Hoppa till huvudinnehåll

Jan-Erik Andelin: "I dag är det fritt fram att vara hur oanständig som helst"

Gästade Yle debatt 10.12.2015
Jan-Erik Andelin Gästade Yle debatt 10.12.2015 Bild: Heidi Finnilä / Yle jan-erik andelin

Ledarskribenten Jan-Erik Andelin minns flyktingförläggningarna i Borgå för 25 år sedan.
Han minns att barackerna dröp av fukt, men att empati inte var någon bristvara.
I dag är flyktingförläggningen fin, men diskussionen om flyktingar aggressiv och skrämmande.

- Jag kan sitta och titta ut över åkern hemma i Johannisberg, och då ser jag flyktingförläggningen. Och då kan jag nog tänka, att om väst hade agerat visare så skulle det inte sitta irakier i Johannisberg och vänta på vad som ska hända med dem.

Det är fritt fram att vara hur oanständig som helst

Jan-Erik Andelin och hans fru har engagerat sig i frivilligverksamhet kring förläggningen, precis som de gjorde för över tjugo år sedan då Borgå tog emot flyktingar. Han anser att kriser av det här slaget är en slags mätare för medmänsklighet. Medan de politiska processerna är långsamma så konfronteras medborgare med situationen här och nu.

- Då måste man ställa sig frågan vad just jag gör i den här situationen. Det är en moralisk diskussion som gäller vårt personliga ansvar som medmänniskor. Hur reagerar jag nu? Vad gör jag?

För 25 år sedan pratade vi inte om kostnaderna

Andelin säger att för 25 år sedan så undvek man frågor som gällde vad flyktingarna kostade samhället - nu är kostnader och risker ett dagligt samtalsämne, och alltid är diskussionen inte direkt upplyftande.

- Mentaliteten som omger flyktingkrisen är aggressiv och skrämmande. Det är fritt fram att vara hur oanständig som helst, säger Andelin, men påminner om att det samtidigt finns folk som har en stor anständighet, och att det är omkring 8000 finländare som ställt upp och gjort frivilligarbete för att hjälpa de 30.000 flyktingar som kommit till vårt land. Att Röda korset-frivilliga i år fick Amnestys pris känns som en liten erkänsla.

Finlandssvenskarna inte särskilt toleranta

Vilka är det då som ställt upp?

Enligt Jan-Erik Andelin tycker vi finlandssvenskar om att se oss som toleranta, men då han läste igenom listor med namn på frivilligarbetare i Borgå, så var vi klart underrepresenterade.

- Här lyser nog också kyrkan och andra solidaritetsrörelser med sin frånvaro. Mest är det så kallade "vanliga människor" som vaknat upp och tänkt att "det kan inte vara på det här sättet". Och de har reagerat och agerat. Vi har delats upp i dem som talar för det öppna samhället och andra som är det öppna samhället.

En ögonöppnare

Samtidigt borde man minnas att ett inflöde av folk utifrån inte alltid är en belastning.

- Då jag rest ute i världen har jag ofta slagits av hur osund vår egen befolkningspyramid är. Nu får jag samma känsla när jag rör mig i korridorerna i flyktingförläggningen - där finns ett naturligt urval av människor i olika åldrar, säger Andelin.

- Det finns så många yngre samhällen på andra ställen i världen, och ju mera man ser dessa människor så inser man att vi behöver ett inflöde av ungt folk utifrån.

2015 - året då statsministern vädjade direkt till folket

När statsminister Juha Sipilä höll sitt TV-tal till Finlands folk, satt Jan-Erik Andelin och funderade på hur märkligt detta skådespel var.

- Jag tänkte på hur unikt det var att en sådan stillsam man som han kan ta makten i massmedierna. Att han bara kan ringa till Yle för att få sätta sig framför kameran och säga vad han vill. Alldeles otroligt var det. Helt unikt!

