Hoppa till huvudinnehåll

Alma Pöysti i novellfilm om en mammas val

Alma Pöysti och LIv Wikström som mor och dotter i Anna Bloms novellfilm
Alltid med min dotter. Alma Pöysti spelar singelmamman Tina och LIv Wikström hennes dotter Alva i Anna Bloms novellfilm "Det går att operera". Alma Pöysti och LIv Wikström som mor och dotter i Anna Bloms novellfilm det går att operera

Anna Bloms Det går att operera är en ovanligt vacker film. Insvept i mjuka färger vars toner fångas upp av ett milt sken. Det visuella välbehaget är de facto så stort att man lätt missar att innehållet är betydligt mindre.

Fotografen Tina (Alma Pöysti) är en urban singelmamma som tampas med starka och motstridiga känslor. Mannen (Wilhelm Grotenfelt) hon älskar är inte hennes. Och dotter (Liv Wikström) hon älskar pockar på en uppmärksamhet som är svår att tillmötesgå.

Hon har helt enkelt inte råd att hålla liv i både drömmen om en kärleksresa och familjens sjuka marsvin.

Hon måste välja. Men det vill hon inte. Inte ännu.

En visuell dröm

Filmen inleds med den uppflammande lågan på en gasspis och värmen fortplantar sig genast i bilden av Tinas blossande ansikte där hon betraktar sig själv i en spegel. Innan hon förväntansfullt går mot dörren för att släppa in sin älskade.

Därefter ser vi fingrar som långsamt letar sig fram över bar hud. Pulserande kroppar i en säng över vilken det hänger ett kopparskimrande konstverk. Mot dess skrovliga yta avtecknar sig småningom filmens titel.

Voilà! Det tar således inte mer än 60 sekunder att etablera en air av skönhet. Och en känsla av tidlöshet. Det är inte bara miljöerna som har något gammaldags över sig - symbolspråket är av det eviga slaget.

Fallande snö, öppna hav, speglar, fönster.

Här har vi fotografen som betraktar livet genom en lins och forskaren som betraktar världen genom ett teleskop. Intresserade av allt som är på avstånd, blinda för det som är inom räckhåll.

Alma och "Alva"

Alma Pöysti får än en gång ge prov på hur vant hon handskas med intima scener och spända känslolägen. Mest imponerande denna gång är den irritation och ilska som ofta kanaliseras via grälen med dottern.

Här är replikernas utformning och det tonfall med vilka de levereras i perfekt balans.

Och de verbala pilarna fångas skickligt upp för att lika träffsäkert kastas tilbaka av unga LIv Wikström som är mycket bra i rollen som Alva. Flickan som försöker frammana goda krafter som skall hela hennes marsvin.

Flickan som glömmer sitt lucialinne och hotar med att "flytta till pappa".

Men sedan då?

Det går att operera är en film man gärna ägnar en halv timme åt. En film som än en gång aktualiserar frågan om varför vi ser så lite skönhet när det gäller inhemsk film på bio? Och som stärker intrycket av att det påfallande ofta är finlandssvenska regissörer som vågar satsa på det vackra.

Varken Klaus Härö eller Ulrika Bengts (som nämns som mentor i den här filmens sluttext) brukar tveka när det gäller att skildra smärtsamma teman i snygga bilder.

Men är det inte just på den punkten som historien om Tina fallerar? Det bränner till i relationen mellan mor och dotter, men kärlekshistorien tränger aldrig igenom ytan. Jag bryr mig inte om Tina och Sam, jag känner varken med eller för dem.

Känner bara att tunnan är vacker, medan innehållet skramlar onödigt tomt.

Novellfilmen Det går att operera visas i Yle Fem fredag 1.1.2016 kl. 19.40 och finns därefter tillgänglig 30 dagar på Arenan.

-----------
Hösten 2013 utlyste Finlands filmstiftelse, Svenska kulturfonden och Svenska Yle två manustävlingar på svenska i Finland. Tävlingen gick under namnet Kortfilm 2015 och Novellfilm 2015 och siktade på att vaska fram nya manusförfattare och högklassiga filmer på svenska för tv. Tävlingarna var öppen för professionella produktionsbolag och manusförfattare som jobbar på svenska. Priset bestod i produktion av tre kortfilmer och en novellfilm.
Yle Fem visar kortfilmerna Om vägar (29.12 kl. 19.45), Tredje dejten (30.12 kl. 19.45) och Maartin (31.12 kl. 19.40) samt novellfilmen Det går att operera (1.1 kl. 19.40)

Läs också