två niondeklassister för att prata om framtiden. Hur ser de på den? Är de rädda? Är de nyfikna? Har de några svar?

Vi träffas på ett engelskt kafé i centrala Åbo. På bordet framför oss: nybryggt té, färska hembakade scones, vispad grädde och sylt. I min skalle: ett virrsurr av tankar och frågor kring framtiden.

gästerna runt ett kaffebord
Framtidsforskaren Leena-Maija Laurén, filosofen Jonas Ahlskog, högstadieeleverna Ida Nikkanen och Aare Kiviranta diskuterar framtidsförväntningar med Pia Abrahamsson och Johanni Larjanko gästerna runt ett kaffebord livlinan 4

Hur det gick? Det kan du höra på onsdag 30.12.15 kl 19.30 eller på söndag 03.01.15 kl 12.05 i radio Vega, eller på nätet i vår podcast Livlinan (bit.ly/livlinan).

Mer från programmet

Läs också

Nyligen publicerat - Vega