Hoppa till huvudinnehåll

Snabbanalys: Sverige–Finland 1–2

Mikko Rantanen framför den svenska målburen.
Mikko Rantanen framför den svenska målburen. Mikko Rantanen framför den svenska målburen. Bild: Lehtikuva mikko rantanen

Att det här finländska landslaget kan anfalla sig till segrar visste vi. Nu vet vi också att det kan försvara sig till framgång. Segern mot Sverige var fullständigt välförtjänt, och kom efter turneringens första typiska lejoninsats.

Sverige–Finland 1–2 (1–0, 0–2, 0–0)

Avgörandet:

Det som alltid brukar avgöra när finländska hockeylandslag gör succé blev till slut nyckeln till framgång den här gången också.

Ett starkt kollektiv försvar som lade grunden till ett bra målvaktsspel. Fyra jämna kedjor och tre stabila backpar som genom att dela på speltid och ansvar tog bort motståndarnas offensiva vapen.

Lagens väg fram till semifinalen påverkade också slutresultatet. Finland hamnade i underläge för femte matchen i rad – och visste att det går att vända. Sverige hamnade i underläge för första gången i turneringen – och tappade allt flyt.

Bra av unglejonen:

Försvarsspelet var briljant. Det var oerhört imponerande att inte släppa till fler svenska kvitteringschanser i slutperioden. Och powerplayspelet var på nytt bra och ledde i praktiken fram till bägge målen.

Dåligt av unglejonen:

Slår man ett obesegrat Sverige i en VM-semifinal på hemmaplan är det svårt att klaga.

Lejonens toppar:

Tre stjärnor:
Mikko Rantanen. Närmast iskall i de fem första matcherna, snudd på glödhet i den sjätte. När den omsusade förstakedjan hade en blekare kväll steg kaptenen fram. 0+2 och på alla sätt Finlands ledande spelare.

Två stjärnor:
Kaapo Kähkönen. För första gången i turneringen såg Finland med blotta ögat ut att ha en vinnande målvakt mellan stolparna. Agerade tryggt och säkert, som en klippa för försvaret att luta sig mot.

En stjärna:
Kasperi Kapanen. Pånyttfödd. Gjorde turneringens klart bästa match med stark skridskoåkning, vinnande närkampsspel och dessutom effektivitet i poängprotokollet med 0+2.

Bonusstjärnor:
Skulle gå att räkna upp halva laget men Roope Hintz, Antti Kalapudas och Aleksi Saarela var strålande. Alla backar lyckades, inte minst Niko Mikkola som gjorde sin bästa match hittills i JVM.

Kan bättre:

Att förstakedjan med Aho, Laine och Puljujärvi kan bättre vet alla som sett de senaste fem matcherna. Kedjan som totalt samlat 38 poäng hittills under VM blev nu utan, och skapade inte ens särskilt mycket.

Skrällen:

Efter ett par väldigt lätt dömda svenska utvisningar kunde man tänka sig att den tysk-amerikanska domarduon skulle försöka hitta finländska tvåminutare till varje pris. Men det blev inte en enda under hela tredje perioden och bara två totalt under matchen.

Framtiden:

USA eller Ryssland väntar i final på tisdag kl. 20.30. Spelar ingen roll vem det blir, Finland har alla chanser att för fjärde gången ta guld i JVM. Segern över Sverige var det avgörande beviset på att laget är tillräckligt starkt för att gå hela vägen.