Hoppa till huvudinnehåll

Kristinestadsbo trött på långa sjukhusresor

Tanja Westerholm
Tanja Westerholm i Kristinestad. Tanja Westerholm Bild: YLE/Ann-Sofie Långvik tanja westerholm

Resan mellan centralsjukhuset i Vasa och hemmet i Kristinestad kan ta 5-6 timmar. Så borde det inte vara, säger cancersjuka Tanja Westerholm. Sjukhusledningen håller med.

Tanja Westerholm insjuknade i cancer i början av 2015 och har på grund av det ofta ärende till sjukhuset i Vasa, som ligger 100 kilometer bort.

Eftersom patienter plockas upp längs vägen och lämnas av på vägen hem, blir resorna ibland oskäligt långa. På sjukhuset ska man vänta på andra som ska åka med samma taxi.

- Man kan bli tvungen att fara en timme och upp till en och en halv timme tidigare, och sitta och vänta på att komma till behandling. När man ska hem kan man få sitta och vänta på att de andra från samtaxin ska bli färdiga. Taxin kan cirkulera runt halva landskapet vilket betyder att resetiden kan bli fem-sex timmar, säger Tanja Westerholm.

Tärande resor

- Det är orimligt att vi som är sjuka ska sitta hela dagen i ett väntrum eller på landsvägen. Det är tärande. Det är ingen vila att sitta i en bil, inträngd med andra människor.

- När man får cytostatikabehandling blir man också mottaglig för allsköns smittor och infektioner. Om man får en maginfluensa eller snuva som man inte dör av, så sinkar det ändå vården, säger Westerholm.

Peter Nieminen, vikarierande chefsöverläkare på Vasa centralsjukhus, säger att man bör ta hälsotilståndet i beaktande, till exempel när det gäller cancerpatienter som får cytostatikabehandling och mår dåligt efteråt.

- Inte är det kategoriskt. Om patienter är i så dåligt skick att de inte kan samåka, så samåker de inte. Men gränsen kan vara svår att dra, säger Nieminen.

Kan ta sex timmar

Från taxicentralen skickas en bil vanligen inom en halv timme efter att patienten beställt taxi. Andra patienter som ska åka i samma riktning placeras i samma bil men väntetiden på medresenärerna får högst bli en timme.

Har ingen annan vid det laget beställt taxi i samma riktning, får man åka ensam, uppger de från FPA-Taxi i Vasa.

Resan får högst ta dubbelt så lång tid som den skulle ta med en egen taxi, dock högst två timmar längre.

Det här betyder - om man slår ihop den maximala väntetiden med den maximala restiden - att det ska vara okej för en sjuk person att sitta sex timmar i väntrum och taxi för ett läkarbesök på kanske 30 minuter.

Det tycker inte Tanja Westerholm att det är. Varför ska man spara på de sjuka, undrar hon.

- Det är ju så mycket annat som kostar, så varför ska inte vi få kosta?

Skuldkänslor

En annan cancerpatient som vi talat med men som vill vara anonym, nämner också att man lätt drabbas av skuldkänslor om man är den som, så att säga, är orsaken till att de andra måste vänta extra länge.

- En gång fick en patient från Malax vänta på mig som skulle längre söderut. Malax ligger ju ändå rätt nära Vasa och jag kan förstå irritationen då resan hem från sjukhuset fördröjdes. Man vill ju inte orsaka andra människor onödig väntan, säger personen.

Olle Gull, förvaltningsdirektör på Vasa sjukvårdsdistrikt, säger att det inte är meningen att det ska bli extra långa väntetider, men om det har uppstått problem någonstans måste systemet korrigeras.

- Jag uppmanar de patienter som upplever att det blivit fel, att anmäla problemet. Vi på Vasa centralsjukhus har en grupp där vi tillsammans med Ulataxi i Vasa och FPA går igenom klagomål och ser vad vi kan göra åt dem, säger Olle Gull, förvaltningsdirektör på Vasa sjukvårdsdistrikt.

Självrisken höjs

För ett år sedan gick man in för att skära ner på reskostnaderna för sjukvård. Sparmålet för 2015 var 24 miljoner euro och för 2016 är det 25 miljoner euro.

För att nå det högre sparmålet höjs nu även självrisken för reseersättningar som betalas för en enkelresa från 16 euro till till 25 euro.

Vasa centralsjukhus förvaltningsdirektör Olle Gull.
Olle Gull. Vasa centralsjukhus förvaltningsdirektör Olle Gull. Bild: YLE/Anna Ruda gull

Vid årsskiftet höjdes också självrisken för taxiresor som beställs på annat sätt än via det centraliserade beställningsnumret, från 32 euro till 50 euro.

Samåkningen är nog här för att stanna, tror Olle Gull. Han tycker att det kunde ses över och utvidgas.

- Poolen som samordnar borde bli större. Både sjukhusets egna transporter och kommunernas kunde vara med. De gör ett försök i Lappland där alla offentligt betalda transporterna är med. På det sättet skulle åtminstone väntetiderna till en samåkning kunna hållas kortare, säger Gull.

Vardagen blir ett företag

Tanja Westerholm är inte kategoriskt emot samtaxin till sjukhuset. Ibland upplever hon rentav att det fyller en viss social funktion och personer som befinner sig i samma situation kan ge stöd till varandra.

- Far man sällan, någon gång så är det helt okej, men när det blir ofta så påverkas hela situationen när man är hela dagen borta. Hela vardagen blir ett företag, säger Tanja Westerholm.

Alla är inte berättigade till taxiskjuts. FPA förutsätter i första hand att man tar det billigaste färdmedlet, alltså buss.

Vid allvarligare sjukdomar som cancer, eller om bussförbindelserna inte är tillräckliga, kan man få rätt att ta taxi och delar då bil med andra patienter. Endast vid speciella omständigheter får man en egen taxi, till exempel om man har något särskilt funktionshinder.

Läs också

Nyligen publicerat - Österbotten