Och själva budskapet - det vädjar enligt Andelin till äldre, konservativa värderingar.

Statsministerns diagnos är rätt, men medicinen är gammalmodig

- Hans budskap är att om vi bara jobbar hårdare och klagar mindre så kommer allting att lösa sig. Men den tanken utgår ju från att människan blir mera och mera mekanisk. Det är absurt att reducera oss till matematiska enheter som borde jobba 20 minuter mera om dagen för att göra allting bra igen. Hans diagnos är rätt, men medicinen är gammalmodig.

Tänk att en så stillsam man kan ta makten i medierna!

Att Juha Sipiläs strävan mot ett samhällsfördrag nu har resulterat i ett dödläge där regeringen hotar med tvångslagar och facket med motåtgärder tycker Andelin är sorgligt. Men han understryker att regeringen också har sig själv att skylla.

- Jag har varit kritisk till facket och tyckt att det blivit de välbärgades intressebevakare. Men när nu regeringen så klart har valt sida och tagit parti för arbetsgivarna undrar jag inte alls att det gick så här, säger Andelin och tillägger att det som nu pågår - hot om tvångslagar - är oerhört.

- Låt nu arbetsmarknadsparterna strida med varandra som förr utan att regeringengen tar parti!

Jan-Erik Andelin tycker att diskussionen om produktiviteten reducerar folk.

Tänk om vi diskuterar fel saker?

- Vi har ett så här högt utbildat samhälle och så diskuterar vi semestrar och arbetsminuter. Tänk om vi diskuterar fel saker? frågar han och tillägger att alla parter verkat ha fastnat i den här produktivitetsdiskussionen som egentligen är ganska absurd.

- Om problemet var att vi inte jobbar tillräckligt långa dagar, ja då hade det ju inte gått illa för Nokia. Där jobbade man nog långa dagar, men man gjorde fel saker. Sedan fick bolaget göra en fruktansvärd djupdykning med sina telefoner för att ledningen i bolaget inte i tid satsade på rätt grejer.

Diskutera hellre bättre ledarskap

Andelin anser att vi borde utvidga diskussionen om den dåliga ekonomin till att handla om just detta: ledarskap och visioner.

- Hur ska vi få bättre chefer? Det diskuterar vi aldrig! Var skall den diskussionen föras och av vem? frågar han.

- Juha Sipilä har varit en slags galjonsfigur för företagsamhet, och han har ständigt lyft fram att om företagen får det bra så är problemen lösta. Men om företagen har fel sätt att leda fel sorts förmän - då hjälper det inte om vi dumpar löner eller jobbar hårdare, om vi inte gör det som är rätt och bra.

Klickjournalistik i sociala bubblor

Diskussionen, ja.

Den har förändrats, och förändringen har varit snabb. Det verkar som om vi diskuterade som aldrig förr, allihopa, och tyckte väldigt mycket.

Och det har smittat av sig till massmedierna.

Man tror att då man har tusen vänner på Facebook så är man vän med hela världen

- Vi i mediabranschen har hamnat in i en farlig spiral där vi ständigt kan se hur många människor som läste en artikel

- Vad kan vi vinna på att just den här åsikten uttrycktes?

Jan-Erik Andelin menar att det skulle vara bra att fundera över hur sociala sociala medier sist och slutligen är.

- Sociala media är i verkligheten snävt sociala, för människor är inne i sina bubblor och tror att de är vänner med hela världen då de har tusen följare på Facebook. Men de facto har man bara en bättre kanal till människor som tänker lika som man själv, slår han fast.

- Jag kan bli alldeles tagen då jag hör om någon som läst Wittgenstein på arbetarföreningens hus i Hammar eller Schopenhauer i baptistkapellet i Österbotten, säger Andelin.

- Det fanns en beredskap för länge sedan att gå ut och ta in svåra saker. I dag sitter folk och bläddrar på sina mobiltelefoner och vet inte vad de ska tro på.