Hoppa till huvudinnehåll

Han lyckas göra 1970-talet rykande hett

Gentlemen & Gangsters
Gentlemen & Gangsters Bild: Nadja Hallström 6278 9102 000

Mikael Marcimain är uppvuxen med 1970-talets samhällsengagerade filmer. Från Bo Widerbergs politiska draman till amerikanska thrillers. Vad är det som gör att han som regissör gång efter annan valt att återskapa sin barndoms decennium?

Det började med tv-serien Upp till kamp (2007) som skildrade några ungdomars uppväxt i Göteborg. I långfilmsdebuten Call Girl (2013) låg fokus på en prostitutionshärva vars trådar löpte ända upp till den politiska toppen.

Och nu gäller det tv-serien Gentlemen & Gangsters som tar avstamp i Klas Östergrens kultroman från 1980.

Hur kommer det sig att han än en gång landade i samma era?

- 1970-talet är en tid som för mig känns både långt borta och främmande, men som samtidigt är väldigt spännande att skildra på film. En tid då mycket var i förändring i samhället. En tid av både förhoppningar och krossade drömmar, konstaterar Mikael Marcimain då vi möts i Helsingfors i samband med att filmversionen av Gentlemen visas.

Och visst är både filmen och serien en visualisering av såväl förändringar som krossade drömmar. Medan världen rusar framåt står tiden stilla i den Stockholmslägenhet där bröderna Klas och Leo försöker ge tillvaron konturer.

Och även om vi tar avstamp i sjuttiotalet så rör vi oss mellan många olika tidsperioder. Från 1940-tal och fram till idag.

Det viktiga förarbetet

- I likhet med allt jag gjort så har det här projektet krävt mycket research. Även om boken är väldigt detaljerad så refererar den till perioder som förutsätter mycket förarbete. Det gäller kläder, scenografi, smink, rekvisita - men också hur folk talade och rörde sig.

- Dessutom försöker man fånga in den stämning som präglade samhället just då.

Och vad gör man då? Jo, man pratar med folk. Gräver i arkiv. Tittar på bilder, i fotoalbum, på dokumentärer. Allt möjligt.

- Och så lyssnar man på musik, tillägger regissören som gärna understryker musikens betydelse för hans kärlek till 1970-talet. Något som märks i alla hans filmer och tv-serier.

Men det är mycket som kan fungera som inspirationskällor.

- Många gånger kan en enskild bild trigga igång en visuell stämning eller tankar om ljussättning och sådant, konstaterar Marcimain som ändå säger att det i det här fallet naturligtvis är Östergrens text som varit den givna inspirationskällan.

Inte bara för att han anser romanen vara oerhört visuell - den får honom också att höra ljud och känna dofter. Det gjorde den redan då han som 15-åring läste den för första gången och drabbades av den starka skildringen av Stockholm.

Kretaivt kaos

Det som präglar Marcimains berättande är en ständig rörelse i bilden. En känsla av att allt flyter. Andas. Det märks att jag inte är den första som säger det, även om Marcimain snabbt hänvisar till det svåra i att betrakta sig själv och sin stil utifrån.

- Men visst är det klart att man gärna vill ha en signatur, säger han och tillägger att rörelsen har att göra med arten av de manus han jobbat med.

- Historierna jag närmat mig har varit något av ett myller. Stora filmer som handlar om små problem, eller den lilla människans problem i den stora världen – hur man nu väljer att se på det, ler han innan han slår fast att han gillar historier som innehåller ett visst mått av kaos.

- Jag vill fånga ögonblicket i ögonblicket. För risken när man gör epok är att det blir stelt och låst och då känns det lätt lite som en utställning. Jag vill att man kastas direkt in i historien - man skall inte ha tid att börja redovisa en massa rekvisita utan det skall kännas att man följer personerna och historien.

Filmens lungor

Visst följer man personerna när man ser Gentlemen & Gangsters - men nästan lika viktig är den lägenhet som är så central för helheten. Lägenheten som Marcimain kallar för filmens lungor - det är den som andas.

- Den är både ett fängelse och ett skydd mot en omvärld bröderna inte förstår.

Men vill man få en lägenhet att framstå som ett vitalt organ i en filmkropp så måste den vårdas med varsam hand. Och då kan det krävas resoluta ingrepp,

- Det var svårt att hitta en plats som var möjlig med tanke på ljuset och vårt behov av att kunna förflytta oss så vi byggde helt enkelt upp den i en enorm sporthall i Vilnius i Litauen. Två meter hög och minituöst planerad in i varje detalj. Den skulle kännas sliten och nedgången. Vara fylld av hemliga gångar.

- En plats där världen har stannat.

Behovet av sammanhang

Tiden må han stannat i bröderna Morgans lägenhet - men utanför den har den rusat vidare. Och samhället har förändrats. Eftersom Marcimain sagt att regissören Bo Widerberg är en av hans inspirationskällor måste jag fråga om han kan idenitifiera sig med förebildens samhälleliga engagemang?

- Det är inget jag flaggar med och jag skulle inte säga att jag gör historiska eller politiska filmer, men jag är helt klart intresserad av att placera saker i en kontext. Det ingår som en del även i en film som Gentlemen - reflektioner över tendenser i samhället.

- Upp till kamp var det väldigt mycket det. Och Call Girl är ju en politisk thriller. Så jo, jag vill sätta in karaktärerna i en kontext som inte är total science fiction utan något jag kan relatera till. I min resarch hämtar jag nästan mera inspiration ur dokumentärer än från andra filmare.

Marcimain är inte den enda regissören idag som ägnar sig åt 1970-talet. Det kalla kriget, de politiska maktspelen, händelser i den undre världen - teman i den vägen är aktuella inom ramen för flera genrer. Har intresset något att göra med att det finns paralleller till vår tid? När det gäller vilsenheten - känslan av att allt förändras.

- Absolut kan det vara så. Jag tror att om man tittar på den senare delen av 1970-talet när hoppfullheten flagnar så känner jag personligen att det är lätt att dra paraleller till vår tid. Och då är det väl nästan ännu värre idag. Vi får så oerhört mycket information´hela tiden och det är ett väldigt starkt fokus på individen. En vilsen tid.

Och vad är då filmens roll i denna tid av förvirring?

- Helt klart är att det blir allt svårare att göra intryck, svårare att stanna upp och låta något verka. Flödet är helt enkelt ohanterbart, Så jag vet inte, säger Marcimain som ändå inte verkar alltför nedslagen. Han har redan siktet inställt på framtiden och nästa projekt. Innebär det att han tänker överge 1970-talet?

- Ja, jag hoppas det, skrattar han. Jag har ju varit där så länge nu att det är dags att göra något helt annat.